domstolar. Afeötiningarne skola naturligtvis I bli talrika, och under hela kommande månader skull lifvet i Polen bli en fånges lif, hvilken väntar att bli dömd till döden. — 1 Det är svårt att tänka sig ett fasansfullare ; skådespel, eller ett som är mera digert på : sköhlade if och förmågor samt på oemotståndlig regeringemakt, Ett helt land är i alla för dess tillvaro gagneliga afseenden ut; struket från kartan lika fullständigt, som om , hafvet hade svämmat öfver det. Dettaskänker ingen styrka åt Ryssland, ty motsträfi viga undersåter, hvilka icke ens vilja skänka den mulna undergifvenhet, som är allt hvad: regeringarne ha af nöden, föröka icke en! styrande makts styrka. Polen erfordrar för) närvarande tre gånger :å stor bevakning som det kan släppa till konskriberade, dubbelt så stora kostnader som det kan gifva i! skatt, och många gånger så mycken medborgerlig förmåga, som de få polska admi-i nistratorer, hvilka åtnjuta förtroende, möjligen kunna gifva sina herrar i vedergällning. Åt sitt eget folk ger landet ingenting annat än namnet för alt vara den mest lidande och förtryckta stam i Europa, ty polacken! är lyckligare öfverallt annorstädes och har; på alla sandra håll många flera benor öppna: för sig än i sitt eget land. Och likväl kan! man omöjligt klandra polackarne för det de ej tåligt fördraga en oförrätt, som intet menskligt tålamod kan uthärda, eller för det! de ej bortkasta sin mannakraft genom spak : undergifvenhet under en dom till slafveri. Lika svårt är det att tadla ryssarne för det de nedslå en öppen rebeliion, hvilken börjude med segrar öfver deras trupper. Det verkliga felet ligger hos dem, som rådde: zaren att sanktionera en förirycksåtgärd, så olycklig till uj pfinning, så kölossa! till sina; dimensioner, så ensam i sitt slag, att den våldförde despotismens traditioner, hvilka all ! tid tillförbinda despoten såsom helt enkelt en klokhetsregel att skona dem, som ej göra ! motstånd och ej göra hatet allmänt genom ,: alt till träldomsolyckan lägga alla ovisehetens qval. Zaren kan stjäla soldater efter lag: och förordning, och förlåtas af dem, som ej ; bli stulna, men i samma ögonblick förord-! ningen upphäfdes, voro alla polackar fällda geuom en dom, hvilken genom en särskild och förunderlig illvilja innefattade det perI sonliga slafveriets elände och olyckan att blil förrädare mot eget fädernesland. Af denna förfärliga syndaskuld måste en stor delj stanna jå kejsaren, ty om han också ej uppgjorde planen, så sanktionerade han dock dess verkställande och fann utväg att betaga handtlangarne dervid all fruktan för jordiskt siraff. : Slaget är förfärligt för Ryssland, ty det sårar den allmänna meningen i Europa, och under den nuvarande ställningen i verlden är det säkert, att Europas allmänna menin : förr eller sednare skall finna en verkstäl Jande makt. Det finner redan en inom Ryssland sjelt. Den 25 Januari höll k.jsaren ett tal till de trupper, som han skulle atsända till de oroliga distrikterna, samt medgaföppet att insurgenterna uppinuntrades af förhoppningen om förräderi inom hans egen! armå3 led. Den snabba och blödiga sympati, som utmärker den bildade ryssens karakter, sätter honom i stånd att förstå dem, bland hvilka han lefver, och att många officerare plågas af alt se sina medundersåter lida, är väl kändt. De kunna ej beherrska armån — ty gemenskapen är likasom allmo1 gen zaren tillgitven — och deras sympati skall näppeligen gifva Polen nägon handräckninz, men de äro ganska talrika, och hberaia tänkesält sprida sig likt en epidemi. Från att hysa medömkan tör offret är steget ; kort till den frågan, hverföre ofiret skallj lida till fromma för en enda stor femilj,! och svaret är ej gynsamt för lojauttns förkofrån. Detta nya skådespel af förtryck kan blott djupare inrota denna känsla, ochi. om kejsaren är klok, skall han genast motväga den med en tydlig förändring af politik. Han kan ej frigilva de kon:kriberade eller låta revolutionen fortfara, men han kan, i 1 gamma ögonblick den är qväld, gifva allmän amnesti och pröfva på, åtminstone i fem år, h:ruvida försonlighet gagnar till intet. Hans rådgifvare skola säga honom att försonlighet är onyttig, emedan om polackarne äro fria, skola de endast begegnaj sin nya makt att återvinna sin nationalitet, men de ha orätt. Hela historien bevisar, att rältvisa regeringar förminska nationalhatet, att romare och sabinier, mohrer och judar, fransmän och lothringare, engelsmän och skottar kunna förmås att med hjertlig trohet förena sig. Om han misslyckas, kan han i alla händelser blott såsom nu räka ut för insurrektion, men skall ha hvad han nu ej har: Europas bifall till dess qväfvande. Alven en zars inflytande i verlden har nå gonting att betyda; men dettar föorminskats) tll hälften genom kännedomen om, att en provins i hans rike med ail säkerhet kan antagas vara beredd att hjelpa hans fiender.? Det berättas att statsutkoltets riksgäldsaldelning i det närmaste enhälligt tillstyrkt K. Mej:ls propositon om den nordvestra stam