vårt land, för det arf I insatt i den nordiska kulturens skattkammare, för den lära I gifvit oss i testamente: att arbeta medan dagen är. Vilja : vi nu göra en bouppteckning öfver denna qvarlåtenskap, få vi rättvisligen icke sätta värdet för lågt: der håg och kraft och företagsamhet brista, kunde det vara beqvämt nog att skylla på ett för litet förlagskapital; men om håglösbeten faller öfver oss, hafva vi ingen slik undskyllan. Oss fattas hvarken grund att bygga på eller utvägar att öka våra tillgångar; oss fattas icke höga och lysande föredömen I ett ädelt arbete för en god framtid. Den skandinaviska norden har städse burit män att värna dess frihet, att till allmänt väl framleta dess rikedomar, att höja dess bildning och till dygd och lycksalighet föra dess folk. Han, som utskiftar gåfvorna och gifver hvar och en sitt beting i mensklighetens utvecklingsarbete, Han har ock under det närmast förflutna året löst mången från detta beting, mången, hvars verk och minne är väl värdt att bevaras. De skandinaviska universiteten hafva sålunda! förlorat utmärkte vetenskapsmän och lärare; och hvem erinrar sig icke härvid den förlust, som drabbat oss allranärmast genom teol. prim, prof., domprosten Knös bortgång? En af vårt lands lärdaste teologer, var denne man derjemte en af vår kyrkas kraftigaste och ömmaste fäder, och från den plats han här innehaft såsom professor i olika teologiska discipliner under olika tider, har han spridt omkring sig mogna och rika frukter åf sin aldrig hvilande forskning och af en oförtröttad omtanke för den studerande ungdomens bästa. Till hans mångsidiga insigter och kraftvilliga fosterlandskärlek har det ofta — och aldrig förgäfves — blifvit vädjadt i mångfaldiga samhällets angelägenheter; och såsom riksdagsombud vid flera tillfällen har han åt sin verksamhet vunnit erkännande och åt sin person öfverallt den varmaste aktning. Hvad skall jag vittna om den vördnad och tillgifvenhet, hans trofasta hjerta vann i den enskilda vänskapens krets? I kännen det alla. Frid och välsignelse öfver hans minne! De kommo, i de dagarne, sorgeposterna och aflöste hvarandra. Vi hunno icke hemta oss från vår bestörtning öfver den ena sorgliga vissheten, förrän ett rykte förvandlade sig till den andra: att latinaren prof. Ek i Lund aflidit. Redan förut hade döden ryckt en annan af den karolinska högskolans ypperste lärare från en ansedd plats i våra ständers församling, äfvensom i de lärdas, astron. prof. Mortimer Agardh. Lika med den förre en berömd vetenskapens målsman, hade prof. Agardh äfven till allmänt gagn egnat sig ät de för det medborgerliga lifvets yttre ordnande nyttiga kunskapsgrenar, deruti bevarande den glans, som länge omstrålat det Agardhska namnet. — Då den nordiska odlingens blomma, ehuru utgrenad öfver flera folk, dock, såsom från början uppspirande ur samma frö, så bibehållit samraa habitus och färgton, att den skandinaviska enheten äfven och synnerligen på detta område framträder och söker sig uttryck, så förer oss ock erinringen om dem, som vid våra universitet lemnat sina lärostolar, helt naturl:et in i brödrauniversitetens hörsalar att egna 2 adens minne åt dem, hvilkas stämma der för alltid. I Kristiania förklarar den berömde botanikern Blytt icke mera naturens under, i en ljusare verld stå de fenomenerna klara för hans öga; i Köpenhamn tolkar icke mer den skarpsinnige. språkforskaren N. M. Petersen det tungomål, på hvilket fäderna tala till oss, och läkaren, anatomie fat Ibsen, som forskade efter hjelp mot menskighetens fysiska bräckligheter och lidanden, är nu befriad från deras åsyn. — Bland vetenskapens antepilaner utom högskolorna har den svenska fosterjorden återtagit i sitt sköte den ålderstigne, frejdade häfdatecknaren Strinnholm, och den danska har gifvit hviloplats åt en af sina namnkunnigare söner, den