partielt kunde modifieras genom en mellan Rigs aadet och Holsteins lagstiftande församling trä! fad öfverenskommelse. De gemensamma utgifterna skulle sålunda uf göras af civillistan, anslagen till de tre ministt rer, :som för hela konungariket blefve gemer samma, nemligen: utrikesministeren — omfai tande samtlige diplomatiska och konsular-ager ter i utlandet —, marinministeren — från hvi ken fyroch lotsväsendet borde afsöndras — samt finansministeren, som tillika inbegrep riksgäldsverket, centraldomänkassan och andr fonder, post-, telegrafoch tullverken. Med led ning af utgifterna för den sednaste statsregle ringsperioden (1860—1862), skulle man approx matift kunna fastställa den nya normalbudgete till följande summor: Cvillistan och apanager......... .. rdr 1,200,000 Utrikesministeren och statssekreteriatet 9 500,000 Marinx -1,755,000 Finans 250,000 Pensioner -1,500.000 Statsskulden -5,750,000 Tullverket 420,000 Postverket ... 1,270,000 Telegrafverket .. 130,00 Revision 45,000 Extra utgifter (se läng 9 — Summa rdr 12,820.000 De för hela monarkien gemensamma inkom sterna skulle från följande hufvudtitlar hemtas Domän-intägter sosse se rdr 1,750,000 Från andre fonder influtne medel 500,000 Öresundsfonden ne 1,200,000 Bruttoinkomst af tullverket ...... 92,000,000 Dito Ppostoch telegrafverket , -1,900,060, Dito x Jotteriet .. 100,060 3 Nettoinkomst af kolonierna .. , 40,000 Hertigdömet Lauenburgs skatte bidrag till de för hela monarkien gemensamma utgifterna NN 330,0C0 Summa rdr 14,820,000( Härigenom skulle uppkomma en behållning ai 2 millioner rdr, hvaraf en del kunde användas till extra utgifter och återstoden fördelas, all efter folkmängden, på monarkiens särskilda delar. Öfver de extra utgifterha, likasom öfver hvarje normalbudgeten föreslagen ändring, borde na turligtvis såväl Rigs-Raadet som holsteinska riksdagen besluta, hvar och en efter sin resp. anpart deri. Det synes som borde man icke be. hötva antaga att holsteinska riksdagen systematiskt skulle vägra erlägga sin andel i extra ut gifterna, lika litet som i de alltjemt fortgående förlisjningarne af normalbugetens anslag till civillistan, diplomatien eiler marinen, för så vidt dessa förhöjningar blifvit af Rigs-Raadet erkända för nödvändiga. Skulleåter erfarenheten komma att ädagalägga omöjligheten af all cenighet dessa tvenne församlingar emellan, gåfves ingen annan utväg än att öfverenskomma om ett för all framtid bestämdt, till den gemensamma budgeten utgående, bidrag från hertigdömet Holstein, hvilket derigenom komme att gent. emot den öfriga monarkien intaga samma ställning som hertigdömet Lauenburg. Så beskaffad borde, i dess hufvudpunkter, den ombildnin anska m kien, hvad