sland den medicinska frågans märkliga behand: ing hafva redan under denna diskussion blifvi anförda på åtgärder af regerin, g-nsom mött gan ska allmänt ogillande, och hvilka derföre Icke nas mig ha bort med fullkomlig tystnad förbigås; men statsrådets ansvarighet omfattar icke allenast hvad som blifvit 9jo dt, utan äfven hvad som underlåt ts. Det är icke endast brott emot positiv :ag, som kunna blifva föremål föranmärkning; det är äfven hvad sdm uralhilåtits till befrämjande af allmänt väl, till afhjelpande af landets behof eller tillfredsställande af nationens genom des ombud uttalade önskningar. I sistämnda hänseende förekommer utan tvifvel åtskilligt att anmärka från den regeringsperiod som nu utgör föremål för representationens bedömande, hvilket destomera måste förundra, som den beredningselter luttringsprocess, hvilken hvarje fråga nu måste genomgå, innan den från de fyra kamrarne, i form af önskan eller beslut, utgär till K. M:t, är så omständlig, att de fall måste blifva ytterst synta, då icke rikets ständers skrifvelser förtjena regeringsmaktens uppmärksamhet och bifall. En regering bör för öfrigt, enligt min tanka, icke endast lata sig föras af strömmen, än mindre af tycke eller nyck strida deremot, utan hon bör äfven kunna leda densamma. Hvarje stor och sann id som genomgår nationen, bör ej blott af styrelsen uppfattas, utan älven i henne finna sin nåturliga, sin varmaste målsma.; regeringen bör icke alltjemnt finnas efter, utan hon bör ses gå före sin nation; och det är en upp: lyst styrelse värdigt att taga initiativet till de stora vetormer som tidsandan och landets behof påalla. Från dessa synpunkter anser jag konstitutionsutskottet hafva i detta vigtiga ämne bort lemna. ett mera omfattande och fullständigt utlåtande. Hr Björok bad att få påminna ståndet om den uppfattning han vid flerialdiga tillfällen uitaiat uiaf de puigter och skyldigheter som åläge ett rikets standers konstivutionsutskott. AT samma åsigt vore han nu. Han wodde att konstitutionsutskottet vore skyldigt att uttala sig om regerisgens system i allmänhet och ej blotta ett sädant uttalande på bevis. Sådant borde hafva skett äfven här. brer att, då anledning dervll förefunnes, hafva om densamma uttalat ett gynnsamt omdörae, kunde man hafva påpekat de afvikelser som egt rum, de mindre nyttiga åtgärder som blifvit vidtagna. På sådant sätt hade också utskottet kunnat blifva i tillfalle att utlåta sig om det i reservationen antydda sätt, på hvilket de vigtiga frågorna om medicinska undervisningen och om komnfinistrarnes atlöning blifvit af regeringen behandlade. Genom reservationen hade man nu emellertid blitvit i tillfälle att uttala sina åsigteri dessa ämnen. Hvad särskildt beträffade den så kallade jitpropsaffären, så funne talaren sig föranlåten utrycka den äsigt, att felet låge mera hos tulltaxan än hos regeringen. Hr Staaff var af olika uppfattning med hr Björck i afseende ;å utskottets skyldighet. Skulle man så uppatta den som hr Björck gjort, bleive svårt at bestämma den gräns, ut otver hvilken SM. ej finge gå. Beträffande pitpropsaffären ämde talaren med err dala? arlen. Hr Lovena var af 1ka tankar Björck om utskottets pligt och befogenhet. D-ss förnämsta pligt var att efterse grundlagens noggranna efterlefvande. Grundlagen gåfve ej utskottet rätt att uppdraga en sådan tablå som hr Hierta velat erhålla från utskottet. Talaren medgaf att anmärkningar inom utskottet blifvit gjorda, men då dessa anmärkningar genom pluralitetens beslut förfa!lit, så var det nödvändigt att betänkandet skulle blifva så kort som det här framträder. Skulle en skiidring, som den ofsan omnämnda, af utskottet -framläggas, komme densamma naturligtvis i flerfaldiga frågor att åtfoljas af en mängd reservationer. Allt detta skulle ingå till deresp. stånden, utan att dock kunna till något egentligt resultat föranleda. Också en olägenhet. Sedan hr OCygnaens förklarat sig instämma med hr Staaff lades betänkande: till handlingarne. Ståndet åtskildes kl. omkring 10 e. m.