(Insändt.) Regala pasterator. sDen tid är snart inne, då det ör församlingen som räknar edra meriter, yttrade för icke längesedan en biskop vid ett prestmöte i södra Sverge. Men att församlingens röknande och folkets önskningar ännu ej kommit till vederbörligt erkännande, synes af en nyligen skedå utnämning, som väckt en stark och obehaglig sensation; jag menar kongl. hofpredikanten, kyrkoherden i Carlshamn, Westdahls förordnande art vara kyrkoherde i Mjellby regsla pastorat, och det oaktadt att vid valet rösterna nt töllo sålunda, att kyrkoherden Gustafsson i Kägeröd erhöll öfver 08 röster, men Westdahl och Grubb hvardera endast ett bråktals röst. Och hvad som gör saken ännu vigtigare är att för Gustafsson ej skett någon röstvärfning. Opinionsyttringen var således stark nog för alt man skulle kunnat hoppas att församilngens önskan skulle blifvit uppfylld, isynnmerhet som man ej har sig bekant att någon af de andra på förslaget gjort regeringen några tjenster, hyarföre de skulle kunna komma i åtanka med någon belöning. Dessutom är Westdahl temiigen åldrig chan blir nära 67 år jonan kan får tillträda Mjellby), då deremot denna församling erfordrar en kraftfull och rörlig man, om han rätt skall kunna fylla sin plats; ty församlingsboernas antal utgöres till en stor del af fiskare, hvilkas natur och lefnadsvanor äro, som man vet, mycket elika med landtbefolkningens, så att den församlingens pastor måste hafva en viss elasticitet, fördomsfrihet och förmåga att kunna sätta sig in i olika förhållanden, hvilket man ej gerna kan vänta af en så gammal man. Emellertid var församlingen högst angelägen om att erhålla en i aila afseenden duglig och bra kyrkoherde, hvarföre den beslöt att, oaktadt den enhälliga kallelsen vid valet, dessutom ingå till K. M:t med en underdånig petition om att erhålla Gustafsson till pastor. Dertill förenade sig samtlige husfäder af fiskrarne och torparne, hvilka utgöra en tredjedel af församlingen, men utan rösträtt, äfven om en petition till K. M:t deri de bönföllo att konungen nådigast ville fästa afseende vid församlingens önskan. I tron på konungens vilja att gå folkets önskningar till möte, äfven i sådana fall, der högstdensamme har laglig rätt att göra tvärt deremot, förmodade man att församlingens underdåniga begäran skulle gälla något inför tronen; men utgången visade annat. — För den, som ej kunnat