Den fordom så glade, lättsinnige och slös aktige kammarjunkaren satt nu helt tålig! och andäktigt lyssnande till Grönlunds fö. reläsningar ur bibeln och den tulkning deraj som denne gaf. Grönlund åter älskade icke att föra kär Jekens och försoningens talan, utan straffets och förbannelsens. Han tyckte om att in gifva fasa och skräck i Herrans Guds namn, och han var isynnerhet vältalig när han ordude om den eviga fördömelsen. Dagen före nyårsaftonen kom bref från Birgersborg. Det var till Grönlund. Beata hade sjelf i sin stora otålighet burit upp det till sin kusin, som under en hel qvart dröjde att bryta förseglingen, såsom han sade, för att låta Beata iå td att kufva och beherrska en otillbörlig nyfikenhet. Ändtligen hade ban på ett systematiskt sält klippt upp omslaget och derefter helt Jängsamt uppvecklat brefvet. Nu läste han med hög röst följande: tCHerr magister! Innehållet ef detta bref torde ni del gifva fru Beata von Stral. Ni skall säkert med ert nit alt verka för Herrans ära göra det med nöje, derom är jag öfvertygad. eDeta vackra drag af min kusin, att mot en årlig inkomst afsäga sig, icke blott att få vistas i sitt fosterland, utan äfven att se sin son. anser jag uteslutande vara ett verk of magisterns på henne högst välgörande infly tande. Det har äfven hos mig upp: väckt den tanken att den, som eå kan in verka ett en qvinna qvälver den heligas kän i sitt bröst, moderskärleken, bör älven få fullända sitt vackra omvändelseverk med min kusin, så at hon en dag lyckas mörda alla bättre känslor inom Jag hur ockeå beslutat alt icke mera skilja magistern frin henne, som väl behöfver bh: nd ledas af en så god Herrans tjenare, och derföre är min önskan alt herr magistera till instundande Maj, då vår gjorde öfverenskommelse är tilländalupen, stannar på Ekenäs bruk och der vakar öfver att min ku