ättelse de i kongl. förordvingen den 1 December 1858 medielade föreskrifter rörande signalering ombord nattetid medelst lanternor, skall för hvarje gång vara förfallen till vitesbot från och med 10 tll och med 50 rdr rmt, föranledde en något lifiigare diskussion och blef efter votering afslagen med 67 röster mot 21. De öfriga punkterna biföllos. För det vigtigaste uf hvad under dessa diskussioner förekom, skola viinästa nummer lemna redogörelse. Grefve Anckarsrärds avhålan om skyndsamt företagande i utskottet af hans motion angående landtmiärerioch skiftesförhållandena, blet efter ett kortare yttrande af hir grefyven till vederbörligt utskott remitterad. När slutligen frih. Raabs motion om en anhållan, det regeringen mätte i vissa fall meddela ständerna sina diplomatiska handlingar företogs, uppträdde grefve Manderst im med ett skriftligt avtörande, hvaraf en kort resume lemnas på ett annat ställe i bladet. Motionen, jemte dervid földt yttrande, blef derefter utan någon diskussion till ekonomiutskottet remitterad. Ståndet åtskildes kl. !,4 ce. m. Fresteständet, Föredrogas och godkändes sammansatia lagoch ekonomintskottas betänkande n:r 1 om ut a betande uf er lag mot obeh rig efterbildning af in hemska lkonsta ste. Statsutskotte s utlåtande n:r42afstyrkande motion om förkiaring af författningarne angäende vilkoren för hypotekslåns erhållande. V:r 43, tillstyrkande inlösen at åtskilliga s. k. riksgä ej inom bestamd preskriptionstid bliivit till invexling företedda. Sammansatta statsoch ckonomiutskottets memorial n:r 1 om aflöning ät en sekreterare. N:r 2 betänkandet tillstyrkande undersökning och upprättande af kostnadsförslag för omlägt ning al lan isvägen mellan Bnängers kyrka i Helsingland och gränsen mot Westerbotten m. m. N:r 3 afstyrkande åtgärder till förekommande af utvandring till Amerika. Dr Säre fann det med motionen afsedda ändamål förtjena afseende. Det vore ett bedröfligt faktum att under ett tioial afår utvandring skett i stor skala till Amerika, till skada för fosterlandet, som behöfver armar för jordbruke, och olecka för utvandrarne. Den sorg, som genom utvandringen förorsakas inom femiljerna, de offer som förolyckats på hafvet och i främmande land, den brist och de lidanden som drabbat dem, hvilka hunnit sitt nål, allt detta utgjorde en sorglig tafla. Och likväl hafva hvarken regering eller ständer gjort något för att minska det onda. Repressiva åt ärder kunna väl ic användas, och således ej heller motionärens förslag alt skatti a skeppsredare, ag nier m. fl., nen på uppl äg bLorcie något göras för att skingra den villan att man i Amerika kan tskära guld med , och att en redbar och g man ej kan berga sig i fosterlandet. T laren ansåg derför den utvägen nyttig, att på statens bekostnad utgitves en skrift, som san: ningsenligt framställde cmigrationens historia och iyckliga följder. Utskottet hoppas att den ina upplysningen skall stäfja utvandrings ; men detta går långsamt, och ej helier hämmas den af kriget, tvertom. Detta lockar väl icke arbetare, men efter dess slut ecekall utvandringen ja på nytt. Ar detta skäl borde : ettet upptagit förslaget att genom sakkunnig person låta utarbeta en afhandling i nämnda yfte, hyjken borde gratis utdelas i socknarne. Yrkade der å 1188. Dr Laadg-en. ottet hade efter moget öligande ansett äfventyrligt att föranstalta en hvars resultat ej kn!e berö Bevingarne om och från Amerika äro sinsemelin vtterst stridiga; mången utvandrare har det t, andra stå sig godt och vilja ej ht tilligen skulle sannosikt komma att för eller emot, väg ugifven möjligen verka motsatsen till hvad man önskat. Opinionen kunde