STOCKHOLM den 19 Febr. Eref från London. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 12 Februari. Med parlamentets öppnande den 5 dennes äro åter de politiska terierna tilländalupna, den förnäxra veriden återvänder från sina utflykter till provinserna och det aristokra tiska elementet i londoulifvet lyser åter fram. Drottningens tal vid sessionens öppnande, föreläst af lordkanslern, var, om möjligt, tärglösare än vanligt. Ingen ny belysning kastas öfver någon af dagens politiska frågor, ingenting lofvas och jemnt lika mycket proponeras. Grekerna få en vänlig tacksägelse för det de åt en engelsk prins erbjudit en tron, för hvilken prins efter prins betackar sig; amerikanarne beklagas; sympatier uttryckas för de genom bomullsbri sten nödställda arbetarne och som vanligt välönskningar för alla trogna undersåter. Diskussionen öfver adresserna röjde hvarken i öfvereller underhuset någon stötre lifaktighet, ehuru man som vanligt naturligtvis icke gick miste om prof på brijant parlamentarisk vältalighet. Opposition och regering antogo gentemot hvarandra en lugn och nåstan likgiltig hållning. I öfverhuset yttrade sig lord Derby, efter att med några artiga ord hafva uppehållit sig vid prinsens af Wales nära förestående förmälning, om amerikanska kriget. Han ville ej göra nåra anmärkningar mot den politik England följde i afseende på Amerika; men beklaade dock att man ej antagit kejsar Napoeons förslag om bemedling, emedan förhållandena allt mer och invecklades utan att tiden för ett erkännande af s:dstaternas sjelfständighet ryckt närmare. Beträffande utrikesministerns inblandning i Danmarks: angelägenheter, beklagade fan att denne ; ej lätit det hållas sjelit?, utan bidragit att: försvåra dess ställning. Hade han velat; gifva konungen at Danmark ett råd, kunde: han gjort det privatim. Vidare naggade han lord Russell för det anbud denne gjort påfven, hvilket aldrig kunnat komma: mera omotiveradt och malplaceradt än just! nu. Slutligen anförde han en mängd:i skäl till en förkastelsedom öfver de Joniska i öarnes afstående, hvilka, isynnerbet Corfu,! vore af den största vigt för engelska väldet i Medelbafvet och för dess handel med Inadien. Lord Russell svarade, att regeringen ej ännu ansett tiden vara inne för en medling i Amerika och att han fann det eget nog att lord Derby klandrade honom på samma gång för det han medlat i Rom och Danmark, men icke gjort det i Amerika. Hvad särskildt beträffade Danmark, så hade han velat gifva det sina åsigter tillkänna af önskan att förebygga ett störande af freden i Earopa. Han var nemligen öfvertygad att om Danmark omfattat de af honom uttalade åsigter, skulle det kommit i en bättre position i afseende på Slesvig. Hvad föröfrigt lord Russell hade att anföra som svar på! de gjorda anmärkningarne var hvarken nå-! got nytt eller upplysande. Det var helt! enkelt hvad man redan hört förut mer än! en gång, och hvad angick såväl danska frå-! gen som Joniska öarnes afstående ganska: otillfredsställande. I underhuset var det: Disraeli som förde oppositionens talan och: des Onekligen med en sällsynt vältalighet. : Utöfver hvad lord Derby anfört i pärernas : kammare giorde han äfven skarpa anmärk-! ningar mot hvad som ,yligen tilldragit sig I i Brasilien och begärde upplysningar om; den politik, som styrelsen för närvarande i följde i Kina. Lora Palmerston, som be-; svarade Disraelis anmärkningar, upplyste i: afseende på den sistnämnda frågan att styrelsens åtgöranden i Kina endast afsågel handelns skydd och betryggande. I öfrigt! sammanstämre hans yttranden på det närmaste med hvad Russell svarat på lord Derbys tal, och särskildt hvad danska frågan beträffade sade han att lord Russells! skrifvelse icke vore att betrakta eåsom något enstaka och plötsligen tillkommet do-i kunmient, utan att den sammanhängde på det: närmarte med föregående diplomatiska akter. i Parlamentets öppnande är i London alltid: en högtialighet, men förlorar betydligt is glans, då, sarom nu var förhållandet, drott-! niogen sjelf ej är värvarande. Denna gång I fick dock högtdligketen det oaktadt ett! större intresse än vanligt derigenom att prin! sen af Wales tog iuträde i päreraas kam-i mare som hertig af Coinwall. Ett par tim; mor efter det att försla gammankorasten! blifvit upplöst samlades åter lorderna, och: när klockan i Westminstertornet slog det för akten bestämda timslaget intoz lord-i kanslern i full skrud sin plats. Den yngste bland biskoparne framträdde för att leda de församlades böner, och samtidigt knäföllo! alla lorderna. Efter en kort stund, under! hvilken endast de halfhögt uttalade bönerna störde tystnaden, återtogo lorderna sing: platser. Lordkaaslern höll ett kort tal och! från motsatta sidan af salen inträdde en! procession af ungefär 20 lorder, klädda i! sida skarlakansmantlar. 1 processionens midt gick prins2n af Wales och framför eortegen bars på en sammetskudde den hertigliga kronan. Sedan prinsen aflagt sin ed, kysst! bibeln och inskrifvit sitt namn i parlamentets bok, besteg ban den kongl. estraden och intog en fåtölj till höger om tronen. Dittills hade han hatt hufvudet obetöckt, men nu hörde det till etiketten at! han satte hatten på sig och med tvenne stumma böjvingar på hufvudet helsade församlingen. Omedelbart derpå nedsteg han i salen och skakade hand med lordkanslern. Prinsen! af Wales var nu välbeställd och installerad j pär af England. . För prinsens snara förmälning göras stora förboredelser. Reparationer i stor skala fortgå i Windsor, der akten kommer att! ega rum, och såväl i London som provinsoma hållaa ev mMmMankomster för att öfveri