undantag valda bland än, som redan hafv Jembeten, hvilka borde kunna upptaga a I deras tid och verksumhet. Äfven med de bästa vilja och förmåga, hur skall det kunn blifva möjligt för en man att mera fullstär digt göra sig beraat med ett helt läns folk d skolor, isynnerhet om han derti!l endast ska begagna lediga stunder. För att rätt lär I känna redan en folkskola åtgär icke obetyd ligt med tid och arbete, så framt man ick inskränker sig till att endast genomgå ar teckningsböckerna samt afhöra en exame på några timmar. Skall man åter söka tag reda på alla de lokala och kommunala för hållanden, som ligga till grund för folkskc lornas olika ställning på olika lokaler, oc skall man, så som sig bör, inverka på pre sterskap, skolstyrelser, lärare, föräldrar oc enskilda, så erfordras vida mera tid och ar bete, och det är sådant som äfven vore e uppgift för folkskoleinspektörerna, och en a deras vigtigaste. Må man icke fatta denna anmärkning så som riktad mot saken. Vi äro öfvertygade att redan så som denna institution nu ä ställd, skall den komma att uträtta åtskillig godt. Vi äro till och med öfvertygade at ett nytt uppslag i hela vårt folkskoleväsend skall derifrån utgå. En allmän öfversigt öf vyer folkskolans närvarande ställning kal blifva ett resultat deraf, och en allmän me ning om folkskolan deraf väckas och be stämmas på säkrare grunder. Vi hafva så lunda mycket deraf att hoppas. Men, son sagdt, vi kunna ej fatta hvarför man vari så njugg om krafter och medel, då det gäll och gäller en institution al en sådan omfatt ning och vigt som denca. Såsom experi ment behöfde dock saken icke tagas. Er farenheten fanns i detta fall redan förut vunnen i andra länder. Folkskolan hos os behötde i detta fall mera krafter, mera om. vårdnad än kanske i något annat land, de de lokala förhållandena hos oss bereda svå. righeter, som i de flesta andra tätare befol. kade europeiska länder ej äro så kän Sjelfva vår folkskolas närvarande k ning gjorde en så mycket som möjligt ullständig och med alla nödiga medel ut rustad inspektion mer än anvars nödvändig. Misstaga vi oss väl, om vi tro att det va. rit en på orätt ställe tillämpad sparsamhelsanda, som äfven härvid varit framme och utölvat sitt skadliga inflytande? Vi nalkas för närvarande tidpunkten för ing, ett afgörande i folkskolefråga . Det ligger största vigt uppå att fullständiga, mångsidiga, opartiska och välgrundade uppgifter om vår folkskola blifva i delalj sam. lade och allmänt kända. Vihafvaicke mycken tid alt i detta hänseende förlora. Vi äro redan nog raycket efter på denna väg. Den nya kommuneallsgstiftningen gör en alimännare och grundligare bedrifven folkundervisning alltmera oumbärlig. Hade det icke under sådana förhållanden varit rält och godt, alt den såsom oundgängligen nödvändig erkända folkskoleinspektionen med nordnats så kraftig och fullständig som gt? Redan vid denna riksdag hafva också flera röster höjts för anordnandet af större anslag till denna institution. Utan tvifvel skola s dana äfven beviljas, ty få äro väl de åtgärder, hvilkas behöflighet och gagn äro så allmänt insedda som denna. Hvad som har skett har skett, heter det. Vi vilja för den skull icke längre uppehålla oss vid den tidsförlust, som gjorts äfven i denna pu kt af vår folkskolas förvaltning, hoppandes att äfven med de ringa medel, som stått de nuvarande folkskoleinspektö rerna till buds, de dock skola lyckas att i år framlägga sådana resultater af sin tvååriga verksamhet, att redan deruppå en allmän, mera bestämd öfvertygelse om folkskolans behof må kunna grundas, och den tidpunkt sålunda vera närmare ryckt, då det allmänna, fullständiga reorganisationsarbetet med folkskolan i alla dess delar må kunna företagas. Under denna förhoppning och till någon ledning för dem, som möjligen icke ännu hunnit göra sig förtroliga med folkskolenspektionens betydelse och dess historia i nära länder, taga vi oss friheten att härmedelst anföra nägra drag derom från Holand, — det land, der denna institution först nfördes och der den, liksom öfverallt der den införts, visat de djupaste och välsignelserikaste verkningar. Vi hafva i en föregående artikel nämnt, hurusom Holland 1806 fick sin ypperliga folkskolelag. Den införde två institutioner, som ingen folkskolelag förut egt, men som blefvo grunden för dess ofantliga framgång och utomordentligt Jyckliga verkningar, nemligen ett fullständigt examenssystem för ärarne samt — ett fullständigt inspeklionssystem. Med det sistnämnda börjar och slujar den lagen. Den var dess centraltanke. Det torde icke vara olämpligt att här redogöra för, huru denna institution der redan då fattades och organiserades. Vi göra det enligt Arnold. Hvarje provins indelades i ett visst antal skoldistrikter. Hvarje distrikt fick sin in spektör. Alla provinsdistriktens inspektörer illsammantagne ugjorde en kommission för provinsens primärundervisning. Denna sammanträdde tre gånger om äret, hvarvid de rskilda inspektörerna aflemnade sina rapporter. Samma kommission examinerade skollärare och utdelade betyg. Den stod i rbindelse med provinsetyrelsen. En gång om året sände hvar och en dylik provinssommission en af de sina såsom rade från ill Haag att der, jemte de deputerade från le andra provinskommissionerna, bilda en skolkommission för hela landet och öfver-) ägga om folkskolans anvelägenheter under omedelbar ledning af ministern för det inre amt hans generalinspektör. Hvarje inspektör är enrådig (supreme) i itt distrikt, Lokaloch municipalkomitån folkskolan i hans distrikt) kunna endast vämnas med hans biträde; han är ledande nedlem i dem ulia. Ingen lärare, offentlig ller enskild, kan nämnas utan hans bemynligande. Han inspekterar hvarje skola i sitt distrikt två gånger om året. Dessa inspekt ljas af stalen, på förlag af provinsens inspektörskommission. De ljas bland sådane min som visat sig niiska i folkskolesaken, de må vara lekmän eller prester. De gjorde tjenst för intet eler för hedern att vara statens ombud (i