Det är bekant, att regeringen i gin proposition om statsbidrag för anläggning af bibanor till statens jernvägar föreslagit meddelandet af sådana bidrag i form af lån, bland annat till banor, som ekulle sätta städerna Ystad, Landskrona och Helsingborg i förbindelse med södra stambanan vid Eslöf, och derigenom med hela det svenska jernvägssystemet. Dervid afsågs, att de från Landskrona och Helsingborg kommande banorna skulle på lämplig punkt förenas, så att för den återstående delen af vägen till Eslöf banan skulle blifva gemensam för trafiken till och från båda de nämnda orterna. Frågan om dessa banor har nyligen förevarit i slatsutskottets riksgäldsatdelning. Behandlingen och besluten derstädes ha väckt någon öfverraskning. Man harnemligen erfarit, att afdelningen först utan votering tillstyrkt lån för en Landskronabana. Derefter tilstyrktes ätvenledes lån för Helsingborgsbanan, hvilket beslut dock fattades endast genom förseglade sedelns öppnande. Men 2luiligen beslöts, också på den förseglade sedein, att afstyrka den kongl. propositionen i hvad den rörer Ystadsbanan. Vi säga, att man blifvit öfverraskad af dessa beslut. Man har haft svårt att inse runden till den olika uppskattning af de här ifrågavarande särskilda Danornas ralativa vigt och betydelse, hvarom besluten och voteringarne vittna. Uti motiverna för regeringens förslag anföres bland annat den omständigheten, att de banor, hvilkas understödjande föreslås, äro ur särskilda synpunkter ef allmän vigt och betydelse, med afseende hvarpå regeringen också föreslagit något billigare vilkor för lånens erhållande än som beviljades Borås-banan. Vi tro att regeringens åsigter i detta fall äro väl grundode; men hvad deremot vi, och, efter hvad vi hört, många med css, icke förmå inse, Aer är buruledes de personer inom utskottsafdelsingen, som tillstyrkte TLandskronabanan, men icke biträdde försträckningarne för Helsipgborgsoch Ystads-banorna, kunnat, vid ett afvägande af de olika banornas vigt, gifva företrädet just åt Landskronafiniep, Vi känna mycket vä! den förträfflia Landskrona-hamnens företräden, och vi se derföre med nöje om den blir genom jernväg sammanbunden med det inre landet; men jemför man de fördelar som en jernvägsförbindelse med hvardera af de itrågavarande städerna, lill följd af stadens läge, erbjuder det allmänna, kunna vi omöjligen fatta huru man kan sälta förbindelserna med ilelsingborg och Ystad tillbaka för den med fandskrona. Båda de förstnämnda städerna ha nemligen det gemensamt alt de äro våra naturliga förbiodelsepunkter med grannländerna, med Danmark och den europeiska kontinenten. De äro, att vi så må uttrycka oss, landets portar. De äro belägna icke blott på de punkter der man her kortaste öfverfartsvägen till grannländerna, utan äf ven just der hvarest man på kortaste väg möter de utländska jernvägs systemerna. När ionan kort Köpenhamns --Helsingörs-banan blir färdig — en hand sträckt oss till mötes från vära bröder danskarne, på samma sätt som Kongsvinger-banan blir det från norrmännen — skulle man, om jernväg funnes till Helsingborg och om, såsom naturligt vore, de båda banornas och dei Sundet gående ångbåtarnes turer sattes i korrespondens med hvarandra, kunna förtsälta färden oeh fortskaffa post och gods mellan det öfra Sverge samt Köpenbamn och vidare öfver Danmark nästan utan allt anrat uppehåll än detsom behöfdes för embarkering och debarkering, med undantag blott för de få tillfällen då Sundet isbelades. Hvad åter Ystadsbanan angår, så har dess vigt för våra förbindelser med koati-e55 VIGN TOT nönten blifvit af oecneralpostdirektören, uti