från Tyskland återkomne, högt aktade teologen Rudelbach. — För naturforskningen, som gått ut öfver all verlden att samla, förklara och ordna de särskilda företeelserna, beklaga vi den unge finnen Arthur Nordmanns plötsliga bortgång, hvilken fjerran i en annan verldsdel ljöt döden af barbarers mör dande hand. Läser i detta exempel, om vetonskapen kan förmå så vinna en menniskas kärlek, att hon för den må trotsa faror och död! Om ett lif brinner ned eller våldsamt släckes under det mödosamma sträfvandet efter sanning och ljus — hvad mer? Om tusen sinom tusen falla i striden, det gör detsamma, blott menskligheten vinner en seger derpå. För sådana segrar kämpas på olika fält, och öfverallt skördar den kampen sina offer: den ene faller i blomman af sin ungdom, den andre sparas till åldrens sena dag. I Herrans Guds sköna tempeltjenst har tim: glaset utrunnit — ack, efter vårt sätt att döma, allt för hastigt — för den om det kyrkliga lifvets uppväckande, om trosoch samvetsfrihetens vårdande så högt förtjente kyrkoherden i Mjellby H. B. Hammar, den nitiske kämpen med det vaen, som skall motståndets berg sönderslå; och den gamle, vördnadsvärde prosten J. Dillners salmodikon har med hans varma hjerta uppört att slå sina rena toner. I den sköna konstens rike har plektern fallit ur den danske skalden Ingemasns hand; — och timlighetens sku for ha försvunnit och evighetens dagrar uppklarnat för de svenska målarne Westins och Piagemans blickar. Jemlik dem vidi dera3 sida strålar i konstens panteon en svensk vinna, hvilkens pensel ej målar mer med jor dens bleknande färger; — hvi skulle icke ock hennes namn höras bland deras, som arbetat i den fosterländska kulturens tjenst? — det är Sofia Adersparve. En annan utmärkt representant af det Adlersparreska namvet, C Adlersparre (Albano), har inskrifvit sitt namn i vår nyare litteratur med mångahanda arbeten, som utmärka sig genom fantasiens liflighet och språkets klang. — Från skådebanan har Pierre Deand afträdt, den fina komediens erkända hjelte, den lediga dialogens och den lifaktiga konversationens oöf-. verträffade mästareX, på samma gång han återgaf det innersta lifvets allvarsammaste skiftningar med ren sanning och ogrumladt djup. Ett särskildt aktadt rum i minnets helgedom intager den frikostige mecenaten, generalkonsuln Jakob Letterstedt. De skatter, han i ett främmande land förvärfvat, har han låtit komma sitt iderneslands vetenskap och konst till godo, och dess idkare skola hafva en everldelig anledning Alt. bevara detta namn i en tacksam hågkomst. Åt den gvenska rättsvetenskapen har justitierådet Backman i sin Lagsamling gifvit ett värdefullt testamente, kanske icke det enda af de rika tillgångar han under ett långt och verksamt lif. samlat; — och såsom ett exempel på en insigtsfull, trogen och aldrig arbetsskygg embetsman, står framför oss den aflidne lagmannen Runebe ,gs bild. Äfven många bland de män, som med största nit och framgång befrämjat vår materiella utveckling, hafva ock under förflutna år gått till den eviga hvilan: vårt land minns sedan länge med aktning och tacksamhet den personifierade viljekraften och den oförtrutna verksamheten i kommersrådet Santesson, Get svenska landtbrukets andre omskapare Edo. Nonnep och jemte honom Joh. Theoph Nathhorst. . Tvenne af Norges mest framstående statsmin hafva, den ene efter den andre, öfvergått från detta jordiska samhället, likasom de under sin erksamhet här varit, den ene efter den andre, förmän i sitt rikes regering; Jörgen Herman Vogt och Hans Chr. Petersen. Begge hafva de verkat för sitt land under tider, då, efter dess inträdande i en ny ställning och ett nytt statsskick, ännu så många både yttre oct inre förhå nden Nm UU mm ——--—-(..--7 mm mIimmow OO OL On cnmmoovJninonoolonnn buuuHnn nncsieco: oo OO —-—-—-—— ...ZXC0odooor— — — —— nn