ee FSF on stå med någon annan än vår östra granne. ly Ait det icke blefve ett anfallskrig från vårjg sida, torde kunna antogas, liksom att vimåih ste vara beredda på att möta det första, kraf.ih igaste anfallet i granskapet ar sjelfva huf-In staden. Antingen kunna vi då genom ett li illräckligen starkt sjöförsvar tillbakaslå ti enden, och då äro hvarken våra jernvägar gemen eller sammanbindningsbanan ser: skildt af någon för kriget öfvervägande betydelse: eller ock kunna vi icke hindra fi endens landstigande på vår kust. Och hvarpå måste vi då göra oss beredde, om ej att ans första åtgärd blefve att afskära de till nufvudstaden ledande kommunikationslinier. Med den materiella öfverlägsenhet, ryska makten eger och — vid ett sådant krig, hvilket icke kunde hafva annat än underkulvande till mål, — säkerligen skulle uppbjuda, är det sannolikt, att fienden skulle j: försöka intränga i landet både söder ochls norr om Stockholm samt bemäktiga sig så väl den vestra som norra stanibanan. Hvad den förra beträffar, så är dess läge på en lång sträcka sådant, att den är utsatt för att genast falla i fiendens hand, vid Södertelje till och med i sjelfva ögonblicket af hans landstigning. Förutsatt således, det fienden är derstädes i besittning af denna vär kommunikationslinie ; hvad fördel eller, för att nyttja jernvägskomitens uttryck; hvad tbetydelse och nödvändighet för hufvudstadens och landets försvar kan då sammanbingsbanan ega? Kriget kan icke komma öfver så oförtänkt, alt vi ej bunnit förbereda os3 något på tiendens mottagande. Vår armå kan således antagas vara på förband samlad på sådana punkter, der anfallet med sannolikhet är att motse; och det kan då icke vara af någon betydelse för försvaret, om, med användande af kanske en timmes längre tid, de trupper, som å jernväg hitltkomma från norra sidan, afstiga å Norrmalm samt märschera till södra bangården för att vidare fortskaffas mot Söderteljesidan. Dessutom väljer nog krigsförvaltningen lika väl som den enskilde, då ett val är möjligt, den transportled, som är billigast; och så väl trupper som materiel komma sålunda under förberedelsetiden icke å jernväg, utan sjöledes både norr och vester ifrån. Sedan deremot fienden är i landet och, såsom vi ofvan förutsatt, vid Södertelje bemäktigat sig vestra stambanan, huru kan då förhållandet tänkas? I anseende till Stockholms betydelse ej blott i egenskap al rikets hufvudstad, utan äfven såsom nyckeln till Mälaren och det inre af landet, måste våra trupper hafva sin reträttlinie på Stockbolm ock med yttersta bårdnackenhet för svara hvarje fot deraf. Men att samman: bindningsbanan skulle kanva dertill något synnerligen bidraga eller vara af någon nödvändighet, är svårt alt inse. Fienden söker utan tvifvel framtränga ej blott iriktningen af stambanan, utan jastmera utefier landsvägen samt de väger i öfrigt, som leda hit, och våra truppers uppställning och rörelser måste naturligtvis äfven bestämmas derefter, hvilket gör utt blott en mindre del af så väl krigsförnödenheter som manskap kan med någon fördel begagna stambanan för att uppnå sina bestämmelsepunkter, För de förra finnas ingen depöt å norra sidan, hvar ifrån en forslivg å sammanbindningsbanan skulle kunna komma i fråga; och för de förstärkningar i manskap, scm norrifrån in träffa i hutvudstaden, är denna bana äfvenledes utan all nytta, så framt de icke uttryckligen behöfvas i sjelfva stambanans närmaste granskap; men äfven då är nyttan temligen underordnad och alltför ringa, att anläggningen af sammenbindningsbanan skulle derat bestämmas; ty samma fördel uppnås genom att låta munskapet färdas ifrån södra ban gården, dit de här i hufvudstaden samlade förråderne likaså kunna framskaffas från magasinerna med obetydlig skilnad i tid, kostnad och besvär mot hvad deras aflemnande vid norra bangården skulle erfordra. Kan hufvudstaden försvaras, så är den dyrbara jernvägsmaterielen, som der finnes, äfven i säkerhet; kan staden åter icke försvaras, så är, både under förutsättning, att den tages genom öfverumpling, och att den måste femnas i fiendens hand efter envist försvar, utsigten att rädda genna materiel temligen liten; ty i förra fallet delar den nog ödet att öfverumplas, och i det sedsare har fienden utan tvifvel afskurit stambanan äfven norr om staden, hvarigenom materielen icke kan å denna bana uudanföras. För dess räddande sjövägen åter är sammanbindningsbanan ingen nödvändighet, då vestra stambanans materiel kan å fartyg inlastas vid Liljeholmen, och den norras vid Clarasjösamt Tegelbacken, i händelse bangården blifver der, eller vid Nybrohamnen, om bangården skulle komma att anläggas i granskapet af Humlegården. I betraktande af dessa rörhållanden kunna vi ej finna annat, än alt den föreslagna sammanbindningsbanan icke är af ringaste 7betydelse eller nödvändighet för hufvudsiadens och landets försvar i händelse af krig; och då man mäste erkänna riktigheten af generalmajor Hazelii yurande, att vid pröfningen af frågan om en jernvägsanläggning den tanken bör ligga till grund, att freden är det normala, ständigtvarande statstillståndet, och kriget ett undantagsförhällande, som tillfälligt inträder? 7); så är det afseendet på de statsekonomiska fördelarne, som bör bestämma gillandet eller ogillandet af förslaget om denna sammanbindningsbana, och vi skola äfven aeråt egna några särskilda betraktelser. ) Jernvägskomitens betänkande sid 52. Rällegångsoch Polissaker. Sollentuna häradsrätt. Vid i går med denna rätt vid Barkarby hållet vinteriing förekom, såsom en frukt af do nva kommunallagarne, detihäradsnämn