DEN RÄTTA. BRÅTTELSE AP MARIE SOPHIE! SCHWARTZ. Han stod nu i hennes rum. Bengt!4 ropade hon med darrande röst emot honom, du har väl icke gjort Stefan något illa. Jag är nästan säker på att ... EHan och Gurli äro oskyldiga, inföll Falkenstern, och lade hennes hufvud moi sitt bröst, tillöggande med ovanligt milda röst: Jag är så med, älskade Auna, och bönfaller att du lugnar dig. Den som vål Jat olyckan är mig nu bekant. eMin Gud, jag teckar dig! stammade Anra och lade sin arm om mannens hals. Falkenstern slöt henne fastare intill sig Han tyckte att hennes kropp skakades af nervösa ryckningar; men det var endast häftiga snyltningar. Anna gret i gläd je, efter att i flera timmar hafva lidit de bittraste marter vid öfvertygelsen att dottern begått en så hemsk förseelse som den hvarför hon misstänkt henne. Det var första gången i sitt lif som denne man, hvilken frampressat cå oräkueligu tärar af smärta, nu var Orsaken till uu sädana götos af glädje. Vi förbigå hvad som vidare föreföll makarne emellan. Falkenstern lyckades bättre än doktorn och bans medicin att lugna Anna, och han visade vid detta tillfälle så stor grannlagenhet, att han icke för henne ens nämnde Allon såsom den skyldige, utan sude, ut som alltsammans var en följd af oförsigtighet, var det icke värdt att orda derom. Aldrig hade hon sett honom så mild, och Anna kände sig i detta nu lyckligare och 5) Se A. B. n:r 19, A1—23, 25 27, 29, 30, (B.), 36, 37, 40, 2 (B), 43, 46 och 47.