Bismarck bestred ännu en gång under diskussioners lopp, att han ville lösa den inrikes konflikten genom en utländsk diversion. Han yille äfven med siffror bevisa, att landet ej stod bakom kammaren. Men denna besynnerliga statistik tillbakavisades på ett segrande sätt af oppositionen medelst en nogsoransare räkning samt med den obesvarad lemnade frågan, hvarföre minisigren då icke upplöst. kammaren? Slutligen blef venstra centerns och framåtskridande-pertiets adrössförslag antaget med 255 röster mot 68. Katolikerna, junkrarne och fraktionen Vincke röstade deremot af olika, i den föregående redogörelsen för de batten anförda skäl. Presidenten tillsatte genom lottdragning en deputation ef 30 medlemmer, hvilka skulle framlemna adressen till konungen, och förfrågade sig skriftligen hos ministerpregsidenten, när deputa:tionen kunde erhålla företräde. Ett mi sterråd sammanträdde under konungens pre sidium, och redan på aftonen samma dag underrättede hr v. Bismarck i en skrifvels presidenten Grabow, att konurgen ej skulle mottaga deputationen samt hemställde, huruvida presidenten skulle vilja låta adressen komma konungen tillhanda antingen direkt elier genom ministerpresidenten. Kummaren beslöt på hr von Grabows förslag att låta afiemna adressen direkt i det kungliga slottet. Konuogens svar väntas i dessa dagar. Derom skall jag skrifva i nästa bref. RR pe