NMargaretha i Göthes Faust. Psykologisk betraktelse af SÖREN KIERKEGAARD: Då en bearbetning af detta verldsbekanta ämne i operaform blifvit upptagen på vår scen, torde det ej vara utan intresse för allmänheten att erfara huru en man med Sören Kierkegaards djupsinniga och snillrika uppfattniog har ur ps ykologisk och estetisk synpunkt förklarat betydelsen hos en af detta dramas hufvudfigurer, Margarelha. — Det var en borgerlig liten flicka (säger han), icke gom Eivira i Don Juan bestämd för ett kloster, men likväl uppfostrad i sträng gudsfruktan, och också hennes själ var för barnslig för att känna allvaret, såsom Göthe så oförlikneligt säger: Halb Kinderspiel Halb Gott in Herzen. Hvad vi isynnerhet älska hos denna flicka r hennes rena själs tjusande enfald och ödmjukhet. Straxt, första gången hon ser Faust, känner hon gig allt för ringa att älskas af honom och då hon plockar bladen af stjernblomman (prestkragen) är det icke af nyfikenhet för att få veta om Faust älskar henne, utan det är af ödmjukhet, eme dan hon känner sig alltför ringa för alt välja, och derför vill böja sig under en sätfull makts orakelsvar. Ja, älskliga MarGöthe har förrådt,, huru du af bladen och framse orden: : mig, han älskar m ; stacbedrog mig, han bedrog mig icke; du kan ju odla en liten jordlepp för detta slags blommor, så har du haudarbete för hela ditt lif. Man har anmärkt det besynnerliga deri, att medan sagan om Don Juan förtäljer om srda, endast i Spanien, omnämner biott en förförd flicka. Det är också skäl att icke glömma denna om-:i ständighet, emedan den är af stor betydelse för det följande och skall leda 036 i be-: j stämmandet af det egendomliga vid Mar-. garethas reflekterade sorg. Vid första påseendet kunde det nemligen synas som om! det icke vore annan skilnad melian Elvira och Margaretha än mellan två olika individualiteter, som upplelvat detsamma. Skilnaden är emellertid vida väsentligare, ehuru icke så mycket för de qvinliga personligheternas olikhets skull, som icke mera för i den väsendiliga olikbet, som förefinnes mellan en Don Juan och en Faust. Redan från första begynnelsen måste det vara skilnad på en Elvira och en Margaretha, aliden: stund den flicka, som kan anelå en Faust, måste vara väsendtligt olika den flicka, som anslår en Don Juan. Ja, om jag också tänkte mig alt det vore samma flicka som ysselsatte begges uppmärksamhet, skulle det dock vara något annat som fängslade den ene än den andre. Den skilnad som! säledes endast förefanns såsom möjlighet, utveckler sig, genom att bringas i förhållande till en Don Juan eller en Faust, till en fullständig verklighet. Visserligen är Faust en reproduktion af Don Juan, men just detta, att han är en reproduktion, gör honom sjelf, i det lifsstadium då han kan kallas en Don Juan, väsendtligt olik denne; ty alt reprodneera ett annat stadium vill ju säga icke biott att blifva detta, men att biifva det med alla det föregående stadiets momenter i sig. Om han derföre också ätrår detsamma som en Don Juan, så åträrj hav det dock på ett annat sätt. Men för att ban skall kunna åtrå det på ett onnat sätt, måste det också vara på ett annat sätt förhanden. Det fiones momenteri honom som Da 0 RITNINGARNA At