oo UTRIKRS, DANMARK. Tidningen Danmark anför i sin sedna ste engelska veckorevy ett träffande mot stycke ur Preussens äldre historia till den na makts politik i afseende på Slesvig. Vic Polens företa delning, då Preussen ej på er gäng kunde få fingrarne in i den polske staden Danzig, fordrade det (1771) att nämn. do stad skulle förklaras helt och hållet oaf. hängig af polska kronan. Den ryske histo. rieskrifvaren F. v. Schmidt, som berättar detta, tillägger att en sådan fordran är det medel, som man vanligen begagnar för alt först isolera en landsdel och sedan bemäktiga sig den vid gynnande tillfälle. Få år derefter blef också ganska riktigt Danzig ett rof för den preusiska örnen och den oefhängighet, Preussen förut hade begärt för staden, kom ej längre ifråga. — AlldeJes på samma sätt spelade Tyskland 1851—52 förmyndare för Slesvig och fordrade en sjelfständig ställning för denna provins: och detta var första uppenbara steget till dess bemäktigande, hvilket på länge legat i preusiska regeringens syfte. ltt rykte säger att grefve A. Moltke har begärt afsked från presidentskapet i den nya holsteinska regeringen och att hr v. Warnstedt skall blifva han3 efterträdare. FRANKRIKE. Under adressdebatten hos senaten upp trädde Thouvenel till förmån för den italienska saken, ogillade den politik som genom vara det romerska presterskapet bevåoch uppmuntra det, gör frågan med arje dag allt svårare att lösa. Ingenting an vara mera oförskräckt och strängt än hans tilträttavisning åt de beställsamma hofkrypare som heskyllt honom för att törf.! ska kejsarens politik. Viljen I vetat, frå. gade han, hvem som förfalskar kejsarens politik? Det är de, som föregitva sig vara i besittning af hemligheter, hvilka ej förtrotts dem; de som glömma att kejsaren förklarat, att hvarje land har rå et att fritt ordaa vilkoren för sin til!varo; de som ej förstå att Victor Emanuel ensam kan repycsentera ordningens princip i Italien. ereftev öfvergick den afskedede ministern till de så ofta utlofvade reformerna? i de romerska staterna. En tidning har offentliggjort programmet till dessa lumpna förändringar. Jag frågar på allvart, yttrade han, innehåller detta ens någon tillstymmelse till de eftergifter som äro ovundg ngliga för att påtv. ns undersåter skola försonu sig med hans verldsliga makt?4 Enligt hans är frågan ni icke närmare sin lösning än förut. CStällniogen har icke undergått på kon förändring; hindret ligger ännu i Rom. Jerefter talade han om den moraliska förvirring som Italiens och det påfliga områdets nuvarande tillstånd förorsaka. Det finnes en svart fläck vid horisonten; denna fläck är den romerska frågan, och det är tid att djerft taga ihop med den. Det finns blott en grundsats som rättsenigt och med trygghet kan tillämpas — den grundsats, genom hvilken det franska kejsarriket och senaten sjelfva existera — grundsatsen att respeklera folkviljan. Det är måhända icke italienornes rättighet att göra anspråk på Rom till hufvudstad ; men det är lör visso romrarnes rätt att bli styrda i eniighet med deras egen önskan. Nåväl, det är romrar tes enbälliga önskan att påfvens verld makt må förändras, och jag ärledsen öfve att utskottet ej ansett lämpligt att uttala detta i adressen.4 Derefter djerft vändande sig mot sjelfva den militära ockupationen, förklarade Thouvenel, att den uldrig kunde försvaras. Frankrike hade sjelf nödgats ut härda en dylik ockupation. Österrike kunde begagna sig deraf, men den kunde aldrig I. bli införd i folkrätten. Ytterligare ha två amendementer till lagstiftande kårens adress blifvit inlemnade, nemligen ett af herrar Arman, Lefebure m. fl. rörande den till följd af det amerikanska . kriget uppkomna bomullsbristen och dess afhjelpande genom blokadens upphäfvande,. samt ett af hr Guyard-Delalain, hvari d önskan uttalades, att Pcelen måtte återfi tordna etatsförfaltning. Jules Favre uppträdde äfven till förmån för polackarna. Billau!t cvarade, beträffande det sednare amendementet, att ögonblicket ej vore lämpligt att diskutera den polska frågan. Frankrike hade ej förlorat sina fordna sympatier I för Polen; men regeringen trodde att m nÅ. r polackarnas autonomi hade mera attl. vänta sf ryska kejsarens storsinnade och li: berala tänkesätt än af revolutionsför vilka endast skulle draga nya olyckor ver Polen. Favre frågade i anledning här1. af, om Frankrike alltid stod på maktens i sida. Billault svarade, att franska regerini I sen vore för klok, för att genom tommal. ord gilva en bedräglig näring ät insurrek-1 ionella liselser. Frankiikes värdighet ti-i. te det ej att i femton års tid upprepa f3-). länga protester. ENGLAND. Vid adressens föredragning i öfverhuset! ingrep, såsom telegrafen redan meddelat, i L i grefve Derby ministårens politik. Han gilade den i afseende å Amerika iakttagna reuiraliteten, men beklagade att regeringen urböjt att deltaga i Frankrikes beraedlings1: örslag; tal. ansåg erkännandet af sydstaI! erna icke rådligt, emedan England då skulle Fx rödgas understöda deras anspråk, men bej: raktade emellertid unionens återupprättande l:! på den förra grundvalen såsom otänkbart. ärefve Derby klandrade regeringens inblandI ing i den dansk-tyska fr ; ara Andt än andr