DEN RÄTTA BERÄTTELSE AR MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Han fortor att betrakta Grönluud, eom nu upplyftade gina sänkta ögonlock och fästade först en lfurande blick på Falkenstern och sedan en på Walter. är deras ögon möttes vände Grönlund genast bort siva, yttrande med sin Baktmodigaste ton: Jag önskar af allt mitt hjeria att Gurli ej med någon klagan öfver stränghet må oroa kaptenskan. Det vore en stor synd.4 På detta tal erhöll han ej nigot svar; men Fuikensterns pannsa lade sig i veck och han lemnude salen förr än de andra samt begaf sig upp till sia hustru. Han fann Anna läsande Gurlis bref. Vid Falkensterns åsyn blef hon mörkröd och sammankramade brefvet i handen. sHvad skrifver Gurli?4 frågade Falkenstern, som gaaska väl märkte att Ånna säg upprörd och förlägen ut. iHevunes bref... är... så...4, stammade Anns. Sjeg önskar läsa det, sade Bengt. Anua räckte honom d-n ena handen, sägande med bedjande ton Goda, goda Bengt, låt mig slippa visa dig detta oförståndiga bref. Låt mig skrifva ti fickan först och erfara hvad som kunnat diklera dess innehåll. Falkeisteru 8 öt undan hennes had. sAnnn, jag vill se breivet.4 Vid deta svar ref Anna sönder brolvet ionav Falkenstern hann förhindra det. Med en rörelse af häftig vwrede faitad: ban dervid om hehnes händer, utropsnde: BEA. B. nr 19, 21—23, 25—27, 29, 30 och 31 (B)