Hr Wallonberg menade att de ord, som här blifvit fällda, förtjenade nog att af tre stånd begrundas. Utskottet hade blifvit klanåradt just då det hade trott sig handla i den syftning som hr Muren alltid förordat. Utskottet hade till jenster och trodde fullo erkänt frih. Ericsons sig handla som mest granni just d att det höjde hans pension v ant något vilkor för dess åtnjutande. Hems hura det enligt K. M:ts förslag skulle förfaras om frih. Ericson t. ex. af sjukdom blefve föri hindrad att sitt uppdrag uträtta: skulle han i I sådant fall mista sin aflöning eller ej? Tir Mui röns framställning om en konsultativ ingeniör kunde talaren ingalunda gilla. Det vore orimligt att en person utom en syrelse skulle finnas, som skulle öfver denna styrelse utöfva en daglig kontroll. Detta vore i sanning vådligt för det konstitutionella stateskicket. Tj hade utskottet handlat grundlagsvidrigt. För sitt förfarande egde detsamma goda skäl, och trodde talaren att utskottet i allmänhet fått tpphära alltför hårda fillvåtelser.. Hoppades på ifall till hvad utskottet föreslagit. Hr Bkman hade helst önskat att denna dis kussion aldrig egt rum. Det är Jätt att tyda ord så som man vill, annorlunda än deras mening är, om man blott bemödar sig derom. Ta-. laren kunde ej i utskoitets betänkande se någo annat än ett ytterligare erkännande af frih. Ericsons stora förtjenster. Så många uttalanden; hafva i alla fall i detta hänseende blifvit gjorda ; inom representationen, att talaren vore öfver: tygad om att frih. Ericson sjelf aldrig skulle; fatta det annorlunda. Ville Difalla utskottets ; förslag. ; Hr Björek var öfvertygad att man genom denna diskussion kunde göra det obehagligt nog för frih. Ericson att emottaga nämnda pen-; genom 8 sion. Talaren tog utskottet i försvar mot be-i skyllningen att hafva velat underkänna frih. Ericsons förtjenster; tvärtom har utskottet upp-; skattat dem högre, hvilket ganska väl syntes om i man jemför de ordalag utskottet begagnar med j dem som finnas i den kongl. propositionen. Ka-j rakteren afett embete, sådant som det hr Muren i omnämnt, kunde talaren ej rätt förs:å. Trodde ij emellertid ej att en sådan konsultativ ingeniöri borde uttala sig om bansträckningarne. Talaren: ville ej neka att man i utskottet afesåg möjlig-! heten af en konflikt emellan frih. Ericson och jernvägsstyrelsen. Deras förhållandena till hvarandra, sådan K. M. föreslagit dem, blefve åt-: minstone alltid oklara, och visserligen kunde! man vilja förebygga något sådant. Man har! sagt att cn lifstidspension ej vore en nationalbelöning, men åtminstone hade den så förut blifvit betraktad, då pensioner blifvit anslagna åt Berzelius m. fl. Att utskottet varit inom sin grundlagsenliga rätt att höja det af K. M. föreslagna beloppet, torde väl knappast någon på! allvar vilja betvifla. De skarpa beskyllningar! utskottet fått uppbära vore orättvisa. Detborde väl bland annat vara hvdr och en klart att man bör omnämna att frih, Ericson fått afsked, då fråga är om att ge honom pension. Yrkade bifall till utskottets betänkande. Hr Isberg var till en stor del af lika tankar med hr Murcn, men trodde att den bästa form, för att undvika den effekt statsutskottet möjligen åsyftat, vore att bifalla betänkandet under uttryckandet af den förhoppning att regeringen! fortfarande ville på sätt den i sin proposition omnärant söka begagna sig af friherre Ericsons insigter. Hr Rocth instämde med hr Muren hade genom detta betänkande gett frih. Ericson ett fullkomligt respass och kunde för ingen del: sägas hafva på ett svenska folket värdigt sätt behandlat frägan. Hr Ridderstad påminde om hvilken sensation! frih. Ericsons afsked väckte, hurusom bondeståndet mangrannt bringade honom sin hyllning etc. Man hade derföre bort så mycket som i möjligt fästa honom fortfarande vid det storverk I han åstadkommit. Och de 5000 rår, som bestämdes såsom arfvode för detta hans ytterligare! biträde, hade fått sitt värde ej af summuans storI lek, men just af de vilkor, som bestämdes för! j Utskottet dess åtnjutande. Utskottet har ej fäst sig vid detta vilkor, utan blott vid summan, och för svarar sig med att 15,000 rdr i pension är mer in 10,000 rår. Men det orätta 1 detta utskottets! skenbart frikostiga handlingssätt låge för öppen dag. I det förra fallet, om K. M:ts proposition blifvit bifallen, hade frih. Ericson varit bibehållen vid embetet, i det senare, utskottets förslag, är han afskedad. Instämde för öfrigt med ir Muren. Hr kallerstedt ansåg det ganska nyttigt alt en diskussion blifvit sait i gång. In utredning af utskottets betänkande behöfdes alltför väl. Af detta betänkande såge det ut som utskotet ingen nattro finge för frih. Ericsons segrar. Frågen om de smalspåriga jernvägarne var också jenlig att väcka samma misstanke. Detta m nöje med frih. Ericson såge tal., om ock blott lunkelt, uttryckt i de ord att hans pension ej inge af jernvägsbyggnadsmedlen utgå. Dessutom ir hela betänkandet så knapphändigt som möjigt affattadt. Då uti en fråga flera motioner ut olika stånd väckas plägar utskottet eljest inse för sin pligt att i reciten göra reda för dem. Detta saknades här. Tal. trodde att desta moioner hade goda skäl för sig, helst com man ofta just genom det första intrycket träffar det ätta. Tal. önskade nu emeherlid bifall till K. M:ts proposition och afslag ä betänkandet. Farågan för att en embetsman, sådan som regeringen stydt att fr.h. Ericson genom det föreslagna wrrangementet skulle bliiva, skulle vara okonrollerad vore löjlig. En fras vore det likaså att ala om att det vore inkonstitutionel. I vårt and finnes ingen embeteman som saknar konoll. Man har endast velat tilldela frih. Ericson den förtjenst att han begriper sjelfva bygnådet, men tal. trodde att det var just den statsekonomiska sidan af jernvägsbyggandet som han visat sig förstå. Han hade i afseende på jernvägsbyggnaden infört i vårt land den stora statsekonomiska princip att jernvägarne i ——— EEE An ras fram midt i landet och ej längsefter stora vattendrag, floder och sjöar. Utskottet saknade, enligt talarens åsigt, helt och hållet anledning t framkomma med ett förslag sådant som det varande. Man kallade ej en pension för en rationalbelöning. Den svåraste konseqvensen af utt bifalla utskottets förslag är, att sedan stänlerna sålunda afslagit den kongl. propositionen, så kan knappast en konstitotionel regerii sagna sig af frih. Ericsons råd. Af de yrkade tal. afslag å betänkandet, med ants f K. Mits propositi ägat henne, s rit förändrad till sittiy efnadsfriska verld 1