den förelapna missräkningen vidhölls ej ens i den törklarinvg frih. Liljencrontz afgaf, der vid han till och med styrkte, att icke blott bristen, 188 rdr 8 sk. 5 rst. bko, utan : rundt tal, 200 rdr samma mynt, blifvit till tulikammaren inbetalda. Sålunda var hela uppgiften, såsom det synes. endast ett försök att reda sig ur ögonblickets trångmål. Frib. Liljencrantz erbjöd sig emellertid vid tillfället att betala summan, men förevisade icke de dertill erforderliga medel. Af det återstående beloppet, som likaledes slumpvis upptogs till 383 rdr, ehuru det rätteligen skolat utgöra 400 rdr, eller den summa friherren erkände sig verkligen hafva emottagit, ville han räkna sig till godo 336 rdr, såsom utbetalda för reparationer å tullbryggan; men han bestyrkte icke denna utbetalning, eburu han då bort innnehafva det qvitto å samma belopp, hvilket han sedermera insände, dateradt den 12 Oktober, eller dagen före denna så kallade inventering. Han ville vidare afräkna ett belopp af 50 rdr, dem hin under årets lopp skulle hafva förskjutit, för messingstråd, lack m. m., till tullkammarens behof; men han besannade icke heller dessa uppgifter med nödiga verifikationer. Om nu friherren verkligen förskjutit medlen till dessa utgifter, skulle ett motsvarande belopp funnits inne i kassan, men, såsom redan nämdt är, någon kassa fanns ej. Friherren erbjöd sig visserligen att utbetala äfven dessa 50 rdr, men han framlade icke penningarne, och derefter reste han sin väg. Man tönke sig nu tillståndet i tullkammaren. Der fanns ett uppbördsförslag för nästföregående mänad, utvisande kontant behållning i kassan al 588 rdr 8 sk. 5 rat. bko, men ingen kassa, ingen räkning, som utvisade hvart medlen -tagit vägen, än mindre några verifikationer, som kunnat bestyrka riktigheten af en sådan räkning. Anser öfverstyrelsen för ett uppbördsverk elt sådant tillstånd vid ett uppbördsställe icke förråda tillvaron af propriebalans och åkalla balansförfattningarnes tillämpning, då blifver lagstiftarens stränga föreskrifter i rämnde författniogar, till skyddande af det allmännas rätt, temligen vanmäktiga. Hvilkendera ansvaret skall träffa, afträdaren, som icke redovisade hvad som borde redovisas, eller tillträdaren, som icke emottog hvad söm erbjöds, eller begge tillika, i större och mindre mån, behöfver jag för mitt ändamål icke undersöka, men att något ansvar bort följa, synes mig uppenbart. Ur stadgandena i 2 af 45 kap. missgerningsbalken, sådan den lyder ik. förordningen den 29 November 1823, framfn nemligen oförtydbart den grundsats, att alansens godtgörande icke förändrar det olofliga tillgreppets elier förskingr skaffenhet eller straf:b urbota broit. Och den godtgörelse, hv slutligen frih. Liljenersntz äåstedkom, hade så mycket mindre bordt lända konom till ursäkt, som den ulgjorde ett ytterligare bevis å tillvaron af balsosen och följaktligen af ans brottslighet, cnär ningsbeloppet inbetaltes, icke af honom sjelf, utan al en tredje person, för hans räkning, hvarföre det icke ens vidare kunde förutsättas att ha vid inventeringstillfället innehade de medel, han då erbjöd sig att lemna. Enahanda liknelse till befintlig propriebalans hos friherre Liljencrantz företer kontrollören Schässlers angifvelse rörande kassabristen ar 376 rdr 32 sk. banko, likaledes enligt September n rslag för tullstatens en intill dess utredt blif insättning i rikets stände verkställd före den tid, då samma summa skolat till efterträdande, tillförordnade tullinspektoren, jemte öfriga tullkanmmarens medel, öfverlemnas, hvarom gent reisens utlåtonde icke lemnar fi besked. Här har alltså under ger Ögon försiggålt en inv och afträdande tullkam alt de för en såda formaliteter blifvit ia pat sig de omis propriebalans hos uj; hafva ypliknelser tll pan, utan att den ringaste påföljd hafva drabbat den eller dem, som i berörda hänseenden gjort sig till öfverträdelse of log och gällande föreskrifter skyld Generaltullsty att den Sförment gjord, och icke tillskyndats det a skuldas icke, såsom den eller de fel tjenar endast att tullstyrelsen likaledes het, att kongl. kamin sländers revisorer vid g verkets räkenskaper för de icke funnit skäl till anmärk rande hänseende; hvilken omständi; iby på denna sak icke eger nägotinyts Vid dessa två sednast ofhandlade k unkter lägger jag generalulls ast alt icke hafva iakttagit den de styrelse gällande inetruktions om Stallförfattningarnes kra vande för tullinkomsternas Ordei börd och redovisning och gällande lagar och författni SRA Se I:en vitsorder visse balarsen blifvit godt skada elier förlust ia, men dermed urofvan är anmmnär:t, Detta förhållande ve d i 1 i g påbjudna ska emärtsamt sätt erfara gripit omkring sig i hans själ och I ce ET LI SA Fr SA