TI BRRCES Slet ttg. UTRIKES, DANMARE. Kongl. kommissarien i holsteinska ständerförsamlingen har officielt gifvit tillkänna hvad regeringen ämnar göra i anledning af församlingens beslut att icke taga under ompröfning de kungliga propositionerna med förslag till lagstiftning rörande för Danmark och Holstein gemensamma ärender. I förklaringen uttalades bestämdt den afsigten att skilja Holstein från gemensambheten i afseende på de saker, der öfverensstämmelse med riksrådet ej kan vinnas, och förbehö sig regeringen, särskildt hvad tull-lagstiftni gen angår, att bilda ett särskilt tullområde för Danmark-Slesvig. Det kunde icke medgifvas församlingen rättighet att genom ensidiga afslag göra riksrådets beviljanden illusoriska. Den politiska gemensamheten skall forifara för de fall, der riksrådet och holsteinska ständerförsamlingen komma öfverens, men skilsmessa måste ske der enighet icke råder. — Hotet om Holsteinz3 skiljande ur danska tullsystemet tycktes göra en kylande verkan på församlingen. TYSKLAND. Preussen. Debatten irepresentantkammaren öfver ryss konventionen var i hög grad våldsam. Utskottets ordförande. professor von Sybel, sade att det var nödvändigt för kammaren att o illa regeringens politik, derest den ej underginge ndring. Mi nistern grefve v. Eulenburg försvarade icke de polska krigsakademielevernas utlemnande på grund af konventioner, ulan medelst en högst kuriös distinktion mellan ut lemnande åt ryssarne och deilrågavarandes utvisande från det preussiska in på det ryska området. Bland öfriga talare utmärkt sig v. Rönne, Waldeck, v. Unruhb och Twesten. Ministerpresidenten v. Bismarck besvarade icke kammarens anmärkningar, utan gjorde endast utfall mot densamma, hvilket föranledde ganska stormiga scener. ?Tyskar, anmärkte han, hafva underskrifvit polacken Kontacks interpellation i denna kammare ; det förklaras af en sjukdom, kallad sentimentalitet, som blott finnes iPreussen. I klagen attregeringen ej besvarat edra interpellationer; i sådant fall skulle hvarje annan kammare afstått från att vidare behandla saken, men I hatven gjort det för att bereda regeringen förlägenheter, hvilket dock ej lyckas er. Hr v. Unruh och hans många vänner härstädes vilja göra Preussen försvarslöst mot revolutionen... (Häftigt afbrott.) Mina herrar, det gläder mig att se er barmsna. (Rop! Till ordningen!) Hr v. Unruh, hvars namn är sedan gammalt förenadt med ett skattevägransbeslut?... Kammarens president, hr Berendt, afbröt hr v. Bismarck med orden: Jag fäster hr ministerpresidentens uppmärksamhet derpå, att han berör en sak. som ej hör till debatten.? Hr v. Bismarck protesterade emot att presidenten vågade använda sin cisciplinarmakt på honom, en minister och regeringens representant; presi dentens makt räcker blott intill ministerbördet. Presidenten: Min makt sträcker sig öfver alla, som befinna sig inom dessa fyra väggar.4 Hr v. Bismarck ville fortfara: Mitt yttrande rörande hr v. Uuruh? (nytt afbrott.) Presidenten: Jag måste inställa sessionen, om hr ministerpresidenten upprepar ett yttrande, som jag klandrat.? Hrv. Bismarck: Jag har ingen anledning att upprepa det, ty kammaren har redan förstått mig. Men jag måste anmärka, att året 1848 åter börjor uppträda på skådebanan. Äfven de icke underligt. Revolutionen i Europa är solidarisk. Polska upproret har förberedts af Mazzini (munterhet), och redan står Mieroslawski i Polen. Detär nu naturligt, att alla med revolutionen parallela elementer skola understödja dem. Under dessa omständigheter viljen I åtminstone skydda polska upproret, då I ej kunnen drifva regeringen att taga parti för det. Konventionen har blifvit den stora sjöormen inom europeiska pressen. Man toikar konstigt, man ljuger, för att det skall se ut som om en gördel af 500 qvadratmil preussick jord upplåtits åt ryssarne. Men dessa få blott med vår Aillåtelse begagna denna terräng. Regeringen vet att den resresenterar landets intressen, och här vill jag blott konstatera, att I tagit parti för polska upproret.? Hr Twesten frågade hvem det är som här ljugit, lord Russell eller någon annan. Till svar härpå följde den förklaring, att lord Russell inhemtat sina underrätelser om konventionen af preussiska gesandten i London, som ej kände dokumentets ordalydelse. Hr Twesten: Hr ministerpresidenten har på sitt klassiska sätt förebrått kammaren, att den uppmuntrar polska revolutionen och är soli darisk med den europeiska. Det är de bekanta smädelserna, som man städse förebringar, när man bestrider husets rätt att värna Jandets intressen äfven i utländska politiken. Gentemot det civiliserade Europas allmänna ogillande af konventionen måste kammaren förklara, att den närvarande regeringens ära ej är identisk med folkets ära,? Rörande