SURA SE 3 hamn och Arvika liggande jernvägsdelen? Här kan icke vara fråga om ett försök att afsigtligt vilseleda opinionen; ty de män, som skola döma i saken, veta nog hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Anställom en jemförelse. Vi fö ska, anklagar oss artikelförfattaren, att göra troligt, det Norska stortinget redan beviljat medel till banan mellan Kongsvinger och gränsen. Vet han icke att enskildte personer i trakten mellan Kongsvinger och Eda tecknat ej obetydliga belopp för denna jernväg, och att stortinget redan 1860 anslagit 300,0C0 specier till banan öster om Kongsvinger (sålunda, redan då, för en kortare väg, mera än hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit för en längre). Känner han icke detta förhållande, så är han ju behäftad med samma okunnighet som vi beskyllas för; känner han det åter, hvad skall man då tänka? Men eftersom han bestämdt påstår sig känna förhållandena, så kunna vi icke annat än anse okunnigheten vara nfsigtlig. En misstanka som opartisk genom sitt skrifsätt framkallat och hvarpå intelligensen kan vinna på karaktärens bekostnad. Vidare heter det, i vårt syndaregister, påstå vi, att blott en riksdagsman begärt större anslag för jenvägen genom Wermland. Vi hänvisa till vår artikel. Hvar och en som vil förstå hvad han läser kan finna, att vi här tala om Arvika—Norskagränsen-banan. Första vilkoret för all kritik är att taga kännedom om det man vill kriticera. Vi känna alltför väl till de många motionerna om förhöjda anslag till Porla—Kristinehamns-banan och hafva äfven i vår artikel vidrört desamma; men man får ursäkta oss, om vi härför icke äro så tacksamma som opartisk af oss fordrar, enär ju, säger han, ju mera man anslår till vägen i östra Wermland, dess förr får man den ock färdig i vestra. Mycket gene röst i sanning! Få vi, heter det, blott allthvad vi kunna önska, så vilja vi i nåder tillåta, att äfven andra få en släng med af slefven. Hvilket hjerta på karl! Hvilket rörande ädelmod! tOpartisk förmår ej heller att svänga det utnötta Arlequinssvärdet: den lilla persontrafiken med diligenserna mellan Arvika och Carlstad. Vi hafva här en kommunikationslinia, som med sin ena ända berör ett större kommunikationssystem Nordvestra stambanan, med den andra icke berör något sådant. Hvad, i allt förnufts narmn, är naturligare, än att en sådan linia skall vara mera trafikerad i den mån den närmar sig det större kommunikationssystemet? Den liknar ju häri en flod, hvars vattenmassa tilltager emot dess mynning. För öfrigt gäller detta argument lika mycket, om vägen får en nordligare nktning ; ty icke är det att antaga, att resande skola hysa någon förkärlek för de mindre odlade trakterna af provinsen. Vi veta icke om författaren hör till de citerade enfants perdus; men vi kunna icke neka, att han ser ut att vara ett bon enfant; ty han medgifver mycket godhjertadt, att anslag icke bör nekas för Arvikabanan. Han skyndar dock att förekomma all misstydning genom en liten insidiös och finurlig parenthes, i hvilken det heter: nyttan deraf nu genast må andra bevisa eller bestrida. Här skymtar vargtassen fram under fårakläder. Det är just detta nu genast hvars nödvändighet vi Hoppas hvarje opartisk skall inse. Före nuvarande riksdag var det många funderingar här i provinsen rörande den blitvande jernvägen. De olika intressena delade sig i tvenne partier, det östra och det vestra. I betraktande af att Arvikabanan till ett helt förenade de båda rikenas stora, af sjöoch jernvägar rikt sammansatta kommunikationssystemer, som väl bör väga i vågskålen för bestämmande af Arvika—Norskagränsen-banan vid denna riksdag — samt i betraktande af att Norrmännen redan 1860 anslagit medel för byggandet af den norska delen af denna bana, hoppades det vestra vartiet, att redan vid denna riksdag medel skulle eviljas till färdigbyggandet af denna bana. Förmodligen hoppades det östra partiet detsamma för sin. Kom så riksdagen och den kungliga propositionen. Deruti föreslogs till Arvika-gränsen-banan !, af hvad som behöfdes, men mer än dubbelt emot Arvikabanan för den östra PorlaKristinehamns-banan. Vi hafva emellertid varit tacksamma för det som föreslogs för Arvikagränsen-banan, och hafva icke missunnat de andra den vunna fördelen. Huru hafva deremot dessa förfarit? Icke belåtna med den vunna segern, hafva flera af denna saks målsmän vid riksdagen sökt nedsätta Arvikabanan i den allmänna opinionen, förmodligen under förhoppning att båda dessa af K. M:t proponerade anslagen måtte tiliskyndas Porla—Kristinehamnsbanan ensamt. Derför arbetas ifrigt på atticke Arvika-gränsen-banan må bestämmas vid denna riksdag, utan uppskjutas till nästa, för att grundligare undersökas — säger hr Opartisk. Hr Öpartiskt medgifver dock att jernvigen genom Wermland bör beröra Klarelfven, Fryken, Wermelen och Glafsfjolns vattendrag. Känner då ej Opartisk så mycket till lokalerna att han vet, det jernvägen med en sådan sträckning icke kan beröra Glafsfjoln vid någon annan punkt än Arvika, och att den sedan icke kan möta den Norska jernviägen å annat ställe än på gränsen vid Eda, samt slutligen att denna del af jernvägen genom Wermland är fuständigt undersökt? ) Vi undertrycka alla utbrott af den billiga harm, som ett sådant förfarande är egnadt att framkalla. Rörande jernvägens riktning hysa vi fortfarande samma åsigt som jernvägskomiten, troende, att man bör fiista mera afseende på denna opartiska dom än på några enskilda intressens lösa förespeglingar. Det klingar egendomligt att höra dessa intressens målsmän tala så föraktligt om den ölla staden Karlstad. Huru många at länets invånare behöfva väl eciler önska nåon förbindelse med de trakter, som ena nordigare väg skulle genomskära? De finnas väl, men äro säkerligen icke många. Ala behöfva vi deremot och önska en förbindelse med länets medelpunkt, hela länsoch stifts-administrationens, de blifvande landstingens säte. Ett ord till slut af rent privet natur -— hur kan man tilltro sig kunna föra tänkande menniskor bakom ljuset med signaturen Opartisk under en artikel, der partiskheten så plågsamt sticker i ögonen. I saken intresserade och derföre partiske personer. ) För jernvägen rmellan Kristinehamn och Arvika är hvarken af K. Mit proponeradt eller af någon enskild motioneradi anstag vid denna riksdag; tillfäle blir således att fö denna bandel verkställa ännu flera unders ningar, om så skulle anses behöfligt före nästa riksdag. (Insändt.)