ms hon en brinnande lust att just göra detsom han förbjudit henne. När han förebråddc henne en olydnad eller ew begånget fel blef hon trotsig, och det enda som då kunde böja henne var att hon den dagen icke fick se sin mor. Detta straff anlitades likväl i början mera sällan, emedan Annas oro att icke få träffa Gurli försämrade henne. Falkenstern. älskade den stackars: leme hustrun högre n någonsin och fruktade slit för mycket att genom döden förlora henne, att icke undanrödja det som kunde försämre hennes tilistånd. Ett annat straff tillgrep: derför, och det bestod uti, alt då Gurliisit barnsliga oförstånd trotsade styffadren kal lade han på magister Grönland och denne fick då tillsägelse att föra flickan upp på henges rum, der hon skulle förblifva till dess Falkenstero skickade efter henne. Deita straff var nästan lika svårt som ati icke få se modren, eniedan Grönlund alltid vid åvlika tillfällen höll Gurli sällskap och uppbyggde benne med länga tal om hvilkea syndig och förteppad varelse hon var, at hon och hennes mor vandrade på för derivets breda väg, som förde till fördö melse, och att det var hög tid för Gurli et sig omvända och bättra. Han talade aldrig om Guds kärlek, utan om bans stränghet att straffa syndare, och då han nämde om hennes rmmors olycka skedde det i ordalag som kränkte och plå gade bernet på samma gång det uppretade henne, och det hände då icke sällan et Gurli i yredesmod for ut emot magister och styffadren samt helt dristeligen förkla rade, att de voro så elaka, att om Gud tyckte om dem, ville hon icke ett han skulle tycka om henne. Allt rnoz, flickans mindre goda egen ka per fingo näring. Hon blef också en verk lig liten plåga för sma båda kusioer, tjenst iolk och alla i huset, med undantag af Wal ter och modren. Den förre; bade för det vilda och häftig: