Bref från nordamerikanska krigsteatern. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 29 Januari. De så vackra och herrliga orden: SFrid på jorden och menniskorna en god vilja! tyckes man cj hafva reda på eller vilja förstå i detta för närvarande så olyckliga land. Gemla årets sista dag slutade med strömmar af blod å bata!jfältet vid Murfreesboro. der unionsgeneralen Rosecrsnz tilkämpade sig en dyrköpt seger, och på det nyas första dag strödde separatistgeneralen Magruder död och förödelse omkring sig vid Galveston i Texas. Hat och utrotningsbegär är den prägel detta förfärliga krig nu antagit, och geparatiststaternas president, Davis, understödd af deras press, gör allt för att föra det utom civilisationens gränsor. Härför, om ej för annat, är det beklagansvärdt att unionsstyrelsens svaghet, partistriderna inom nordstaterna och brist på militäriska förmå-: gor förorsakat att detta krig, jag hude så när sagt slagtande, ej för längesedan fått ett slut genom slafstaternas återtvingande till unionen. Presidenten Lincolns proklamation, frigifvande aila slafvar inom gseparatist-territoriet från och med den 1 Jan. detta år, den må nu hatva någon eller ingen följd, har emellertid försatt separatistpresidenten Davis i raseri. Uti silt helsningstal till kongressen säger ban sig beslutat, såsom repressalier för Lincolns emancipationsåtgärder, ämna till de olika slafstaternas styrelser öfverlemna allatillfångatagna unionsofficerare, för att straffas enligt den inom staterna gällande lag för uppvigling af slafvar till uppror emot deras egare. För någon tid sedan dömde han till hängning f. d. uti New-Orlvans kommenderande uuionsgeneralen Buttler, om denne general skulle hafva missödet att falla uti separatisternas händer. Samma öde lärer äfven komma att drabba unionsgeneralen Milroy, som nu förer betälet uti Vestra Virginien och hvarje tillfångatagen officer som tjent under Buttler eller Pope blir skjuten; så har åtminstone pre sidenten Davis beslutat. Återstår eovdast att se om shan är lika mäktig i handling som i ord. För att kunna hålla jemna steg med Davis har unionsstyre!sen befallt att ingen separatistofficer, som tillfångatages, får hädanefter frigi vas emot parole. Meningen härmed måste vara att behålla dessa för undergående af samma behandling som ver derfares unionfångarne i Södern. Söderns tidningar, tynnerligast de som utgifvas i Richmond, göra allt sitt till för att uppväcka ett outsläckligt hat mot Norden och dess armå, hvilken påbördas de ohyggligaste brott och utmålas som de värsta röfvare. Nordstaternas tid.ingar ha deremot, om men undantager allt dess skryt och skräfvel; på sednere tide: antagit ett mera värdigt och städadtspråk. Presidenten Davis är den ende som Gå och då blir utsatt för deras skarpa pennor. Det är naturligt att två armåer, sådan: som de hvilka här försöka tillintetgöra hvarandra, med obetydlig disciplin men stort pegär alt plundra och ödelägga allt som har prissödet att komma i deras grannskap, lemna förödelse, hat och illvillja efter sig å de trakter, de genomtågat. Virginien, eller åtminstone största delen derat, som nu i nära två år varit skåieplatsen för framoch återmarscherna af armeerna under MOClellan, Pope, Fremont, Burnside, Johnston, Lee, Longstreet och Jackson, är totelt ödelagdt, och de få invånare, som trotsat faran och qvarblifvit i sina hem, diro beröfvade alla medel till nödtorfiigt uppebälle. De bära dock med tälamod och försakelse, såsom ifrigt tillgifna separatistpartiet, dess soldaters framfart, men fördöma deremot högljudt nnionstruppernas upplörande. Uti Tennessee och Kentucky, der de vestra armåerna tumlat om med hvarandra, är hatet ungefärliligen lika mot begge partierna. Man ser der helst att få vara fredade för inträng så af unionister som separatister. Rättvisiigen måste man dock tillerkänna seperatistarmen ett bättre uppförande än unionens visar, detta må nu härleda sig från bättre anlag, officerarnes större förmåga att hålla sia trupp i ordning eller att den för det mesta rört sig inom stater tillgilna dess parti; troligt är dock att hvar och en af dessa saker till någon del bidragit härtill. Något slut på kriget kan man ännu ej se, för så vidt detta endast skall bero på en af de stridande -armåernas förmåga att tillintetgöra -den andra. Stridslusten och lyckan äro ungefärligen lika på båda sidor. Separatistgenera!ernas större taktiska och strategiska skicklighet uppväger -temligen jemnt unionsarmåns öfveriägsenhet i antal och materiel. Soldaterna emellan är skilnaden ej synnerligt stor, och fördelen af jernvägskommunikationer inom separatiststaterna för underhåll af dess armå uppväges ungefärligen afrunionsstyrelsens herravälde öfver de stora vattenvägarne, förutsatt att dessa visligen begagnas. På de sista tiderna har dock Södern gynhats af krigs lyckan något mera. än Norden, ithy att: den sednares missöden vid Frederieksturg, Hollyspring, Vicksburg och Galveston ej full I komligen utplänas af segern vid Arkansas Post och fördelen af att hafva drifvitsepara-. isterna från bataljfältet vid Marfreesboro.l: Pidningarne i Norden utlofva dock inom.