OLE LONGEFED UDER SFEGLKLOIIGG Ye oo MIERER 0 SEERYTEER Andap ). Den nionde artikeln lyder sålunda: Om Dopet varder lärdt, at thet är aff nödhen til saligheten. Och at Gudz nådh genom Dopet tilbudhin och giffuin varder. Och at man små barn döpa skal. Hvillke genom Dopet Gudhi öffuerantvardadhe, bliffua aff Gudhi til nådher vptaghna. Här jördömes the Wedherdöpare, som ogilla thet Doop, som skeer medh små barn, och föregiffaa, at barnen förvthan Dopet, kunna salighe varda ). I dessa lärosatser kunne vi ej till alla delar instämma; och än mindre kunne vi gilla de fördömelser, som i svenska kyrkans symbola och bekännelseskrifter esomoftast uttalas öfver olika tänkande. i En ovilkorlig fördömelse uttalas i 2:dra artikeln öfver alla dem, som icke varda på nytt födde genom Dopet och then helgha Anda Vidare läres, att dopet är aff nödhen til saligheten, och de fördömas, som föregiffua at barnen förvthan Dopet, kunna salighe varda Vi finne icke sådana fördömelsedomar öfver hvar och en, som icke blifver döpt, öfverensstämma med Nya Testamentets lära. Vår Frälsare tillförsäkrade den botfärdige röfvaren salighet, oaktadt han säkerligen icke blifvit döpt (Luk. 23: 43). Vår Frälsare säger visserligen: Den der tror och blifver döpt, han skall varda salig); men å andra sidan yttrar Han sig icke angående den, som icke blifver döpt, och säger endast, att den der icke tror, han skall varda fördömd (Mark. 16: 16). Att menniskan blifver salig blott af den lefvande tron, som verkar förening med Gud, men ieke för yttre gerningar, (hvilket erkännes af den svenska kyrkan och bekräftas af många Bibelställen, t.ex. Rom. 1: 17; 3: 21-—-30; Gal. 2:16; 3: 2—14; Ebr. 10: 38; 11: 6—39) — är föga öfverensstämmande med den i Augsburgiska bekännelsen uttryckta sats, att dopet, som är en yttre gerning, är aff nödhen til saligheten). At samma skäl anse vi det med den rena evangeliska läran än mindre öfverensstämmande, att utsträcka fördömelsen jemväl till alla, som föregifrua, at barnen förvthan Dopet kunna salighe varda. Denna vår afvikelse från den Augsburgiska bekännelsen är äfven godkänd i den af Erkebiskopen Doctor J. A. Lindblom omarbetade och förbättrade förklaring öfver Doctor Luthers Lilla Cateches. I denna förklaring, som, enligt Kongl. cirkuläret den 21 Juli 1810, må till allmänt bruk hädanefter, såsom egentlig Lärobok, så väl vid Scholorne som. i församlingarne, antagas och nyttjas, är, på den under N:r 310 framstälda fråga: Blifva de barn osaliga, som utan, döpelse dö? — svaradt: Nej, de hafva icke, genom uppsåtlig otro och synd, kunnat förspilla Guds allmänna nåd genom Christum. Detta svar, som strider mot Augsburgiska bekännelsen, gille och antage vi. På sätt ofvan blifvit anfördt, är i 2:dra artikeln af den Augsburgiska Bekännelsen uttalad äfven den mening, att menniskor cvarda på nytt födde genom Dopet och then helgha Anda; hvarmed synes öfverensstämma de i 5:te artikeln nyttjade uttryck, att genom Ordet och Sacramenten, såsom genom Instrument och Medhel giffs then helgha Anda; äfvensom hvad i 9:nde artikeln säges derom, att Gudz nådh genom Dopet tilbudhin och giffuin varder, samt att små barn genom Dopet Gudhi öffuerantvardadhe, bliffua aff Gudhi til nådher vptaghna. Denna lära finne vi ej öfverensstämmande med den heliga Skrift. Apostelen Petrus yttrar: Högtlofvad vare Gud, och vår Herras Jesu Christi Fader, som oss, för sin stora barmhertighet, hafver födt på nytt till ett lefvande hopp, genom Jesu Christi uppståndelse ifrån de dödax (1 Pet. 1: 3.) ). Och vidare: — — — älsker hvarandra utan återvändo af rent hjerta; Såsom födde på nytt, icke af förgänglig säd, utan af oförgänglig, genom Guds. lefvande ord, det evinnerligen blifver (1 Pet. 1: b) Damnans et afferens nuuc quoque reternam mor em his, qui non renascuntur per baptismum et Spiritum Sanctum. (Ur J. T. Mäöllers Die symbolischen Bäöcher ler evangelisch-lutherisehen Kirche, deutsch und lateivisch. Stuttgart 1848: sid. 38.) ) Nam per verbum et sacramenta tamquam per nstrumenta donatur Spiritus Sanctus. (L. c. sid. 39.) 3) bDe baprismon (eeclesise apud nos) docerit, quod it necessarius ad salutem, quodque per baptismum fferatur gratia Dei, et quod pueri sint baptizandi, qui er baptismum oblati Deo recipiantur in gratinm Dei aDamnant Anabaptistas, qui inprobant baptismum muerorum et affirmant pueros sine baptismo salvos fieri. L. c. sid. 40). ) Bibelspråken äro anförde utur Det Nya Testanentet, Ny Proföfversättning :) Utgifven af Kongl. venska Bibel-Commissioneu. Andra, öfversedda Upplaan. Upsala, Edquist K. 1861. Till yttermera visso r språkens, lydelse, — när emellan kyrkobibeln och ya proföfversättningen finnes avnan skiljaktighet än lott i -stafningssättet eller internunktering. — uti noter — LA