STOCKHOLM den 14 Febr, En af engelska kabinettets med!emmar, handelsministern hr Miloer Gibson har nyligen inför sina valmän i Asbton hållet ett tal, hvaruti han bland övnat uttalar sina äsigler 1 den amerikanska frågon och tydligen ådagalägger grundoreaken till det inbördes krig, som nu förhärjar den Nya verlden. Under det Times, troget understödd af Frakrikes . fhiciösa press, icke blott gläder sig åt hvarje missöde, som drabbar unionen och vid alla tillfällen iägger i dagen sin purtiskhet för insurgenterna, uten 00kx söker bevisa dels att slafveriet ej eger det riogaste sammanhang med den stora striden, ja alt denna sfskyvärda menniskohandel eger ett slags be.nyudigande i den Heliga skrift, är det tilllredsställande stt finna en af Englands mest framstående statsmän uttrycka en rakt motsatt opinion, hvarföre han oca ef det värda Citybladet fått uppbära ganska skarpa förebråelser. Hr Milner Gibson yttrar sig rörande det ame rikanska kriget på följande sätt: VUran aw vilja förutsäga huru detta krig kommer att slutas, vil jag dock anföra hvad jag avser hafva varit dess grund och orsak samt hvad som är af nöden för att tillväga: bringa en säker och beståndande fred. Det har ofta förvånat mig att höra påstås, att slafveriet ingentiog hade att göra med deta krig. Någonting måste det väl dock der med ha att göra, enär derigenom en så vä sent!ig olikhet uppkommit emellan de båda samhällena. Jag har undersökt dokumenter at obestridd auktoritet för att förvissa mig om, hvilken orsak de kontedererade staterna sjeliva anfört för att de repo till vapen i ändamål att skilja sig från den ötriga delen af unionen. Den första sta:, som afsindrade sig, var Syd Carolina. Den utfärdade vid detta tillfälle en formlig förklaring, hvaruti för verlden tillkännagafs skälet till afsöndringen; och de öfriga staterna, som följde exemplet, handlade på alldeles enahanda grunder. Första delen af Syd-Carolinas deklaration b.står af en arzumentation för skiljmässans lagenlighet, att nemligen den som önskade utgå ur unionen, dertill egde full rätt; i sednare delen åter framläggas de grunder, på hvilka de anse sig böra tilltvinga sig en sådan skilsmässa. Dessa grunder voro, att en geografisk linia blifvit dragen tvärsöfver unionens område och att alla stater norr om denna linia förenat sig om att till Förenta Staternas president välja en man, hvars opiuioner och syften äro emot slafveriet. Det var icke derföre att presidenten Lincoln skulle ha blifvit vaid istrid med lagliga former, att någon kränkning af konsiitutionen egt rum, utan emedan han hyste opinioner, fientliga emot slatveriet. På ett annat stäle af samma deklaration beklaga de sig öfver att de norra staterna tillegnat sig rättigheten att besluta om lämpligheten af deras husliga (domestic) institution samt förnekat en egendemsrätt, stadgad inom 15 stater och erkänd af konstitutionen, och förklarat slafveriinstitutionen vara någonting syndigt. Det bör sålunda kunna vara slat med des-a påståenden, att orsaken till sydstaternas utgående ur unionen icke skulle ha varit slatrågan. De hafva sjelfva förklarat, att det var för slafveriets skull och icke för någonting annat. Bland de fyra kandidaterna till presidentplatsen voro trenne för slafveriets ut slräckving och lagen om flyktade slafvars utlemnande. Herr Lincoln åter ansåg kongressen ega rätt att förbjuda slafveriels utsträckande till nya stater, samt var emot flyktingslagen. Det var på grund af dessa opinioner som han btef vald, och jag bekänner, att jag finner dem vara ganska sunda och riktiga. (Höga bifallsrop.) Södra staterna skilde sig derföre,att de trod de elafveriet icke vara fullt säkert och skyddadt under herr Lincolos styrelse, samt att flyktingslagen sannolikt icke skulle bli bragt i verkställighet. I fall herr Breckenridge hade blifvit vald, så skulle ingen skilsmässa ha egt rum, emedan han var Söderns kandidat och delade alla dess åsigter om slafveriet. Jag tror icke att en stat, som har slafveriet till basis, kan vara en blomstrande, lycklig och bestånidande stat; och derföre ken jag cj önska se en sådan stat bildad i någon del af verlden. Episcopalkyr kans biskopar i de konfedererade staterna hafva sagt, att slafveriets af-kaffunde är nå gonting fi rhatligt, gudlöst, pestartadt (en röst: det är likt presterna!) Jag åter anser slefveriet vara någonting förhatligt, gudJöst och -pestartadt, Jag vill ej förutspå hvilken gång detta krigs händelser kunna komma att taga, men då man kastar en biick på kartan, hvilket jag just i dag gjort, så fiuner man, att norra staiernas geografiska ställning i afseende på område är starkare nu än det var för 12 månader sedan. De ha lidit stora nederlag och de ha vunnit nägra fördelar, men de äro nu i besittning af ett större område än för ett år sedan. Missouri, som då var ett omtvistadt område, är nu i de norra staternas ägo; så äfven Kentucky, Vestra Virginien och en del af Louisiana.4 — Talaren bevisade derpå, att Englands politik iafseende på denna fråga måste fortfarande vara säsom den hittills varit, fullkomligt neutral.