Mera kan man sannerligen icke begära af tillmötesgående å brödrafolkets sida i denna sak, och det vore verkligen hvarken öfverensstämmande med rättvisa och billighet, ej heller med svenska nationens värdighet, att längre förhala med anslags beviljande, åtminstone i samma proportion som å andra sidan blifvit gifvet. Låtom oss derföre snarligen besluta oss för nordvestra banans påbörjande, samt icke allt för länge draga ut på tiden med dess fulländande! Om banans lämpligaste riktning. I afseende på nordvestra stambanans riktning bekänna vi på förhand, att vi äro afgjorda anhängare till 1858 års jernvägskomites förslag, emedan detsamma förekommer oss enklast och naturligast, på samma gång som det uppfyller alla fordringar, man med skäl kan hafva, då afseende fästes vid provinsen Wermlands särskilda behof. Det skulle derföre icke vara mycket att säga om saken, såvida ej åtskilliga bearbetningar från enskilda håll låtit förnimma sig, hvarigenom banan möjligen skulle kunna dragas från sin naturliga riktning. I afseende på bestämmandet af jernbanors riktning synes oss den regeln framför alla andra vara att föredraga, att de anläggas der, hvarest de gamla hufvudkommunikationslinierna visat att behofvet efter lifliga förbindelser är större. Ty säkert är, att de gamla kommunikationerna ej uppkommit genom en slump, utan tillföljd af ett under århundraden erfaret och pröfvadt behof af förbindelse-linier mellan sådana ställen, der naturens produkter af olika slag funnits i större mängd än på andra ställen, och de politiska, kommersiela och industriela centralpunkter, der dessa produkter funnit sin naturliga afsättningsort eller blifvit bearbetade ock förädlade. Vi hafva således aldrig kunnat fatta riktigheten af vissa principer, som i strid mot denna enkla sanning blifvit framställda såsom ledande vid bestämmandet af jernyägars riktning, såsom t. ex. att de ej skulle dragas i närheten eller parallelt med ett vattendrag, men att de företrädesvis borde gå genom trakter, som ännu ej hafva några större kommunikationer, för att derigenom uppväcka en ny produktion eller industri m. m. dylikt. Mäånne. ej detta med skäl kan kallas att begå våld mot naturen? Hvarföre hafva vissa trakter sedan långliga tider tillbaka icke halt behof af förbindelser, tillföljd hvaraf ej heller några större sådane uppstått, om ej just derföre, att naturen på dessa ställen ettdera alldeles icke eller blott iringa mån varit produktiv? Huru kan det då vara möjligt, att genom konstlade kommunikationer göra det produktiv? Å. andra sidan; hvarföre skall ej en jernbana kunna gå invid eller parallelt med ett vattendrag, om verkligen behofvet efter kommunikationsmedel derstädes är så stort, att båda förbindelsemedlen erfordras? Har man någonsin sett, att det ena förbindelsemedlet är hinderligt för det andra? Månne de ej just tvärtemot ömsesidigt stegra hvarandras värde? Har skjutsväsendet upphört i de trakter, der kanaler och ångfartyg fnnas? Skall kanhända både skjutsningen och sjöresorna upphöra, der jerhbaner komma att gå fram? Vi tro alldeles motsatsen, nemligen att de skola ökas. v Det är äfven blott i Sverge, som dylika konstlade principer gjort sig gällande. Utomlands vet man ingenstädes af dem, Lika litet som man der undviker vattendrag, lika litet söker man dem, om de ej ligga vid de gamla hufvadkommunikationslinierna. Men hvad som är säkert är att man aldrig med flit drager jernvägarne till sådana trakter, der förut, till följd af naturens bristande produktivitet, intet lifligare, behof efter ökade förbindelsemedel gjort sig gällande, . Emellertid hafva dessa principer i Sverge dels gifvit anledning till mycket godtycke, dels medfört: den -olägenheten, att man mången gång bundit händerna på sig sjelf, såvida man ej föredragit att vara inkonseseqvent; men framför allt hafva de gifvit ett ypperligt spelrum åt de oblygaste sträfvanden hos många att få jernbanan dragen framför sin egen tröskel. Alltid kan man hitta på sågon trakt, som behöfver uppodlas, eller komma under fund med, att jemvägen går för nära ett vattendrag m. m. dylikt. Fastän jernvägskomitenvid andra tillfällen mången gång begagnat sig af nämnde principer, måste dock erkännas, att den i afseende på Wermlands-banan helt och hållet frångått dem samt följt den naturIvacte riktningen. anvisad genom den gamla!