STOCEHOLM dch 10 Febr, En af de mest vidrga och upprörande underrä:telser vi någonsin läst är telegrafdepeschen om det sätt, på hvilket po Avktingar mottagas på preussiskt område. Man vill knappast tro si gon då man Jäser, att polska insurgenier, hvilka tagit sin tillflykt på preussiskt område, bifvit emottagna t om me I 1 ? skat t t r I och tillbakadr:fra med bartesch-saifrer afdetie preussiska a:tileriet. Svärlgen lärer man kunna föreställa sig något mot all mensklig känsla mera högt skriande dåd än detta. Säkert skall man från ella verldens hörn få höra yttriogar af harm och afsky öfver ett sådant beteende, och man måste i sanniog djupt beklaga vanmakteno hos ett folk, som skall anses stå på höjdea af det nittonde årbundradets civilisation, men icke förmär komma til! rätta med en regering, som den ena dagen trampar under fötterna nationens heligaste rättisheter och den andra vill fläcka dess ära inför samtid och efterverid genom att göra dess krigare, des3 ur folkets eget sköte utgångna tos:erlundsförsvarare till bödelsdrängar åt ryssaroe. Mun frågar sig med häppad om icke snart nog mättet skall vara fullt för cem, som, endast stödda på en handfull junkrar, bjuda trots åt ett belt folk, åt hela den civiliserade verldens al!mäncna opinion, och huruvida icke detman hos dem bevittoar är ett nytt exempel på att den Herren vill förgöra den slår han med blindhet. Den ef polska nationalkomiten utfärMN proklamation till polska folket har följande ydelse: Den på ett rått våldsherravälde stödda regeringeu har, i raseri öfver den förtryckta nationens motstånd, beslutet gifva den döds stöten. Tusentals af dess trognaste, hjeltemodigaste söner skola bortrickas och instickas i den förhatade moskovitiska bären, för att bringas till 1000 mil aflägsna trakter och der invigas åt elände och undergång. Pulska nationen vill och kan icke lugnt foga sig i en sådan våldshandling; för att inför efterverlden från sig afvända skymf och smälek, måste hon i sitt motstånd våga det yttersta. Skaror af modiga ynglingar, genom strömmade af glödande fosterlandskärlek, hafva i fast tro på Guds barmhertighet och bistånd svurit att afskaka det förbannade oket eller dö. Upp, Polens folk! Följ dem! Etter en lång förskräcklig träldom, elter obeskrifliga qval under förtrycket kallar dig nu nationslkomitån, din enda lagliga nationalregering, till en sista strid på ärans och egerns jält, och du skall bekransa dig med 6 ÅA ke Ft KR RR DO — Jc ära och seger, så sannt som en Gud är ik. himmelen. Du, som i går ännu var botgörerska och satvinna, skall i morgon säkerligen uppstå som hjeltinzua och berrskarinna. Genom bevis på mod och helig uppoffring skall du återvinna din storhet och ditt oberoende. Du skall utan sorg, utan tvekan, utan dröjsmål beredvilligt oftra åt det återuppstående lädernesladet ditt lif, blod, gods, allt hvad af dig fordras. Då gitver dig nationalcentralkomitn den försäkran, att dina ansträngningar ej blifva fruktlösa, dina offer väl använda, och att sakens ledning skall ölvertagas och förss med kraftfull hand. Aila hinder mäste undanrödjas, och derför skall hvarje brist på tillgitvenhet, ja hvarje tecken af brist på ilver förföljas och strängt straffes i namn af det förrådda fäderneslandets allvarliga och rättvisa tribunal. På första dagen at den öppna resningen, i försia ögonblicket af det började kriget förklarar nationalcentra!komittno alla Polens söner för) fria och jemlika medborgare, utan afseende på trosbekännelse eller stam, på stånd eller härkomst. Den jord, som landtbefolkningen hitintills ianehade på räntans eller robotens rättsgrund, förklaras härmed för dess obestridliga egendom, och ständiga arfgods. De egendomsherrar, som härigenom underkastas i uppoftringar, skola få ersättning af statsmedel. Alla husmän och daglönare, som träda i fosterlandsförsvararnes leder. äfvensom familjerva efter dem, som funnit döden pål. ärans och stridens fält, skola begåfvas med den egendom, som vi åter tillkämpa oss från fienden. Till vapen, Polens folkstammar, till vapen polackar, lithauer och rathener! Den gemensamma befrielsens timma har slagit, och örneas, ryttarens och erkeengelns banr fladdra åter öfver våra dragna gamla svärd! — Till slut ett ord till dig, ryska folk! Vår historiskt bekanta lösen är alla folks frihet och broderlighet. Vi förlåta dig fördenskull äfven det på värt fäderneslarnd begångna mord, vi förlåta dig Pragas och Ozmianas blod, blodscenerna på Warschaus gator och citadellfängelsernas pinoredskaper — emedan äfven du är mördad och för lafvad, försjunken i elände och sorg. Afven dina söners lik sväfva under czarernas galgar, äfven dina proleter förfrysa i de siberiska isstepperna. Men om du ännu i denna afgörande stund icke känner ånger öfver det förflutna; om du ej för framtiden närer ädlare strätvanden; om du i striden emos oss bjelper tyrannen, som stryper och förtrampar dig, då ve dig, ve dig! Inför Guds an-I gBigte och inför verldens skola vi då, fördömde till slafveriets smälek, til! evig träldoms elände, utmana dig till oförsonligt förintelsekrig, ull den sista striden mellan europeiska civilisationens och Asiens vilda barbari. — Sammansatta lagoch ekonvmiutskottet hur, i anledning af inom riksstånden väckta motioner om omarbetning af gäliande legostadga af den 23 November 1833, tillstyrkt rikets ständer att hos K. M:t anhålla det förslag till oy legostadga måtte utarbetas och till rikets näst sommanträ. dande ständer afgifvas. — j t j ;