var 10iKk8kKOIa ar endast ep iae-, SkrliOCH äkneinrättniog, visserligen med anspråk och plietelser att meddela undervisning ire ligion? samt inöfva ktanlexor i vissa ämnen, men dock i de flesta fall endast ett institut för den företa undervisningens mekaniska öfsingar. Och godt vore redan, om den kunde uppfylla desöa sina skyldigheter med besked. Men man har anmärkt, och icke utan skäl, att folkskoleläraren på landet är alltför mycket ett slags skugga af den gamla lärdotnsmetodens män, med deras opraktiskhet och obekantskap ied det Hf som rörer sig utanför skolan. Vi lemna vid detta tillfälie de; hän, huru härmed sig förhåller, och antylla endast att, då vår folkskolelag, liksom så mycket anat, blifvit för det mesta uppgjord efter tyskt mönster (dock ned nteslutande af det s. k. skoltvånget), det icke vore underligt om så förhölle sig. Men utan att, som sagdt, här särskildt fästa oss vid kuru mycket tyskeri? och pedanteriligger I vår närvarande folkskölas organisation och metod, så mycket synes dock vara satiat; att folkskoleläraren blifvit nog mycket isolerad från arbetsfolket, landtmännen Oo. s. V., fom omgifva honom, skolan nog mycket Skild från låtidtfnanners arbete och dess up gifter. Man he endast önsknitgeris i föl skolesiadgan talat om trädplantering och trädgårdsskötsel; man her icke ens uppställt som lag, att folkskoleläraren ovilkorligen skall hafva sitt bestämda jordstycke; man tyckes, jaf ömhet öm den skattdratande, af sparsamhet med statsmedlen, cert at hvilket an1 rat skäl som helst, hafva ansett sig börd begå den grymheten att låta folkskoleläraI ren ute på bygden sakna till och med en li-; ten täppa ), föratticke tala derom, att man icke ansett honom behöfva vara så qvalificerad att han i paturalbistoria och det enklaste af åkerbruksläran skulle kunna mäta sig med jordtottsegaren. Och dock synes det Yata klart, att folkskoleläraren just ge nom en sådan utrustning skulle så mycket lättare kunna förvärfva och bibehålla allmogens aktboiog och förtroen!e, Ty huru stor traditionel vördnad vår allmoge än hart fört, katekesen och för den presterliga lärdomen, Il dess sunda förstånd säger den dock, att medl, sr da IR blott boklig lärdom kommer man ej långt !. när det gäller att sköta sin plog, sin spadel, och sin yxa rött. Upplyst, såsom den allt1, mera blitvit, genom det likstm ärftliga bild i, vingsljus, som, skenbarligen mera oberoende i; af skolor, böcker Oo. 8. v., strömmar från slägte til slägte ju lättare beröringen blir ; r L ! t J I 0 sm SS mm m mom man och man emellan, har allmogen äfven för den bokliga kunskapen förvärfvat och allimera börjat visa en mera medveten aktning; men irågan är dock, om den ej skulle egna ett ännu större deltagande åt folkskolen, om denra ställdes mera på arbetets botten, eller, med andra ord, om folkskoleläraren tillika vore arbetare och undervisare I i arbete, en man, som kunde gå i spetsen för sin skola i alla de idrotter, som pryda en duglig man; om han sålunda, i stället blott lör att öfva dem litet i pedegogisk gymnastik?, en sak som, i förbigående sagdt, hur förtröfflig den i vissa fall än må vara, isynnerhet i städerna, dock ej tar sig sördeles väl ut vid sidan ef bondens kreftansträvgande arbete och dess naturgymnastik; om folkgkoleläraren, säga vi, kunde uppträda bland sina barn såsom en föresyn i den praktiska duglighet och dugtighet, som dock är enaf arbetarens bästa prydnader; om han visade sig kunna föra både pliten och plogen och ej blott pekpinnen. Men för att vår folkskola skulle kunna få den friska karskteren, fördrades, hvad or ganisationen af hela dess system beträfiar, alt seminarierna först och främst ställdes på en fot, som motsvarade sådana fordringar, ty, hur det än är, seminarierna bestämma dock folkskolelärarves riktning. Vi hafva härvid haft den schweitziska eller, rättare, den Vehrliska seminariimetoden i sigte. Ja, väl. Man skall möjligen anse den ena imitationen vara lika olämplig om den andra; att den preussiska dock, i enligt våra kulturförhållanden, ligger oss närmare än den schweiziska 0. s. v. Men tfrågen härvid är dock väl först den: hvilken metod är den menskligaste, naturligaste, den alt enligt preussiskt system pedanltisera vid boken, den eviga boken, i kyrkans skugga fördumma, till skenvetende och skenlit upp fostra vår tippväxande allmoge, eller att, genom en skola, organiserad enligt alla de tor dringar, som vår natur och våra temligen karga yttre vilkor ställa Jå 038, tvärtom gilva ökad näring och ledning åt alla vår allmoges anlag, och sålunda ej blott låtsa att lära dem läga, skrifva och räkna, utan äfven, och just för att göra detta int.llektuella arbete difligt och friskt, införa arbetet och kroppsöfvande lekar såsom ett nödvändigt element i skolan? Gymnastiken må vara ett stadsskolornas ersättningssmedal för elit detta, den må vara ypperlig för vår militäriska uppfostran; men för landsbygdens barn behöfves den endast såsom förberedande till mililäröfningar. En halltimme med spaden i hand eller vid bollspelet ute i det gröna eller i snön, är sannerligen en bättre gymnastik än all s. k. pedagogisk gymnastik, hvilken så ltt kan urarta till pedanteri; med hvilket allt vi dock ej vilja förneka att äfven skolgymnastiken kan under en dugtig lärare vara en god sak. l I allmänhet teladt, vår folkskola är orga-! niserad af stadsboer, af kammarlärda, aff: prester; dess lag är åtminstone, om icke helt! och hållet skrilven, dock väl för det mesta l! 1 j i 4 4 4 ! AA DS AA AA DD — Lu mm DA RA -— AA RR DA kr RN rr FE br FN a EA PR VA fär rr JR KR KA FR AA KD FR rr KR ingifvcn efeådana. Af upplysta bönder, som känna hvad landsbygdens barn behöfva, skulle den helt visst organiseras på annal sätt. Sådena förhållandena hittills varit — och vi säga detta med all den vördnad, som röfves både stadskulturen, läräomen och kyrkan, väl vetande att det äro de bästa kralt.rna derinom, som vi hafva att tacka för att vi dock hafva en folkskola — kunna emellertid vi, lika litet som andra folk, hafva lyckats organisera folkskolsn på landsbygden på fri och egen landtlig grund, och länge skall det sanvolikt äfven dröja innan vi hinna TRA Ava mäncdatrat för an doelik Man na.