ingalunda duglighet och utöfvar i öfrigt icke något godt inflytande hos tjenstemiinnen. I dessa metioner hafva Falhem och Ola Jönsson instämt. GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet ooh adeln. I detta plenom fortsattes behandlingen af statsutskottets utlåtande n:r 39, angärnde regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, och började föredragningen med 3:e punkten, som bifölls. Angående 4:de punkten, rörande fjustitie revisio nen, uppstod en längre debatt. Såsom bekart är, har K. M:t i sin proposition föreslagit, att alla revisionssekreterare hädanefter skulle tillsättas endast på förordnande, samt att de besparin ar, som genom åtskilliga jemkningar i jeras löner uppstodo, skulle användas såsom bidrag till äskad löneförhöjning åt hofrättens ledamöter. Utskottet har ej ansett sig kunna bifalla den kongl. propositionen eller tillstyrka någon förändring i revisionssekreterarnes ställning, men har dock tillstyrkt den af K. M:t begärda löneförhöjningen åt hofrättens ledamöter. H. exc. frih. De Geer höll ett längre föredrag, hvari han bemötte de skäl, som af utskottet blifvit anförda för sitt afstyrkande, samt redogjorde för de åsigter, som föranledt K. M:s proposition. Då utskottet likväl tillstyrkt den äskade löneförhöjningen åt hofrättens ledamöter och h. exc. dessutom kände, att de öfriga stånden redan bifallit utlåtandet, ville han ej motsätta sig detsamma. Hr Cederschiöld ansåg sig, ehuru frågan redan vore afgjord, dock böra uttala den åsigt han hyste och som han stadgat genom lång erfarenhet. Han ansåg nemligen omöjligt för en person att, med det ansträngande arbete, revisionssekreterareembetet; fordrade, kunna, såsom sig borde, sköta detta maktpåliggande kall till uppnådd pensionsålder. ämnde embetens tillsättande på förordnande ansåg tal. medföra många fördelar, och det förvånade honom, att den kongl. propositionen väckt så mycket motstånd. Såsom ett skäl hade utskottet anfört, att denna obestämdhet för innehafvaren skul!e ku, na föranleda till väld; men om man hyste en sådan misstanka — för sin del gjordetal. det ej — så vore det ju mycket lättare att förekomma sådart, om tjensterna voro amovibla och revisionssekreteraren när som helst derifrån kunde skiljas, Grefve C. G. Mirner uppträdde emot hr Cederschiöld samt förklarade, det han ansåge de af honom uttalade sats rna vågade; omnämnde att pensionskomiten fästat afseende derpå, att revisionssekreterarne skulle sättas i tillfälle att afgå vid tidigare år just till följd af det trägna och ansträngande arbete som åtföljde deras befattningar. Hvad hr Cederschiöld yttrat om väld, vore ett skäl icke för, utan tvärlom emot, och skulle denna åsigt utsträckas i sin konsegena, skulle den leda till den sluts att alla omeareembeten borde tillsättas på för Om någon revisionssekreterare gjorde s y dig till väld, kunde detta ej undgå högsta domstolen. Tal. förordade bifall, likasom hrr Halman och J. F. Flach, hvilken s märkte, att frågan om ifrågava ) amovibilitet eller inamovibitet :t regerings formens 35 och 36 8S egentligen sär en grundlagsfråga, som ej nu af ständerna kunde afgö7ag, utan att undergå grundlagsenlig behandling. Punkten bifölls. v De öfriga punkterna af betänkandet dels biföllos, dels lades till handlingarne. med undan tag af 11:te punkten, oafstyrkande at K. M. äskad löneförhöjning åt registratöra, kämmn: ten och en revisor i fångvårdssty framställning af hr R. Th. Cederschiötd oc justitiestatsministern De Geer afslog stämda u skottets betänkande och biföll den k positionen, så att nämnda tre tjenstem efter komma att uppbära en lön af 2500 rår hvardera. Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 40, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel, samt bifölls utan diskussion. Sedan tredje punkten deiat, tillrkande K. M:ts förslag, att af de under utrikesdepartementets förvaltning ställda medel, årligen till hemliga utgifter, emot redovisning endast inför K. M., målte få användas en summa af högst 34,000 rdr rmt, hvaraf, enligt den antagna proportionsgrunden, 24,000 rdr skulle utgöra Sverges bidrag, blifvit bifallen, uppträdde frih. 4. C. Raab och framlade den på annat ställe i bladet omförmälda motion om en framställning till regeringen rörande meddelanden om den yttre politiken. Motionen bordlades. Andra punkten af ekonomintskottets betänkanAÅe Ber 44, tillstyrkande på grund af ledamotens i bondeståndet, Thorells motion, att rikets stän der hos K. Maj:t måtte anhålla om en författning, hvarigenom stadgas, det K. Maj:es befallningshafvande skall, vid uppkommande fråga om grindars Lorttagande å allmän landsväg inhämta vederbörande kommunalstyrelsers yttrande, framkallade en längre diskussion, hvarunder åtskilliga åsigter uttalades. Dels ansåg man att grindar, såsom vanprydande!, skogsödande och hinderliga för trafiken, borde finnas så litet som möjligt, dels stridde man om, huruvida frågor af dylik beskaffenhet borde öfverlemnas uteslutande åt landshöfdingeembetena, eller deras åtgärder äfven underställas kommunalmyndigheterna, dels ansågo andra talare, att man ej i sin ifver att få bort grindarne i detta fall borde få för långt till skada för jordbruket ech jordprukaren. På grund af olika motiver yrkade frih. Rappe, Schultzenheim och Te smeden samt grefvarne Björnstjerna och Liljercrantz afslag å betänkandet, hvaremot hr v. Koch, frih. Sprengtporten med flera talade för återremiss. Vid framställd proposition hördes blandade ja och nej, hvarJöre votering begärdes; som uwföll med ÅT röster för afslag mot 26, som voro för återremiss. Första punkten i betänkandet, afstyrkande hr Bovins motion om alla grindars borttagande öfver och nära landsväg, bifölls ntan diskussion. Från excellensen G. 4. Eparre ankom en skrif velse, hvari han afsade sig förtroendet att vara fullmäktig i riksgäldskontoret, och beslöt ståndet att nytt val skulle hållas den 14 Febr. för utseende af fullmäktig i hans ställe. Porgareständet. Föredragning af siatsutskottes betänkande nr 39 fortsattes och börjades uti eftermiddagens plenum med 5:te punkten, Svea Ro stat. Den af Kongl. Maj:t äskade löneförhöjning var af utskottet tillstyrkt. Hr Sundvasson motsatte ög densamma, på den grund att då hofrätterne vid