majoren G, M.EStjernsvärd är svarande, instä de sig såsom rättegångsbiträde för käranden: liksom vid förra rättegångstillfällena, magiste C. C. A. Sjöberg. Litet hvar väntade med spän uppmärksamhet att få se svaranden, som i 2:n af de instämda målen vid hämtningsäfventy blifvit ålagd personlig inställelse, sjelf framträ da, men i stället anmälde sig. såsom ombud fö majoren, hr Joh. Mag. Laurier. Såsom ombui för majoren vid föregående rättegångstillfällei bag vogister N. R. Munck af Rosenschöld upp rädt. Sedan domhafvanden, häradshöfding Abenius hvilken på samma gång som han ledde förhand lingarne sjelf förde protokollet, genomsett h Lauriers fullmakt, gjorde han genast den an märkning att majoren hade vid hämtningsäfven tyr blifvit ålagd personlig inställelse. och frå gade orsaken till hans ute lifvande, då hr Lau rir framlemnade ett sjukbetyg för majoren, ut färdadt af doktor Adolf Kjellberg, af innehåll at majoren, i anseende till en svullnad i handen. vore urståndsatt att företaga någon längre resa samt borde hålla sig på sitt rum. Magiste Sjöberg förklarade sig ej hafva något att in vända mot läkarens betyg, helst han af en per son 1 majorens tjenst hört att majoren vore fangliggande, utan yrkade under sådant förhål: lande uppskof med det nu piropade målet, rö rande det våld majoren utöfvat mot makarne Almqvist, vid samma påföljd för majoren som rättens föregående beslut innehöll. Tillika yr: kade hr Sjöberg i rekonventionsväg för egen räkning ansvar å majoren, derföre att majoren 2 en till rätten given skrift utfarit mot ho nom samt påstått att han i samråd med förre fanjunkaren Gyllenpalm skulle för penningvinst tubbat och förlvdt makarne Almqvist till rättegång, för hvilka sanningslösa tillmälen hr SjöRerg anhöll att majoren, för att särskildt svara derå, äfven måtte åläggas personlig inställelse. Hr Sjöberg förklarade sig hafva, i egenskap at Jandsman till kärandena, makarne Almqvist, åtagit sig deras sak, och vore majorens anfall mot hr S. så mycket mera obefogadt, som han, oaktadt alla besvär och hittills hafda kostnader för kärandena af dem ännu ej mottagit någon ersättning. Derjemte hade hr Sjöberg endast under det vilkor åtagit sig att blifva Tärandenas bit-äde, att dessa helt och hållet skulle undvika all beröring och inblandning med förenämnde fanjunkare Gyllenpalm. Makarne Almqvist bestyrkte till alla delar dessa af deras rättegångs biträde nu meddelade uppgifter. Angående fanjunkaren Gyllenpalm, som i ett föregående referat af detta mål 1 tidningen varit omnämnd, fillåta vi oss erinra, att nämnda Gyllenpalm först utfärdat en för rätten företedd vittnesattest mot makarne Almqvist och till majoren fördel, men sedan genom en ny vittnesattest återkallade den förut afgifna såsom lögnaktig och vrängd, under förklaring att den falska vittnesattesten hade blifvit uppsatt på majorens befallning och efter hans diktamen. Sedan majoren och hr Gyllenpalm härigenom under rättegången kommit i spändt förhållande till hvarandra, har majoren i afsigt att visa hvad slags person hr Gyllen alm är, till rätten inlemnat några bref från Gyllenpalm till majoren ; och skola vi, så snart rättens rotokoll blifva för oss tillgängliga, meddela utdrag af denna ganska märkliga korrespondens. Men vi återgå nu till rättens sednaste förhandlingar. Sedan domaren, efter hvad här ofvan af kärandenas rättegångsbiträde blifvit anfördt, tillsport parterna, om de hade något vidare att andraga i saken, då ingen ny handläggning af måJet kunde ega rum utan majorens personliga närvaro, tillkännagaf hr Laurier, att han önskade få åtskilliga förut afgifna vittnesmål, som i rättens