UC KUIN Ubdla TOTTA UdUUCII OKT Haug nen nu inse detta behof, detta Vilkor? Skola dess representar vid denna riksdag bära vittne om en sådan insigt? Dessa äro de frågor, som folkskolevännen och folkskoleläraren ställt gch ställa till 1562-—62 ärs riksdag. Huru dessa frågor vesvaras skall kanske, i lika hög grad som lösningen af hvilken fråga som helst, bevisa på hvad punkt det svenska folkets medvetande såsom folk befinner sig. Vi angålvo nyss hvari de förnåmsta brit Bter äro act söka, hvarunder den svenska folkokolan lider. Vi hafva i ett par föregående artiklar (Juli 1862) bevisat bristen på allmännare deltagande och uppoffringarnes ringhet i I lande till de stora behofven. Vi öfvereå härmedelst till de brister, som i fölld al deåsh nu nämnda stora missförhållanden råda inom sjelfva folkskolan. Vi börja med en blick på seminarierna. Skollärarebildningen, seminatierhas utrustning är ej sådan den borde vara. Läfarten är, i fråga om all skola, det vigtigaste, vigligare än nästan allt annat tillsemmantaget. Derom torde man allmänt vara öfverens. Läraren ä skölan, tr dess lit, dess metod. Och hvad har man emellertid björt för att bereda folkskolans blifvande lärare för sitt kell? Så litet, så oändligen litet, alt deti sanning vore förunderligt, huru så många nitiska och goda lärare kuunat uppstå, kade man ej i så mänga andra riktningar erhållit bevis på, huru mycket godt, verkligt godt, som dock letver inom pationen — anlag, krufter, viljor, som blolt behöfva några solstrimmor af kärlek, af stöd, af bildnirg för att utbildas till lefvande kapitaler, fulla af framtid. Träd in i ettat våra seminarier och se huru det är ut rustadt. De äro i allmänhet lika fattigt, lika eländigt utrustade som äfven våra fat ligaste folkskolor. Man tyckes cj ens hafva råd alt vidmakthålla vanlig snyggbet. In svart tafla och en verldskarta, på sin höjd äfven en karta öfver Europa, Palsestina och Sverge... utgöra de enda prydnader på de otta med grådaskiga, limfärgade tapeter beklädda väggerne. Icke alla seminarier hafva ens egen lokal. Man hyrer ett par kyffen, anskaffar några trästolar och ett par gamla börd, ounslår ett par små lärarelöner Och — seminariet är färdigt. Den nya seminariiförordningen af den 21 Mars 1562 uppställer dock stora fordringar å seminarierna och deras undervisning. en bjuder (8 19), att fundervisningen, såYidt sig göra låter, bör utgå ifrån och anAR ATEESONG OM ; sluta sig till åskådningsundervisningen; der talas ( 21) om geometrisk ådningslära, tmatemalisk och fysisk geografi, ten utförligere undervisning i de länders politiska geografi, som i alseende på språk, läge och gemensam historia äro Sverge närmast, om en uwförligare framställning rörande de nöturalster, som... äro vigtigast att kännaX, om Cen lättfattlig framställning af menniskokroppens organisationt, om förklaring af de vanligast förekominande naturföreteelser samt af de i praktiska lifvet och yrkena allmännast brukliga fysikaliska instrumenter och maskiner; der uppställas fordringar på undervisning i musik, teckning, gymnastik samt, Csävidt tillfälle dertill kan beredas, undervisning i trödplan tering och trädgårdsskötsel. Der uppställes eålunda bland undervisningsämnena en hel del saker för undervisningen, i hvilka det behöfves en ganska vidlyftig och god materiel, stort utrymme samt flera och mångsidiga lärarekrafter. Man skönjer häraf tydligt, alt lagstiftarne äro fattade af insigten om folkskolans behof ifråga om en bättre lärarebildning. Den nämnda förordningen, en af de vigtigaste som i fråga om folkskolelagstiftninen ulgifvits, förråder sälunda insigt om vad en blifvande folkskolelärare borde känna och kunna, den utsträcker hans kurs till tre år, den bringar enhet och ordning i seminariiundervisnisningen för hela landet; — men ... medlen till dessa goda afsigters vinnande? Skulle väl 11, säger eltva (efter den föreslagna indragningen af två) seminarier kunna för en så fullständig undervisning, som den anförda, om den skall blifva grundlig och stark, fuliständigt utrustas medelst den hos rikets ständer föreslagna summan 65,000 rår om året eller inemot 6000 rdr om året för hvardera? Måste det icke åter bli sken i stället för verklighet med-hela seminarieundervisningen, ställd på en sådan fot. Blir det icke om igen den gamla bistorien om stora fordringar, deraf föranledda stora förhoppningar uten motsvarande verklighet. Den föreslagna summan är väl nemligen icke blott beräknad för de årliga löpande utgifterna, utan äfven för sjelfva seminariets yttre och inre materiella bättre utrustning! BSextusen riksdaler om året få ett helt folkskolelärareseminarium med 1 föreslåndare, 1 underlärare, flera biträdande lärare för musik, teckniug etc. och ett större eller mindre ental lärjungar, för en undervisning, som skall vara både teoretisk och praktisk, beröra litvets och skolans alla vigtigaste områden, som skall bilda folkets bhfvande lärare! ... det är atan tvifvel otillräckligt. Man skulle nästan kunna tycka, alt det vore liksom litet obilligt att vänts sig särdeles mycket af eft sålunda försedt seminarium. — Vore det då icke vida bätire att inskränka seminariernas antal, men utrusta dem tillräckligt både till lokal, materiel, undervisningskrafter, 0. 8. V. Derföre att det finnes så och så många konsistorier, derföre skall det ock linnas lika eller nästan lika många seminarier, hur cländigt försedda, buru oförmögna att uppfylla den nya lagens bokstaf de än må vara. På detta sält finnas seminarier t. ex. både i Strengnäs (för qvinnor), Westerås, Upsala och Stockholm, ehuru det är klart att de lokala förhållandena ytterst lätt möjliggöra deras eammanslående till ett och ett fullständigt läroverk. Sverge behöliver icke så många seminarier som de för närvarande äro; men det behöfver fullständigt utrustade seminarier.