jen viss grad förslappas, faller det af sig sje att hertigdömet Slesvig, för hvars afsöndrin samma skäl icke gälla, med konungariket komm i en närmare förening än Holstein. Förutom d för hela monarkien gemensamma angelägenhete: skulle Slesvig ega samma armå och domänföi valtning som konungariket. Rigs-Raadet skull fo:tfarande utgöra den gemensamma lagstiftand församlingen för Slesvig och Danmark. Visser ligen hafva, vid afskaflandet af den för Holstei och Lauenburg gemensamma konstitutionen, åt skilliga röster höjts, och skulle tvilvelsuta komma att höjas, emot tillvaron af en försam ling, den mången anser för ett öfverflödigt drif hjul, som kunde alldeles borttagas -och hvar förrättningar i stället kunde öfverflyttas på ko nungarikets och Slesvigs särskilda lagstiftandt församlingar. Men förutom att ett sådant sön derstyckande af den lagstiftande makten, — emellan 3 eller 4 församlingar när det rörde fö! hela monarkien gemensamma ärenden, sam emellan 2 hvad särskildt rörde konungariket: och hertigdömets gemensamma angelägenheter, — utan tvifvel skulle inveckla och försvåra frågor nas lösning (isynnerhet hvad angår krigsför valtningen, för hvilken i sådant fall svårliger läte sig bestämma en normalbudget, motsva rande denna förvaltnings olikartade behof, och rörande hvars angelägenheter man ständigt såge sig nödsakad att vädja till tvenne särskilda för: samlingar) — skulle 4Rigs-Raadets indragning icke blott vara en i Danmark ytterst impopulär åtgärd, utan äfven diametralt korsa de önskningar, som på sednare tiden kraftigt nog uttalats för en innerligare förening konungariket och Slesvig emellan. Svårt är det också att antagadet danska regeringen nägonsin skulle kunna af fri vilja samtycka till undertryckandet af en institution sådan som denna. Ett råd, hvartill danska regeringens heder bjuder henne att lyssna och som hon i handling ovilkorligen måste följa, såvida hon för uppgörelsen af tvistigheterna med Tyskland vill parökna de för henne vänskapliga makters bistånd, är framför andra det, att icke med konungariket inkorporera Slesvig, samt vidare att åt detta hertigdömes tvenne nationaliteter, den danska och den tyska, bereda en fullkomlig likställighet, särdeles hvad ungår rättigheten att efter behag använda hvilketdera som häldst af de bägge språken. Slesvigs provinciela autonomi synes tillräckligt betryggad genom vidmakthållandet af hertigdömets särskilda riksdag; men denna borde ut:ustas med deliberatif rösträtt i alla till dess ompröfning hörande mål, äfvensom i hvad anginge hertigdömets specialbudget; den borde lik ledes berättigas att granska sin finansförvaltning. Samtidigt härmed skulle hertigdömet erhålla en ny vallag, som, stödd på enstörre harmoni med de i konungariket gällande principer, tillförsäkrade Slesvig en verklig representation af dess innevånares intressen. För öfrigt skulle regerinfa äga rätt att upplösa Slesvigska riksdagen. — Likaledes vore nu lämpligt att sätta detta hertigdöme i besittning af de konungarikets innevånare redan beviljade civila och andeliga friheter, isynnerhet associationsrätten, religions-, pressoch undervisningsfriheten, under det man tillika å andra sidan afskaffade de undantagslagar, hvilka, med anledning af de genom inbördeskriget uppkomna egendomliga förhållanden, jemte den dermed förknippade fortgående agitationen, blifvit framkallade, men hvilkas vidmakthållande ej längre kunde försvaras, sedan ett normalt tillstånd blifvit åt landet återvunnet och af de europeiska makterna garanteradt. Dessa reformer äro af största vigt, och man kan icke nog tillråda danska regeringen deras genomförande, allrahäldst derigenom makterna skulle sättas i tillfälle förklara att, sedan konungen af Danmark väl uppfyllt ala sina, med hänende till Slesvig, åren 1851 och 1852 gifna ften, någon ytterligare inblandning i detta hertigdömes angelägenheter från tysk sida ej kunde för framtiden medgifvas. Danska regeringen er en synnerlig vigt på ett fullkomligt upphörande af de särskilda föreningsband, som i fordna tider förefunnos emellan Slesvig och Holstein. Vid monarkiens återupprättande år 1852, afsletos flertalet af dessa föreningsband, och hvad deraf ännu finnes qvar, önskar man högeligen måtte vid den ifrågavarande ombildningen försvinna. Det är ej svårt att förstå, hvarföre man, efter det nya systemets införande, ej mera vill veta af något politiskt band hertigdömena emellan, eller kvarföre man vill frånkänna de respektive ridderskapens så mycket omtalade nexus socialis karakteren af en utaf staten erkänd politisk institution. Men att förbjuda hertigdömenas innevånare allt deltagande i föreningar af enskild beskaffenhet, hylikas uppgifna ändamål icke strider mot allmänna ordningen, — detta synes oss icke öfverensstämma, hvarken med de frisinnade institutioner, Danmarks konung vill förläna samtlige sina undersåter, ej heller med de löften, denne suveräns regering i detta hänseende afgifvit. Lönerogleringen för landsstaten.