Hvad vill detta säga? utbrast slutligen hennes nåd. Hvadsäger du härom? Hvad är meningen med att förvisa oss frän Sverpe, att förjaga von Stral från hans närvarande befattning och förbjuda all personlig beröring emellan mig och mitt barn? Grönland lade betänksamt fingret på näsan, lyfiade blicken åt höjden och sade med en viss högtidlig stränghet: Min syster, du låter dig af verldsliga ting för häftigt uppröra. Såsom kristen och undergifven den högstes vilja bör du böja dig ödmjukt under herrans tuktan och ...... u Tyst, Anton, inföll Beata, häftigt, jag är icke vid lynne att åhöra ditt gudliga tal då hela min välfärd står på spel.? ?I så falit, sade Grönlund och reste sig upp, sammanknäppande händerna, återstår mig endast ati gå bort för att bedja för dig. Icke är det underligt, min syster, alt alla möjliga olyckor drabba dig då din tro och kärlek till Gud är så klen som nu är fallet. Qvinna, vakta dig alt jag tager min hand ifrån dig. Stanna och fortsätt icke 0 den syndens bana du nu är färdig att eträda, utan sök med sans och tålamod att bära ditt öde. Han skred låvgsamt öfver golfvet. Beata sammanpressade läppsrne, tryckte händerna emot bröstet och sade efter ett djupt andetag: Stanna broder och tillgif mig min synd. Orden voro visserligen fromma; men tonen öfverensstämde ej dermed. Grönlund vände sig långsamt till henne. Med blicken lyftad åt himlen, sade han: 4Icke är jag den som vill kasta första stenen på dig; men jag varnar dig, älskade syster, att ej låta din syndiga natur taga ötverhand, utan ålägger dig att vaka, ångra och bedja. Han återtog nu sin afbrultna gång emot dörren, men hejdades ånyo al Beata, som, efter att några minuter kämpat med sina i full svallning råkade känslor, ekyndade efter honom,