ÖOfvergif mig icke i denna pröfningsstund, uten råd och uppebåll mig du min broder.? Von BStrols städa stannade nu utanför förstugatrappan, och något sednare inträdde ben (tll sin hustru och deras gemensamma frände, En lång rädplägning följde. I början ville hvarken Beuta eller von Stral underteckna dokumenlet; men Grönlund visade dem nödvändigheten deraf, emedan enligt hans öfvertyzelse alltsaramans endast var en af Fulkensterns vanliga misstänksamma nycker, som det vore vägadt att ej gå in på. Beata uttalade den fruktan, att denna åtgärd möjligen kunde vara framkallad i anledning af det utaf Walter uppfängade brefvet från Gurli. Detta pästående förkastade Grönlund alldeles, och eburu han ej kunde gifva någon tillfredssällande förklaring öfver den förvisning Falkenstern ålade Allons föräldrar, hittade han likväl på en som föreföll sannolik, nemlizen att Falkenstern ville hafva dem skilda från sonen på det de icke skulle kunna utöfva något inflytande på denne. Resultatet blef att man af nödvändigheten gjorde en dygd och skref under, hvarefter dokumentet afgick med post n. Juihelgen var allt utom glad och trefig. Man tillbringade den med trägna andaktsöfningar. Grönlund tycktes riktigt njuta af alt låta sia fromhet och gudlighet lik en blytung börda nedtrycka hans fränder. Beata som efter mannens olycka funnit det mest öfverensetämmande med hvad klokheten bjöd att blifva helig, måste också med ett sken af tacksamhet och uppbyggese åhöra Grönlunds dystra och nedtryckande religlösa tal. Von Stral, hvars farbror, kamrarrådet von Stral, var en mycket religiös man och den enda, utom Falkenstern, af hvilken de åtnjöto något bistånd, hade äfven slutit sig till delta kotteri, deruti Grönlund spelade en ganska betydande roll.