sidostyckena. Nu följer en tunn gummisula Ckautsjusula), derefter de sidodelar, som egentligen bilda förskon, och slutligen der hårda och pregiade gummisulon. Alla dess: delar sammanhänga genom ihopklistringe: ganska starkt. Slutligen öfverstrykas sko donex med en starkt glänsande asfaltlack ring och uppbängas, wed tillhjelp at de nyss ofvan omnämnda korla jernstången, velkaniseripgskammuren. Denna är bygd af jerpplåt, och så sto: ungefär som ett vanligt boningsrum. Der upplyses invändigt med gas. Genom värv; ningsrör under golfvet afpassas den nödigs värmegraden. Man inhänger varorna mo: aftonen, stänger kammaren och håller der varm öfver natten. m morgonen Öppnar man dörrarne, till den heta luftens utsläpp. ning, och uttager åter lästerna med de derpå sittande skodonen, hvilka nu tagas af lästerna, sorteras och inpacka. Alla gummidelarne befinnas nu ganska spänstiga; allt sammans håller fast tillsammans och röjer icke mera den minsta klibbighet. Om dessa skodon icke äro fullkomligt spänstiga, så ligger orsaken hos allmänheten sjelf, som fordrar att varan skall vara lackerad; lackeringen hindrar, nemligen vulkaniseringshettans uppdrifning till nödig höjd, för att å! det mjuka råämnet återgifva den ursprungliga spänstigheten. En äfven i stort omfång tillverkad artikel utgöres af leksaker, från de minsta och enklaste bollar till de mest sammansatta figurer. Man förfärdigar dem på temligen enkelt sätt derigenom, att man efter passande mellar klipper ut stycken af mjuk massa, vanligen ljusare till färg än den för skodon. Saxen föres härvid så alt kantsnitten luta mot ena ytan, hvilket underlättar ihopfogningen af dessa öfverallt tillslutna pjeser. Ionan sista sömmen kring bollens eller figurens lufttäta inre ibopfogas, inlägges i detta inre en nype pulver af kolsyrad ammoniak, och figuren, som vanligen ser ganska oformlig ut, inlägges i en af två eller flera delar sammansatt messingstorm, hvars fint graverade insida man, till förekommande af vidhäftning, lätt öfverpudrar med talk. De fast ihopskrufvade formarne inläggas i ett liggande cylindriskt ångrum, som sedan fast tillslutes och fylles med högspänd ånga. Man kan här afpassa värmegraden bättre och underhålla den jemnare än i vulkaniseringskammaren. När vulkaniseringen skett i detta ångrum, utsläpps ångan, hvarefter formarne utiagas och öppnas. Den af hettan till kolsyregas och ammoniakgas sönderdelade kolsyrade ammoniaken i figurerna har nu pressat in den mjuka massan i formgravyrens finaste fördjupningar, och först efteråt har vulkaniseringen följt och ätergifvit massan spänstighet. ) De på detta vis förfärdigade dockorna hafva vanligen ett hål, hvari en liten hvisselpipa är insatt, hvarigenom luft kan genast inblåsas vid ut tagningen, så att de behålla den form de fått genom gasexpansionen. Bollarne åter, hvilka måste vera täppta öfveralit, för att få nödig studsningsförmåga, skulle genom det yttre lufttrycket ihopklämmas, så snart gasexpansionen upphörde vid varans sval. ning. Man fyller dem derföre efter vulkaniseringen med inblåst luft af två till tre atmosferers tryck. Härvid användes en li ten kopparceylinder, som genom en tryckpump är fylld med luft af nyssnämnda spänning. På cylindern befinnas flera smål kranar, med hvassa och med fina hål försedda spetsar; man trycker en sådan spets in i bollen, öppnar kranen och låter den sammanpressade luften strömma in till bållens uppbläsning. Det fordras sedan en viss konstfärdighet, för att med litet mjuk massa skyndsamt töppa igen det lilla bälet som bållen fått ef kranspetsen, innan den inblåsta luften hinner att åter sirömma ut. Bollar och dockor målas slutligen med oljefärg, och vanligen ganeka brokigt. e små kautsjuballongerna, fom nu mera äro så vanliga, förfärdigas ej af kautsjumassa, utan ef Para-gummi i tunna blad, klippta, likasom ämnet till de större bollarne, il. fyra sektorer, och försedda nedtil med en! liten ansats, hvari ett rör kan införas tilll. ballongens fyllning. Man vulkaniserar dem genom indoppniog i en blandning af chlorsvafla och kolsvafla, och fyller dem eluttien, medelst en tryckpump, et tryck, som de härvid under att kunna utblåsas till nödig tu lätthet, är icke obetydligt. Slutligen färgas. de och öfverstrykas med en lösning af geJatia eller arabiskt gummi, för att hindra vätgasens alltför snara utträngande genom! deras porer. Finsre och gr fre rör, slangar, språkrör i och andra ledningsrör af vulkaniserad kautsju, bildas af mjuka kautsjuskifvor, som klippas i remsor och lindas skrufformigt omkring en ståltråd, en jernten eller en trärulle, allt efter det tillämnade rörets diame-: ter, hvarefter de sammantryckta kanternaj: slätklippas med en sax. Genom val af eni. lång tråd eller ten, och rörets afskjutning! derifrån i mån som det bildats, kan man få! så långa rör man bebagar. Man omlindar ) ) Besynnerligt nog tycks det icke ha fallit nåI gon kautsjufabrikant in att på detta enkla sätt i. förfärdiga jordglober. Det jemförelsevis billiga; ris, hvartill sådana skulle kunna säljas åt skoor och pensioner, så väl som enskilda köpare, ; synes böra betrygga en god afgång. iN Å. B. anm. I ROTEN NOEN DER RNE AAA Hvad vill detta säga? utbrast slutligen,