DEN RÄTTA. ) BERÄTTELSE MARIE SOPHIE SCHWARTZ: ?Jag fruktar likväl att så blir?, inföll Al. lon muntert. Stefan kan aldrig bli obetydI:g. Hans kunskaper och goda hufvud göra detta omöjligt, och om han äfven saknade dessa skatter, skulle han såsom en blifvande universalarfvirge till Birgersborg icke heller kunna blifva det.? DStefan steg hastigt upp, kastade en föga blid blick på Alion och sade otåligt: Hvilket dumt prat. Han ämnade lemna terrassev, men stupade på Gurlis klädniog, skuffade omkull det lilla sybordet, som slungades i knäet på Elisabeth, och kom sjelf hufvudstupa i en syrenhäck. Gurli och A len skrattade, men Elisabeth 1este sig för att räcka den stackars utskrattade Stefan handen och hjelpa honom upp, rågot som l:kväl var öfverflödigt. Han hade genast kommit på benen igen och for af tom en pil utför trapporna, förföljd af Gur13 skratt. Då han var borta, yttrade Elisabeth sitt ogillande öfver Gurlis föga grannlaga uppförande att skratta åt en annans olycka; men Gurli afbröl henae muntert, sägande: 4Begär då ej att jag skell gråta åt det som är löjligt. Elisabeth ämnede svara: härpå, men då uppträdde Ailon såsom Gurlis försvarare. Se A. B. n:r 19, 21—23, 25 27, 29, 30, 34 j 2 28, 37, 40, 42 (B), 43, 46, 47,48 (B) och Zz