ningen och på samma gång samhället. På de mindre medicinska läroverken hopas en alltför vidsträckt undervisningsskyldighet, då man deremot hindrar det fullständigare läroverket att begagna de krafter, som det eger, till undervisningens fromma. Genom att monopolisera vid universiteterna den teoretiska undervisningen och examen, inskränker man den fria veteoskapliga iflan med a goda följder och ar dymedelst att de tvenne winst fullständiga läroverker.s smärre krafter tagas i ctt onaturligt stort anspråk, under det att lärare vid institutet, i afseende på undervisningen i teoretiska läroämnen så att säga sättas på indragningsstat. I afseende på den fria täflan motionärerna påyrkat, har man påstått att det vore omöjligt och obilligt att begära det de tvenne läroverken, eller universitetens medicinska fakulteter, med betydligt mindre lärareantal skulle kunna täfla med det tredje, eller institutet, som eger flera lärare än de båda andra tillsammans, Men om än universitetens medicinska fakulteter ega mindre lärareantal än institutet, åligger ikväl, så som den medicinska kursen för närvarande är ordnad, minst åtta af ivstitutets lärare att under en viss tid af studiikursen äfven lemna fakulteter nas lärjungar klinisk undervisning på de större sjukvårdsanatalterna i hufvudstaden, hvarigenom den förespeglade orimligheten af täflan helt och hållet försvinner, enär dessa lärares undervisning säledes är gemensam, eller hvad man kallar ett commune borum, för alla tre läroverken. Om likväl berörda farhåga egt grund, hade det, så vidt utskottet kan inse, åtminstone varit bättre att man befriat de mindre läroverken från en del af undervisningsoch pröfningsskyldigheten uti de ämnen, som tillhöra den medicinska kursen, t. ex. från de praktiska ämnen, som ingå i licentiatexamen, än att fråntaga den starkaste läroanstalten hela den teoretiska undervisningen. Häremot invändes dock från förstnämnda läroverks sida, att det vore i hög grad skadligt att skilja de praktiska läroämnena från de teoretiska, isynnerhet uti medicinska vetenskapen, der alla ämnen så nära och inlimt sammanhänga med hvarandra. Dessa läroverk skulle dessutom genom ett sådant ordnande lätteligen blifva ensidiga, teoretiskt spekulativa skolor. Men det är just detta skäl man förbisett, när man åt institutet anvisat en uteslutande praktisk verksamhet. Härigenom är denna läroanstalt dömd till ensidighet och man framtvingar derigenom just det hufvudfel, hvars undanrödjande med den medicinska undervisningens ordnande åsyftades, och hvilket bestod deri att, såsom komiterade yttrat, åtskildt var, hvad som aldrig utan olycksbringande följder kan åtskiljas i en vetenskap sådan som medicinen, nembgen teori och praxis, och hvilket äfven var anledningen dertill att univerversitetsfakulteterna kunnat tillvitas ensidighet i teoretisk riktning, Carolinska institutet åter i praktisk, hvilket i sin ordning alstrat brist på samverkan. Genom K. M:ts förenämnda nådiga bref till sundhetsko!legium är numera förklaradt, att de läkare, som tillförene genomgått fullständig studiikurs vid Carolinska institutet och aflagt så väl kirurgiemagisterexamen som dittills stadgade embetsprof, äro kompetente att söka och vinna förslag och befordran till alla läkarebefattningar i statens tjenst, för hvilka ej särskilda kompetensvilkor genom samma kongl. bref fastställdes, såsom akademiska lärarebefattningar m. fl. Härigenom måste anses vara erkändt, att de läkare, som danats uteslutande af Carolinska institutet, ega tillräckliga kunskaper och skicklighet för att kunna ernå den likställighet i afseende på rätt till befordran, hvarom så länge tvistats. För att likväl till sist undanrödja allt tvifvel om Carolinska institutets förmåga att äfven i sitt nydanade skick bibringa tillräckligt ve enskap ig undervisning äfven i de ämnen, som äro företrädesvis teoretiska, torde det vara nog att påpeka, hurusom de samma lärare, hvilka frånkännas rätt alt i den teoretisk-medicinska examen bedöma elevernas kunsk-psprof, tillmätas behörighet att bedöma lär domspraf, aflagda af dem, hvilka söka anställning såsom professorer i just samma teoretiska ämnen. På grund af hvad utskottet nu anfört, tvekar utskottet ej att såsom en väsendilig brist i sednast vidtagna anordning beträffande den medicinska urdervisningen, och såsom icke öfverensstämmande med de afsigter rikets ständer vid särskilda tillfällen tillkännagifvit, i fråga om en sådan organisation af Carolinska medico-kirurgiska insututet, att skickliga läkare för alla grenar af medicinalverket för siatens behof der kunde danas, anmärka det förhållande, att den teoretiska och praktiska undervisningen vid detta läroverk bhfvit åtskilda, i anledning hvaraf utskottet ock vördsamt tillstyrker bifall till de i ämnet väckta motioner sålunda, att rikets ständer måtte, i underdånig skrifvelse till KM. anhålla, det K. M. täcktes medgifva k. Carolinska medico-kirurgiska institatet rätt att, i likhet med universitetens medicinska täkulteter, anställa den teoretiskmedicinska, eller så kallade medicinekandidatexamen, som den praktiskt medicinska, eller medicinelicentiatexamen, samt att kongl. stadgan för bemälda institut den 26 April 1861 måtte iöfverensstämmelse härmed varda ändrad, och de åtgärder i öfrigt vidtagas, som för beslutets befordrande till verkställighet må finnas nödiga. Stockholm den 23 Februari 1863. sites stotsrdestörrn