ciala centralpunkt. Vi haiva visat tfördelarne af dess läge i midten af provinsen, vid mynningen af dess största flod och vid landets gamla hufvudstråkvi äg. Härtill må vidare läggas, att jernvägslinien mellan Christinehamn och Carlstad hela vägen berörer Wermlands bördigaste odaljord, som har att aflåta säd och ladugårdsprodukter, hvarjemte den på vestra sidan om Carlstad dels berör, dels närmar sig sådan jord, som besittes af sjelfegare — då Norum-Mölnbacka-linien (utom några bruk och sågverk), skulle föra till trakter, som hvarken äro bergslagseller skogsbygd eller idkande jordbruk knappast till eget behof, och hvilka till större delen bestå af s. k. mpedimenta samt äro bebodda af brukens innehafvare och torpare. Afven Carlstads torginförsel, som dagligen torde kunna antagas till 300 centner, kommer nästan uteslutande från de tvenne sidor, jernvägen skulle genomgå. Hvad har Mölnbacka-Norum att sätta emot allt detta? Några tusen centner jern och några tusen tolfter trävaror! Skall man verkligen för så underordnade intressen uppoffra så vigtiga som Carlstads och Fryksdalens? Och låtom oss slutligen göra den frågan : äro verkligen fördelarne af en jernväg sträckande öfver Mölnbacka-Norum för dessa bruk så stora, som dess förespråkare sjelfva synas föreställa sig? Kan det rimligtvis bära sig t. ex. för Mölnbacka och Dömle att transportera sina effekter 5 mil på jernväg till Christinehamn, då de på Xlareliven blott hafva 3 mils vattenväg och kunna lägga jernet från smedjan och plankor från sågen direkte på pråmen för att transporteras till Carlstads hamn? Man känner att med nu gällande jerny ägstaxa till och med forsling på hjuldon på många ställen föredrages framför jernvögen ; huru mycket mindre skulle j jernvägen kunna täfla med vattenkommunikationers begagnande för tunga effekter. I sammanhang härmed må upplysning vis meddelas, att fraktkostnaden för plank från Mölnbacka till Göteborg (alla omkostnader inberäknade) pr tolft utgör 4: 50 rmt på vattulinien, men skulle på en blifvände jernvägslinie efter den nyligen nedsatta taxan uppgå till 15 90 öre. Detsamma skulle äfven kunna sägas om Norum med de kringliggande bruken. Men om äfven så ej vore fallet, ligger det någon rimlighet deruti, att för de 20,000 g centner jern, som vägas på Skattkärns förvrida en hel stambanas riktni ng? kan det för Wermland vara fördelaktigt att nedlägga 5 å 6 millioner på de bibanor, som i sådant fall skulle byggas, den ena från Norum till Carlstad, den andra rån Norum till Filipstad? Vi öfverlemna åt läsaren att sjelf afgifva svaret på så väl Å et p denna, som föregående frågor. ven i afseende på denna riktning göra ig samma strategiska olägenheter, fastän i något mindre mån, gällande, som ofvan framställdes i afseende på den nordligaste riktningen. Under en väglängd af 8 mil aflägsnar sig banan från den stora stråkigen, som armen förmodligen skulle följa, rarjemte den ej vidrör Carlstad, således pende på förbindelsen med Norge blir obrukbar ända till Arvika, i händelse fienden skulle bemäktiga sig föreningspunkten vid Porla. För öfrigt erbjuder det andra alternativet ingen ginväg, emedan afståndet från Christinehamn öfver Mölnbacka och Nilsby till Wermeln är 8 mil, d. v, s. precist lika stort som öfver Carlstad och Iarsäter. Hvad slutligen beträffar utförandet, så synes detsamma medföra lika stora, om ej örre svårigheter, än banan öfver Carlstad. Ty den nordliga banan måste först föras öfver Klarelfven i trakten af Nedre Ulleruds kyrka eller ovanför Dege, samt sedan medelst bank eller bro öfver Fryken vid i hvartill kommer att terrängen vid sistnämnde punkt på östra stranden ett långt stycke inåt. landet består af gungfly samt på den vestra af höga branta stränler, hvarigenom förmodli igen en tunnel måste föras. Vid Carlstad deremot förekomma blott enkla broar, Brobyggnaden öfver Norselfvan ör mindre kosts Vi tro oss nu tillfullo hafva bevisat, att förslaget om Jernbanans., dragande öfver Norum, Mölnbacka och DI Nilsby blott tillkommit genom några enskilda, och dertill kanhända anissfj Ädda intressen, men hvarken motsvarar IVermlanas all vänna fördelar, eler uppfyller de strategiska och statsekonomiska fordringarne. — Jernvägskomitön synes för sin del ej hafva baft kännedom om förslaget, samt derföre ej heller yttrat sig om de stsamma, fastän man möjHotyis torde kunna borst att dess utJätande blifvit lika afstyr kande. söm äfren det nordligaste alternativet. Emellertid har KK. M:t i sin proppsition öreslagit sti derna, attstambanans riktning me le on Chri stinehara n och Arvika tännu ej bör fastställas, med anledning deraf att stridiga åsigter inom W ermlan id uttalat sg eng nde än idamälsenligheten af den af jernvägskomitt n föres slagna i kningen. Dessa 4stridiga åsigters representeras numera egentligen blott af MölnbackaNoram-i intresset, som för alt Braga nu ig villa bort den 1 sig samt derigenom möjligtvis s vinna ferräng, begärt att närmare undersökningar angående fördelarne af jernvägens dragande mera genom det inre af länet måtte anstillas. Då ter da aAa Att nasnltatat Jr mL Eo. 2 Kod ES :