a den, att skiften vore blott en list att hindra folket från välstånd och hålla det qvarifattigdom hemma. Talaren ansåg derför liksom utskottet oljenligt att staten åtoge sig ett dylikt arbete, utan borde den lemnas åt den cnskilda omtankan, som säkert skulle i sådant fall blilva efter förtjenst belönad. Önskade bifall. . kop Millen kunde ej heiler, godkänna den föreslagna utvägen. Emigrationen hade uppstått gerom den periodiska pressens skildringar af Amerika såsom eu förlofvadt land. De hade ej besannats, och utvandringen derför afstannat. Det enda som borde göras, vore att sprida upp: jesning om mormonsiaten, ty på senare är hade största antalet utvandraie varit mormoner. Biföll utskottets förslag. Biskop Djöreks boll rådligt att bland folket sprida upplysning om faran af obetänksam utvandring; men ansåg likväl betänkligt att unAerstödja och uppmuntra till utgifvande af en MAN afhandling, som utan tvitvel komme att vliiva mycket onsidig. Genom uppkomsten af deniAmörnka befintiga skandinaviskt-lutberska församlingen och dess närmare anslutning till Auvgsburgiska bekännelsen, kunde man likväl hoppas, att densamma vore af försynen bestämd för en högre kallelse och kunde bliva en källa, aerifrån den rena kristendomen kunde utbredas i deka land, som hvimlar af alla möjliga troslärer. Telaren ansåg at detta skäl icke lämplig! alt genom en ensidig afhandling framkalla motvilja för utvandring, men biföll dock betänkandet. Doktor Sä-e medgaf att mårga utvandrare kommit till välstånd och att de kommit i tillsällg få höra lutersk gudstjenst; men detta egde sum biolt på ett och annat stälie, då deremot atvandrarne voro spridda vidt omkring. Menniskovännen kan cj förbise de faror som hota migranterne både på hafvet och efter framkomach man borde af Leskrifningarne huru de sten, — ackas i fartygen under resan, huru hela pummappe. -f brist px luitvexling m. m., finna familjer uött ec varningar, om än ej att lielt skäl nog att uttala Ler vore förätrigt fråg: mm handet alskräcka Hår förötrigt fråga och hållet a i athantling, grundad på sta om en sumninysen ig afhart har ej Lli svårt att tistis a, och en sådan bör ej bl svart ant af JA oe andsmun finnes, S0!0 vistats 1 skafla, då en jands ee 1 för Amerika 17 år och redan erhållit unaerstond, 1! sin skriftställare verksamhet. Han skulic vökert på ett lyckligt sätt uti a detta uppdrag, orken sådan bok skulle nog värna mot uwaendringslustan. Talaren ans:g dessutom lämpligt att frågan diskuterades, emedan man eljcst ån. hade något att och tiden skulle blifva ståndet lång under väntan på K. M:te propositioner, Prosten Litiner antörde att u vandringslas sg såsom fanatism, och dert varit ostkomlig för alla skäl; trodde liksom d:r Landgren, att en afbandiing till dess st jande skulie verka ri motsatsen. Det oliicicha ut gifvandet skul! framkalla misstanka mot dess sanningsenlighet. Det är bref från utvandrare, som locka andra eiter. Talaren hade till emigranter talat om farorna ar resan, bes är gheterna i londet, kriget m. m., men intei hjeipie: de visste Littre hur det var, Bom fött bref från Amerika och hade till och med förklarat au intet krig ens existerade, åtminstne i yvestern. På framställd proposition blef bet nkandet bifalet. 5sa Ia sine Borgarestöndet. Som vi ej i dag hinna närmare för förhandlingarne i dagens plenum redogöra, vilja vi endast nämna ac starsutskottets betänkande n:o 41 gaf anledning till dubbla voreringar. Bedan flera tal. förenst sig om det al hr Isbew tföreslagra amendement och hr Ljungberg afståut från sit yrkande om b till gi Majits proposition och hr PBöckin upp agit detta yrkande såsom silt,