och hägna denna frihet mot förtryck och våld? De gå bort och blifva allt mera sällsynta dessa i män, som varit med en gång när det gällde, när det gällde att försvara det kära dotterlandet Finland, eller att parera det hugg, som den tilltänkte verldsherrskaren riktade mot de europeiI ska nationernas sjelfständighet. Sverge skall i med stolthet bevara namnet af J. P. Lefrn, den vetenskapligt bildade generalen, den varme foI sterlandsvännen, på samma gång det läser i annalerna från sina sista strider om veteranerna Ebbe Rutg. Skytte och Is. Seb. Syfve svärd. Gemensamt med Finlands folk egna vi vår varma suck åt deras minne, som med svärdets glans lyste upp dess äras gyllne dagar: kaptenerna Molander och Anker, hvilka begge varit med vid Revolax, Alavo, Lappo och Ruona, samt den i 18 drabbningar bepröfvade löjtnanten Berndt Schaumann, som på sistnämnda stället fick guldmedalja för tapperhet. Ära och frid öfver deras vilorum! Och nu, innan den sista bilden af detta galleri försvunnit, innan forntidens minne bleknar för stundens lust, låtom oss betänka, att var den flydda tiden deras, den kommande är vår; vi följa icke med i processionen för att nedmylla vårt hopp i grafven; nej framtiden är vår. Men framtiden är en väf, der hvar och en slår in sin tråd med den färg, med den styrka, hvarmed han i ungdomen beredt den; den det glömmer, den det försummar — ve honom! Hans lif är ett förgängligt, som icke iklädes oförgängligheten. Allvarliga blickar hvila på oss: nu är löftets timma. Fosterlandet, menskligheten ställa sina frågor till oss. Svaret är hvars och ens. Ej må en drista gifva det för alla. Icke åt hvar och en är en Elievagn beredd att föra honom till odödligheten ; men äa återstår af fädernas lära att lefva som de och dö med ära. Och härmed tömma vi minnets och löftets bägare. Hurra! Sedan talade professor Hultkrantz och utbragte skålen för universiteterna i Upsala, Lund, Kristiania, Köpenhamn och Helsingfors, hvilken skål åtföljdes af efången: ?Framåt, framåt, på Jjusets bana, och på Lunds och Helsingfors universileters vägnar besva rades af kandidaterna Ström och Stigselius. Sedan adjunkten Fries föreslagit en skål för minnet af studentmötet förliden sommar, till hvilken afsjöngs: ?Stå stark, du ljusets riddarvakt?, utbragtes af kandidaten Gottman qvinnans skål, på hvilken följde sången: Jag öfvergifva dig?. Sedan studentkårens ordförande helsat de närvarande gästerna, hvarför kandidaten Ström på dessas vägnar tackade, förklarades ordet fritt, hvarefter kommo åtskilliga tal och skålar innan samlingen omkring klockan tre på morgonen upplöstes.