protokoll voro orätt uppfattade, juste ade. för hvilket ändamål vittnena voro inkallade och tillstädes. Petta kunde ej af domstolen förvägras, och nu följde en af de märkligaste protokollsjus eringar, som sannolikt någonsin förekommit inför svensk domstol. s Först framkallades stathustrun Carin Wi ström, hvars man är i tjenst has majoren. Hustru Wirström har vid ett föregående rättegångstillfälle blifvit hörd i målet angående våldet mot makarne Almqvist, och hafva vi förut i tidningen redogjort för hvad då förekom, Med afseende härpå få vi erinra-att majoren för nämnde Wirströms räkning till rätten inlemnat en vittnesattest, skrifven efter majorens diktamen och undertecknad af Wirström samt innefattande en mängd sedermera såsom oriktiga befunna uppgifter om förloppet af händelsen, då majoren våldförde sig å makarne Almqvist. Vittnesatte sten var naturligtvis skrif:en imajorens intresse. Då vittnet emellertid inför rätten vid höstetinget skulle beediga densamma och muntligen dervid hördes, visade sig emellertid, att attesten i de väsentligaste delar stod i st id med sanna förhållandet, och förklarade då vittnet, att det ej kunde tagapå sin ed attestens riktighet i andra hänseenden, än så vidt den öfverensstämde med hennes muntliga utsago. Majoren har, såsom förut omnämndt är, äfven för de flesta andra å hans sida hörda vittnen, inlemnat dylika vitt nasattester, Efter det ting, då här ofvan omnämnda förhållanden timade, eller vid domlösen den 26 sistlidne November, ingaf majoren till rätter en så kallad förklaring af ungefär följande innehåll: Med anledning af de i Aftonbladet för den 27. Oktober förekommande osannfärdiga och missledande uppgifter, rörande hvad jag inför häradsrätten vid Barkarby skulle hafva yttrat och vittnat i målet mellan majoren Stjernsvärd och makarne Almqvist, får jag härmed fritt och ,tvunget förklara, och detta så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ, att hvarje vittnesmål, som står i strid med den till härudsrättens protokoll ingifna och at mig undertecknade vittnesberättelse, är vrängdt och sarningslöst. Denna så kallade Sförklaring har blifvit underkiifven af hustru Wirström. För de flesta anIra vittnen, som å majorens sida blifvit hörda, ra dylika förklaringart blifvit af majoren till ätten inlemnade. Det var nämnde förklaring, hvaröfver nu tustru Wirström skulle höras. Innan domstolen mellertid skred Märtill, anmärkte kärande birädet, att han bestred alit afseende å de af najoren vid domlösen inlemnade vittnesattester ch förklaringart, och domaren yttrade att ätten ej brydde sig om majorens attester, tan endast vittnenas muntliga utsago. Svaande-ombudet fortsatte likväl sin begäran att å protokollet justeradt med afseende på Wirtröms muntliga vittnesmål, på det att utrönas våtte om hon vidblef detsamma, sådant det var uttadt till rättens protokoller, eller om hon, i fverensstämmelse med den här ofvan omämnda förklaringen, tog den skrifna attestens irehåll på sin ed. Vittnesmået, sådant som Wirström muntligen fgifvit det, upplästes nu ur rättens protokoller ir Wirström, hvarefter hon tillspordes om hon idhöll detsamma. Härull svarade Wirström, it Ydet var rätt, samt att hon ej hade någon: ng hvarken att tillägga eller ändra deruti. vad den af majsren inlemnade vittnesattesten iginge, så kunde hon ej taga dess innehåll på ned. Hon hade sjelf ej skrifvit den, utan ade den blifvit uppsatt på majorens befalling, hvarefter hon blifvit ålagd att underrifva den. På samma sätt förhöll det sig ;ksä med den nu ifrågavarande s. k. förklangen, som till rätten blifvit inlemnad vid omlösen. Med afseende på sättet huru denna