görelserna för de på fyra rum pågående förandlingarne sammanplocka och tillhopaställa de särskilda ståndens beslut för att utröna hvad Bom blifvit af rikets ständer beelutadt. Vi anse oss dervid böra i främsta rummet omförmäla besluten i en fråga, hvars behandling inom utskottet väckt en mindre behaglig uppmärksamhet håde här och i brödrarikena. Vi mena hr Wallenbergs motion om åtgärder till införande af ett gemensamt målt-, vigtoch myntsystem för Sverge, Norge och Danmark. Det är med fägnad vi se oss i tillfälle omförmäla, att två stånd, adeln och borgareståndet, redan fattat beslut i den syftning motionären afsett, och att ett tredje stånd, presteståndet, återremitterat utlåtandet, äfvenledes i syftning att ett annat resultat må ernås än det till hvilket utskottet hade kommit. Det är således nu allanledning antaga, att den föreslagna framställningen till K. M:t blir af rikets ständer begelutad. Med icke mindre tillfredsställelse inregistrera vi, alt rikets ständer för ein del beslutat nattvardstvångets upphörande. Endast presteståndet motsatte sig äfven denna re form. Ett i sanning högeligen betecknande, men på samma gång i yttersta grad sorgligt bevis på vårt prestestånds uppfattning af dea religion, som dess medlemmar hafva att förkunna, var det under förhandlin arne anförda argumentet, att makten att med våld eller, hvilket är detsamma, med hotelser om straft och förlust af medborgerliga rättigheter, tvioga folket till nattvardsbordet, utgjorde ett af kyrkans kraftigaste stöd?, som man derföre ej borde borttaga. Det är upprörande att höra religionslärare roklamera sådana satser, men det är dock yekligt, att det börjar bli allom temligen klart att religionen, dess sak och intressen, är något helt ännat än det som våra prelater mena med sin kyrka, då de säga att kyrkan behöfver strafflagen och bannlysningen till stöd för att upprätthållas. Lyckligt också att en ädlare och högre uppfattning af religionen gör sig gällande hos de tre lekmannastånden, som genom sitt beslut i denna fråga äter fört landet framåt ett litet gä på hyfsningens och fördragsamhetens ana. Samma tre stånd ha genom beslutad återremiss å betänkandet om tillägg tilllagstift-1 ningen rörande äktenskapsskilnad tagit ett an-1 nat steg till lagstiftningens bringande i större öfverensstämmelse än hitintills med mensk lighetskänslans bud. Lagutskottet hade af-l: styrkt allt afseende på de i ämnet väckta motionerna. Den af tre stånd beslutade äterremissen afser deremot att vinna bifall till grefve G. K. Hamiltons yrkande på antagande af ett lagstadgande, så lydande: Der sädan stridighet i lynne och tänkesätt emellan makar sig yppat, att den under ständiga tillfällena till utbrott slutligen öfversår till afsky och hat, må domstol, efter företedt bevis om undergångne sådana varningsgrader, som i 14 kap. 1 Gifiermålsbalken sägs, tiil äktenskapsskillnad döma. Frågan gäller, såsom man finner, att i förevarande fall öfverlemna äktenskapssailnad åt domstol, i själ!et att sådan skilsmässa nu endast kan vinnas såsom en af Kungl. Maj:t beviljad nåd. 1 afseende å ett annat lagförändringsförslag ha meningarne varit ytterst splittrade bland de rättslärde inom representationen, nemligen i fråga om antagande af ett stadgande af innehåll, att om två eller flera ge mensamt gjort testamente, vare sig till hvarannan inbördes eller till tredje man; ege dock, hvar för sin egendom, rätt alt testamentet ändra eller återkalla, ändå att han, der inbördes testamente gjordt var, begagnat siv af hvad deri till hans förmån är förordnadt.4 I denna fråga ha två stånd stannat mot två och saken alltså förfallit. Adeln och presteståndet ha afslagit, borgareoch bondestånden bitallit, det förra dock endast på förseglade sedeln. De tjorda inkasten voro af beskaffenhet att mycken tvekan måste uppstå om den åsyftade förändringens lämplighet. Det å bane bragta förslaget om en förärdring af fyndlagen, i afseende hvarå vi för några dagar sedan införde en uppsats af hr professor Nilsson, har genom tre stånds baslut förfallit. Den nu gällande lagsatiftningen försvårades på riddarhuset mycket utförligt af grefve Manderström, i presteståndet af professor Carlson och riksarkivarien Nordström. Adeln samt borgareoch bondestånden ha genom sammanstämmande beslut äfven undanröjt, och i vår tanka ganska välbetänkt, ett förslag att lemoa kommunalnämnderag en exceptionel myndighet öfver ölstugor och dylika ställen. Nu då ändiligen utsigter öppna sig till ernående af en ganska utsträckt näringsfrihet här i landet, syneså det icke vara rätta tidpunkten att i fråga om vissa förvärfskällor lemna sådant utrym. me åt godtycket som med det här ifrågavarande förslaget åsyftades. Slutligen anmärka vi, att ständerna genom tre stånds beslut bifallit bankoutskottets förslag, att för närvarande ingen åtgärd ekulle beslutas med anledning af väckta motioner om förhöjd försträckning från riksbanken till Örebro läns filinlbank samt filialbankerna i Car!shamn, Wisby och Borås. Vi kunna emellertid vitsorda att de respektive orternas representanter kämpade manliga, fastän förgäfves, för ernående at ett annat resultat. ss 24 4? 8 MANAD fot.) RN nm AA AA mm MM Å — nn Statsutskottets riksgäldsafdelning, som för utredniog af frågan om bredspäriga och I smalspåriga jerovägar tillkallat sakkunniga män, som afgifvit utlåtanden i ämnet, lärer i dag hafva stadaat vid det beslut, att på grund af den skedda utredningen, afdelningen anser sig icke böra för statens stam I banor tillstyrka ea annan spårvidd än denj: hittills begagnade. Derjemte berättas af-l; delningen hafva äfvenledes i dag beslutat j!