— I Paris har fotografien tagit tt steg framåt, som, om det läter förfullkomna sig, bör blifva af stor betydelse både för vetenskapen och för yrket. Det gäller att på fotogafisk väg återgilva färgerna. En afde ifrigaste franska fotograferna och som redan gjort åtskilliga uppfinningar på detta omräde, hr Niepcee, har redan för längesedan lyckats fotografiskt återgifva rödt, grönt och blått; men det gula gjorde motstånd och han hade länge att kämpa med denna färg. Det är kändt att gult äfven vid vanlig fotogralieriog är den ogynsammaste färgen, men. hr Niepce har nu kunnat meddela vetenskapsakademien i Paris att han ändtligen lyckats betvinga den motspänstiga gula färgen. Han har framlagt prof, som bevisa uppfinningens verklighet. Men ännu fattas det väsendtligaste för att göra denna framgång praktiskt användbar, ty en sak hor ännu icke lyckats uppfiunaren: att fixera. sina färger, göra dem varaktiga. De stanna så länge aftrycken få stå i mörker, men försvinna ganska hastigt om de sättas för ljuset. Hr Niepce har väl genom användande af benzoe såsom fernissa bragt det derhän, att bildens färger, äfven utsatta för solen, ej förr än om tre eller fyra dagar försvinna, men härmed är ej mycket vunnet; här måste en ny seger ölver naturen vinnas, hvars förverkligande må öfverlemnas åt teknikerns snille och tålamod. Men hr Niepces till vetenskapsakademien ingifna berättelse har en annan intressant sida. Enligt författarens undersökningar blifva alla sammeansatta färger genom heliochromien (så kallar han sin uppfinning) sönderdelade, d. v. s. inga sådana färger, hvilka uppkomma genom blandning af två andra, kunna på fotografisk väg återgifvas utan attblanduingen åter upplöses. Den gröna färgen t. ex kan antingen vara grundfärg, eller åstadkommas genom blandning af gult och blått. I förra fallet (såsom med smaragd, chromoxid 0. s. v.) återgifver heliochromien det gröna; men i andra fallet (såsom med grönt som bildats af chromgult och berlinerblått eller med tyger som färgats af blan. dade g-la och blå ämnen) reproduceras eudast blått. Ett ljusblått och ett ljusgrönt glas lagda öfver hvarandra visa när man ser genom dem en vacker grön färg; men verkande pi en heliochromisk plåt. återgifva de endast blått, hvilketdera man än lägger öfverst eller om man ä:ven lägger det blåa glaset mellan två gula. Enahanda är förhållandet i andra fall. Ett rödt och ett gult glas t. ex., lagda öfver hvarandra, förete orangegult, men framställa på plåten endast rödt; ett rödt och ett blått glas, som i sig sjelfva göra violett, reproducera väl till en början viclett, emedan plåten sjelf är röd, men färgen öfvergår snart till blå. Ett hvitt papper, som man sedan grönfärgat med gröna blad, reproduceras blott ytterst långsamt på plåten; denna fortfar i det längsta att vara röd, liksom rönte den iogen verkan af juset; men fortfar man, så uppkommer slutligen en gråblå färg. Påfogelfjäderns öga deremot reproducerar sig mycket tydligt i en camera obscura, d. v. s. på det sätt, att färgen vid en viss grad af ljusets inverkan syues än grön, än blå. Det återstår att få se huru långt dessa bemödanden kunna leda och hvilket inflytande de kuunna få på framtidens fotografi. Emellertid tjena de redan gjorda rönen att bekräfta den redan allmänt omfattade teorien