gala sillvorgrufvas försäljning. Det toråe ännu vara i friskt minne alt broksegaren J. F. Lundgren för vid pass två år sedan till K. sl:t ingaf en underd. framställning derom, att proposition till rikets nästsammanträvande ständer måtte aflåtag rörande antagande af hans anbud att af staten inköpa Sala silfvergrufva. Atlmänna uppmärksamheten ledåes derigenom på det ofvannämnda siltververket och men började efte: sinna om detsamma i verkligheten bereder eller någonsin har beredi staten inkomst motsvarande de förmåner som verkets intressenter tid efier annen undfått. Det är otvilvelektigt att en undersökning i detta fall icke blifvit anställd, om ej br Lundgrens köpeanbud inkommit. Arendets utredning uppdrogs emellertid åt länsstyrelsen i Westmanland, som också med synnerligt intresse omfattade saken och som på densamma nedlagt stort arbete. Öfver hr Lundgrens framställning blef nämnde länsstyrelse anbefalld, dels att infordra Sala bergslagsintressenters yttrande och dels att derefter med eget ullätande i ämnet till K. M:t inkomma. Sedan de först: nämnda vid ex ra bolagsstämma ulsett-en komit för frågens utredning, blef af den samma ett vidlyftigt yttrande afgifvet. Hufvudinnehållet deraf var att, enär mot bergslagets rättighet till arrendekontraktets fortfarande åtnjutande icke blifvit ifrågasatt, något särskildt försvar derföre icke erfordrades; alt derest K. M:t och rikets stän. der ekulle finna det gjorda köpeanbudet så fördelaktigt för staten, att dess antsgande endast vore beroende af bergslagets medgifvande, ansågo komiteråde att bergslaget icke borde stanna vid en tom vägran, utan derest bolagets önskan att få bibebållas vid orabbad disposition af silfververket 1cke rättsenligt medgåäives, och köpet å statens sida befunnes antagligt, sådana vilkor borde uppställas som betryggade bolagets rätt vid verkets afträdande, till hvilket ända nål ko miterade uppställde tolf punkter, hveruati de ifrågavarande vilkoren förekommo; attåter. derest dessa vilkor icke gillades af etaten, om mot förmodan fråga skulle uppstå om bergslagete skiljande mot dess vilja och begifvande från det perpetnella errendekontrakt, som bergsiaget innehade om sillverket med tillhörande förläningar, så åbero pades, till belysande of rättsförhällandet, bland andra hbendlingar, dels 1816 års kommissionsförrättning, dels den 1827 up gjorda regleringen mellan kronan och bergejaget i alseende på ränteersättniogsfondens bildand?, hvaruti uttryckligen blifvit intaget det vilkor att bergslagetorubbadt skulle bibehållas vid sina privilegier, förläningar m. m hvilket allt så väl af K. M:t eom af stän. derna blifvit år 1829 antaget och fuststäldt; att då mot skyldigheten å bergslagets sid att uppehålla bergsdriften på rätt bergsvis ingen anmärkning om underlåtenhet vid före gående undersökningar kommit bereslaget till last, eådant äfven destomindre terde böra befaras, som bergsrörelsen efter förbättrade metoder bedrifves, bvarizenom ock sillvertillverkningen fördubblats mot under före gående decennier hvarjemte ordades derom att verkets byggnader blifvit till stor del ombyggda och förbättrade, så att kostnaderna allenast härföre under de två sista decennierna uppgått till mer än 150,000 rår m, m. Då ärendet derefter å ordinarie bolagsstämma förekom, yttrades: bland bergsligsintressenterna oiika meningar; men pluraliteten förenade sig dock uti anhållan om en vetenskaplig undersökning på statens bekostnad rörande silfvergrufvans tillgingar m. m.. innan frågan definitift af bergslaget företoges. Denna begäran blef dock al K. M:t icke bifallen,; hvarefter pluraliteten bland BETIS ATYENDE ONT TTT NERE TS LEA TE