hafva någon fördel af jernvägs begagnande för forslingen deraf; och detta är tillräckligt alt tillintetgöra alla sangviniska förhoppningar på en högst betydlig fördel så för landsbygden sonr för jernvägen och hufvudstaden af de: dagliga, från en mer och mer vidgad krets tillflytande torgtillförseln, Ait en sådan fördel och vinst skulle gå förlorad uten sammanbindningsbenan och derifrån till de förnämsta torg och hamnplatserna utlagda sidospår, vederlägges till fullo af det redan anförda; ty en fördel, som icke finnes eller kan finnas till, kan icke heller, genom hvad inverkan det vara må, gå förlorad. Det kan emellertid icke skada att blicka litet närmare ini förhållandena med sammanbindningsbanans begagnande för torgtillförseln. Der kommer på en station en bonde med t. ex. en slagtad oxe, han vill till Kornhamnstorg. Väl an! Hen betslar sin frakt, och oxen stufvas in i behörig gedsvagn. På samma station kommer en avnan, äfven med lika beskaffad vara; men hun vill försälja den på Hötorget, der han förmodar sig finna en bättre marknad. Han betalar likaså sin frakt, och hans oxe stufvas äfven in, men det kan naturligtvis icke ske i samma vagn med den förra, ty de skola till olika torg. Så kommer en tredje med t. ex. ett par säckar mjöl, som han tingat bort till en person i Stadsgården. Hans vara kan icke imtagas i någon af de förra vagnarne, ty den ekall åt annat håll vid ankomsten tiil staden. En fjerde vill hafva sitt gods ner till Riddarholmshamnen. Sålunda kunna lika många godsvagnar få följa med, utan att hafva fall last för till och mid en enda. Detta gör naturligtvis ingenting för godsegaren, men för jernvägen vore det en förlust, som tynger i längden. Vid ankomsten till staden, bura skall det då gå till? Tåget kommer ut er tunnela; då skall den vagnen kopplas af, som har bestämmelse till Stadsgården, det eker, och så vidare med de öfriga, hvar och en på sitt ställe. Med besvär och kostnader, som den, hvilken icke känner sådana förhållanden, har svårt att göra sig reda för, äro vagnarne hvar för sig bragta på vändskifvan och vidare framdragna till torgplatsen, der de skola aflastas. Men — godsegarne, hvar äro de? Jo! de hafva följt med naturligtvis till stationen, der de först kunna 1å afstiga. Antingen måste då lossningen af godset anstå, tills de hinna ifrån bangården komma till torget, att emoltaga sina varor, eller ock får lossningen ske utan uppehåll, och godsegaren vid sin ankomst trga rätt på sin tillhörighet bäst han kan. Båda delarne ha sina olägenheter; det förra för jernvägen och den allmänna trafiken, som lider binder ai de qvarstående jernvägsvagnarne; det sednare för godsegaren. Och ingendera kan uppmuntra till sammanbindningsbanans be gagnande. (Forts.)