preussiska regeringen och bränmärka denna dess politik, och vi hoppas, att i samma ögonblick som Preussen lugnt tillåter att den regering, som förut trampat representantkammarens rättigheter under fötterna, använder preussiska trupperna såsom handtlangare vid det ryska bödelsarbetet i Polen, skall en snabb Nemesis vid Rhen drabba ett land, som så förgätit sin ära och sina verkliga intressen. Alla tidningar sysselsätta sig å andra sidan äfven med frågan, huruvida England och Frankrike skola uppträda emuvt Ryssland. Det visar sig tydligt att de båda vestmakterna icke kunna eller vilja undandraga sig inflytandet af de allmänna opinioner, som uttala sig i Europa, ty ehuru försigtigt och förbehållsamt än både de franska och engelska ministrarne uttalat sig, erfar man dock att lifliga förhandlingar ega rum om ett gemensamt uppträdande i den polska frågan. Denna sak sysselsätter dem mer än de sjelfva vilja tillstå. Drouin de Lhuys har tillställt Frankrikes agenter i utlandet ett cirkulär, som uttalar sympati för polackarne, och att icke heller engelska ministdren blifvit oberörd af den folkstämning i England, som så varmt uttalar sig för po lackarne, utan ärnsar på något sätt uppträda, det kan man bland annat sluta af den förändring, som inträdt i Times uttalanden uti ämnet. Ånnu för få dagar sedan sökte mA se ff ke 4 mm Am pe ad en kd a Time3 i ledande artiklar dämpa den rörelse, j som sympatien för polackarne kunde fram-1: kalla, och aflägsna hvarje illusion, att England kunde göra något för dem. Nu uttälar. sig Times uti en ledande artikel på följande sätt: Alla underrättelser från Polen bära vittne om insurrektionens hastiga utbredning och våldsamma karakter. Ehuruväl ryssarne ha ötvervigten i enstaka drabbningar, hvilket ock behörigen meddelas verlden genom telegrafen, så synas likväl insurgenterna tillväxa i antal, vch de inneha hela provinser på ett sätt, som ger föga hopp om ett snart terställande af hvad man benämner ord: ningen. I Polens slättbygder, hvilka utgöra större delen af landets område, har uppresningen visat sig förmå hålla stånd emot den militärstyrka man skickat ut emot densamma, och Polackarne ha haft sådana framgångar, att man kommit på den tron, att de ryska soldaterna icke äro utan sympati för den olyckliga nation, emot hvilken de äro tvungna att strida. Rebellerna, illa beväpnade och utan annan disciplin än den som är ett krigarefolk medfödd, mö.a de ryska trupperna med det mest förtviflade mod, och när de öfvermannas ef sina motståndare, så dela de sig och söka skydd i skogarne, hvarifrån de på oylt rycka ut så snart ryssarne dragit sig tillbaka. Smärre afdelningar af de kejserliga trupperna angripas, deras kommunikationer afskäras, och fångarne behandlas, som vi befara, med mycken stränghet. I de södra delarne af konungariket, i guvernementerna Sandomir och Lublin, der skogarne äro tätare och marken mera oregelbunden, ha de vigtigaste krigshändelserna egt rum. Utbrottet i det egentliga Polen är emellertid ej annat än den mest framstående sidan af en rö relse, hvilken sträcker sig in i sjelfva hjertat af den ryska monarkien. Enhet trovärdiga uppgiiter sägas de närgränsande provinserna vara lika utledsna vid czarernas miltärsystem som Warschaus befolkning. Medborgarne bevakas af trupper; trupperna af spioner. Till och med sjelfva allmogen, hvilken siädse utgjort ett föremål för legitimisternas beundran på grund af dess blinda hängifvenhet för kejsaren, har pu lärt sig anse som en möjlighet, att han och hans agenter kunna vara rätt stränga pådrifvare. Det allmänna missnöjet har stigit till en sådan höjd, att. Polen må kunna anses hafva icke så illa valt tidpunkten för återeröfrandet af sin frihet. Men landet må nu härutiha handlat visligen eller icke, så fanns det knappt någon utväg att undvika ett-väpnadt motständ. Det är smärtsamt att finna en kejsare, som uttänkt och genomfört de lifegnas frigörelse, i alla sina besittningar hafva vanärat sin regering genom sådana handlingar, som öp et tillvitas styrelsen i Warschau. Det andlar här icke blott om en nationailitetsfråga, om huruvida polackarne skola lefva under en främmande herrskares spira och tjena i hans armåer, utan huruvida de skola ega rättigheter, hvilka menniskor tillgodonjuta äfven under Central-Asiens tyranner. Ryska regeringens vänner börja redan ursäkta henne genom ett skjuta skulden på de redskap hon använder vid Polens förvaltning. Det har blifvit sagdt, att de militärguvernörer, åt hvilka ärendenas ledning för någon tid blifvit anförtrodd, äro män, tulla af fordna tiders fördomar, och vana att betrakta hvarje polack såsom en rebell, hvilken det är fruktlöst att söka försona, och hvilken de maktegande mäste undertrycka eller ock bereda sig på att sjelfva gå under. Gamla officerare och de uslingar, som utföra de värsta polisuppdrag, hafva så unda, som man vill låta påskina, mssförstått kejsarens mening, och utan hans vetskap infört ett tyranniskt välde i Polen. Vi tro ingalunda vå detta försvar; men sjelfva den omstänigheten, att man kommer fram med ett dylikt, utgör ett bevis på, att den skandalösa förvaltningen väcker en känsla af blygsel hos den högsta regeringsmakten. Och den har dertill sina fullgoda skäl. — Här följer nu en skildring af det upprörande sätt, hvaruppå konskriptionssystemet i Polen tillämpas, hvarefter artikelföriattaren fortfar sålunda: tHvem kan således undra på, att befolkningen gripit till vapen? Troligen var det invånarne i Warschau och de större städerna som började rörelsen såsom det enda räddningsmedel för dem sjelfva; men visst är, att numera hela konungariket, jerdegare, handlande, bönder, alla menniskor befinna sig i full uppresning. Att presterna stå i spetsen för rörelsen visar, att denna icke har nägonting gemensamt med de revolutionära rörelserna i det Vestra Europa. Det