intressenterca vid ånyo utlyst ordinarie bolagsstämma den 24 cistlidne Jali uttalat sin: åsiot att, med afsiyrkande af köpeanbudet, i! underd. påyrka bereslagets bibehållande vid ÅA i i i de rättieheter och förmåner som genom 174 års kouvugl. transport och ö inellan kronan samt bergs rsäkrade och I a ylter astställdes uti kongt. brefvet till bergskollegium den 31 Oktober 1829. I iå samma gång länsstyrelsen i Westerås! till K. Maj:t öfversändt de handlingar och I yttranden som här, ehuru i största korthet, i blilvit omförmälda, meddelade. samma em ; betsmyndighet sitt yttrande i frågan, dervid i först en ytterst noggran utredning öres : 2 iga aihandlinga et blifvit det. den vigtiga fråsar, huruvida K. Maj:t och rikets ständer, emot bolagsintressenternas bestridande, må ega rätt att under något vilkor besluta om gruivans och silfververkets försäljning. Denna utredning, hvars de I i taljer vi här anse oss kunna förbigå, föranleder länsstyrelsen att uttala det omdöme: att både bergslageintressenterno, K. Maj ti och rikets ständer hittills varit af den tenken, att kontraktet emellan bergsintressen-: ierna å ena sidan samt K. Maj:t och kroran ä den andra, vore af den beskaffenhet, att det icke, utan ömsesidigt begifvande kunde till större eller mindre del förändras eller upphäfvas. Å andra sidan erinrar dock länsatyrelsen, alt genom tidens allt mera utvecklade statsrättsförhållanden har stsom grundsats antagits, att enskilda samhällsmedieramar äro skyldiga, då statens eller större sam hälligheters väl elkr gagn eådant kräfva, alt mot full ersättning och i vissa fall derntölver, afstå från sina till och med: på full egande rätt grundade anspråk, att detta äfven gäller i afscende på koniributer på ling eller evärdelig tid, att mångfal-. diga öfverlåtelser af sistnämnde beskaffenhet äfven förr blifvit häfna, hvilka likväl då, just emedan grundsatsen icke var fullt ut vecklad och antagen, ofta skett genom blott maktspråk och uten någon ersättniug tillinnehafraren, att de uppoffringar, som staten redan gjort för Bala grufva och dess bergslag äro så stora, all skäl icke förefinnes at dermed längre forlfera, att de blifvit beviljade på en tid då man ansåg såsom en statsvinst att med hvilken uppofiring som helst ur jordens djup upphemta de ädla metallerna, och att om bergslagsintressenterna bibehållas vid de privilegier och rättigheter som nu åtfölja de jordlotter eller tomter hvilka de innehafva och fuli ersättning lemnas dem för de förmåner egandet af gruf velotterna i öfrigt kunna medföra, något egentligt pretium affectionis till egandet af grufvan och hvad destill hörer icke bör komma ifråga att tagas i beräknirg. Om nu frågan stannade vid det vägrande svar, som Bala bergslags intressenter afgifvit i anledning af hr Lundgrens köpeanbud, och läte K. M:t samt rikets ständer dervid bero, så anser länsstyrelsen ändamålslöst alt rörande nämnde köpeenbud afgifva något utlåtande; men då tänkbart kunde vara alt en motsatt åsigt gjorde sig hos de begge statsmakterna gällande, och IC. M:t derjemte utan någon inskränkning infördrat lä relsens yttronde i frågan, så ansåg sig samma embeismyndighbet i alla händelser pligtigt att sådant afgifva. Derefter enför länsstyrelsen: I äldre tider ansågos grutvor, isynnerhet de, som innehöllo ädla metaller, ovilkorligen böra tillhöra staten och af den böra bearbetas. De ansågos såsom verkliga herrligheter, eller, såsom i de i äldre handlingar kallas, Tienodier. De hade ock med klenodier i allmänhet det gemensamt, att vara för sina egare ganska dyra; men de ädla metallernas bringande i Jjuset ansågs då af den stora vigt för samhället, att inga kostnader för ändamålets vinnande voro för stor Seånare tiders sundare statsekonomiska grundsatser hafva frångått dessa meningar, och antagit, dels att staten så litet som möjligt för egen räkning bör deltaga i industriella företag, dels att de ädla metallernas frambringande endast då kan vara af vigt för staten, om de fullt er I sätta det derpå nedlagda arbetet, hvilket i annat fall förmänligare användes på frambringandet af andra produkter, genom hvilkas bortby-! tande på verldsmarknaden ädla metaller till ringare pris kunna till riket införskaffas. Sådant har ock förhållandet varit i Sverge, och Sala grufva är numera, så vidt mig är kändt, så till vida, det enda undantaget derifrån, att den ännu verkligen eges af kronan, ehuru äfven dess drifvande blifvit åt enskilda, genom så kalladt evär deligt arrende, öiverlemnadt. Då emellertidj kostnaderna för staten för denna grufvedrift, med undantsg af måhända några få år, alltid varit och ännu äro vida större än förmånerna, så synes det blott vara fullföljandet af en utaf båda statsmakterna redan i allmänhet antagen gräöndsats, om äfven Sala silfververk, sedan nuvarande innehafvare af detsamma billigen förnöjas, till enskildt man eller korporation försäljas TESLA Veterinärväsendet, en fråga för äagen. Seden erfarenheten visat, att h: sdjursskö selm är den verkliga grundvalen tör landibruket. och man numera allmäntjemväl uti: