namndaa nya feminarle:ororcnin. met att för intagning på sermina rium erfordras af den sökande utom egen skaperna såsom vaccinerad, konfirmerad och välfrejdad, 17 ärs ålder 0. s. v., att endas hafva Cgoll kännedom af Luthers lilla kö tekes jemte den antagna förklaringen Sch dertill hörande bibelspråk (d. v. s. hbela långkatekesen), bibliska historien, full fär dighet i innanläsning med förmåga alt nöj aktigt redogöra för det lästa äfvensom utt vågörlunda felirilt uppskrilva et diktetaöt stycke, en jemn och redig handstil, färdighet i de fyra räknesätten i hela tal, bråk och sorter äfvensom någon öfning i hofvadräkning.6 Med detta kunskapsmått, hvilket i sjelfva verket icke öfverstiger det mått till hvilket sjelfva folkskolan bör höja barnens kunskaper, är man sälutda gerast färdig att mottaga undervisning och bildning till lärarekallet. Dessa fordringar äro tippenbarligen för lået ställda. Må vare, att sådan folkekolelärarenas allöning hittills varit, man ej haft rätt ett uppställa högre fordringar på deras förkunskaper; men nu, sedan aflöningen redan börjat höjas, utsigter för dess vidare höjande öppnats och sjelfva kallet vunnit både betydelse och anseende, sedan folkskolan redan torde hefva väckt en hel del anlag och förberedt till vidare kunskapers inhemtunde, — nu synes det dock, som men skuile haft både rätt och pligt både att höja fordringarne för inträdet vid seminariet samt alt bereda någon lättnad för dem som vilja egna sig åt lärarekallet att kunra uppfylla dessa fordringar. Detta skulle kunna ske genom antagandet aflärare-elever. Den utgift som på sådana ostag betalar sig bundradefallt, På har man funnit I de nyss ofvsnaämnda länderna. Utan tvifvel skulle man komma att gör? samma erfarenhet hos oss. Drar staten änou i betänkantle all göra någbt för en såd : och blifvande lårate, så är dock alltid tilltälle för den enskilda alt härvid verka en go! sak. Vihafva haft tillfälle att flona en dylik lärereelev anställd vid en folkskola på en enskild mans bekostnad. Läraren, skolan, den till lärarceelev antagne ynglingen och hans föräldrar .. alla hade de godt af den lilla uppofiringen at 150 ä 200 rår om äret soih uenh eboskilde välgöraren gjorde. En gång hunnen till de 12 år, då kan fär inlagas på seminarium, skall den unga gossen redan vara färdig att emottaga den praktiska hondledningen i pedagogik, metodik o. s. v. Dessa beoge frågor, om seminariernas bättre utrustning samt om lärareelevers antagande vid folkskolor, sammanhänga på det näfmaste med hvarandra. Den sednare åtgärden skulle nemligen betydligt underlätta den förra, och ett bättre resultat alltid vinnas, lika visst som en yrkesskola — och detta är ju äfven seminarierna — elltid verkar ett bättre verk, om dess elever före intagandet haft tilltälle till någon praktik i sitt blifvande yrke: Man skulie möjligen vilja invända, att folkskolelärarens kunskapsmått ej behöfver ej bör vara stort. Man skulle kunna påstå att han, ju större kunskapsmått han eger, skall finna sin egentliga och vigtigaste sys selsättning, den nemligen att lära barn läsa, läsa väl ionantill, alltmer mekanisk, tröttfam, tråkig o. s. v., och man har äfven, t. ex. i Enpland, funnit en sådan farhåga i vies mån bekrälta sig. Men den ena ylter: ligheten är icke bättre än den andra, och älven för att kunna lära ett barn läsa väl, fordras vida mer än att sjell kunna lisa innontill samt rabbla upp några namnregister och utanlexor. Askådningsundervisningen är för den första skolan, för folkskölan en hufvudsak. För att någorlunda väl kunna meddela en sådan undervisning erfordras ett ieke så obetydligt kunskapsmått hos läraren, amfösallt en kunskap som är lefvande. Den nyaste seminariilagstiftningens män hos oss hafva äfven insett och erkänt delta. Men — vi återkomma ännu en gång derlill — man har icke gjort tillräckligt för möjligheten att få lärarne sjelfva så undervisade och bitdade som de behöfde och borde vara det. Man synes, oaktadt allt det deltagande som den nya geminariiförordningen otvifvelaktigt röjer, dock ännu förblifva vid den ursprungiga, ofullständiga uppfattning af seminarierna, hvilken ligger til grund för deras närvarande, usla skick, åminstone i fråga om yttre atrustning och materiel, och hvilken iså hög grad bidragit att hålla vår folkskola på deras nu allt allmännare öfverklagade ståndpunkt. Förslag till inskränkning af seminariernag antal, der s reorganisation och bättre utrustning, så i fråga om lärarekrafter fom annat... ha derföre blifvit väckta från flera håll. För vår ringa del ense vi såsom ofull ständig och derför såsom föga verksam, hvarje förändring och förbättring af seminarierna, så framt man icke bestämmer sig för att förse seminarii inrällningarne med eget hus och dertill hörande jord, tillräcklig och tillräcklig rustad lärarepersonal, vald bland sådana män som brinna ef nit för folkskolans sak, och så aflönad atl den uteslutande kan ena sig deråt, liilräcklig materiel o. 8. v., samt all på samma gång bereda anslag för lärare lärlingar, och sålunda dels möjliggör höjandet af fordringarne för intr:det på seminarium dels äfven möjliggör en sådan undervisning der, som ice blir sken, men erhåller den grundlighet, hvilken. verkligen grundlägger både kunekaper och karakter hos de blifvande lä arne, och sålunda medelbarligen äfven hos deras blitvande lärjungar. I stället för att anslå den alldeles otillräckliga summan af omkring 6000 rår till hvardera blend 11 seminaner, skulle vi för vår del önska, att man ansloge 200,000 rdr för en gång till upprättandet af tre fullständiga seminarier, två för män och ett för qvinnor, samt 30.000 rdr till dessus ärliga underhåll, vidare 20,000 rdr årligen till understöd åt seminarister, och minst lika myc: ket till understöd åt lärare lärlingar vid föikskolorna, Med seminarier, gålunda utrustade och med lärare-lärlingsr sålunda understödda, eclkalla dan 21 A dam sm slaas mn