ter snöfall skola befinna sig i farbart skick alldenstund konungens befallningshafvandes före skrifter i detta fall äro omöjliga att efterlefva I detta yttrande instämde flera af de nordlig: länens representanter. C. A. Larsson, som i punkten 2 af samma be tänkande erhållit afstyrkande å en motion on bestämda töreskrifter rörande vintervägar öfve kärr och mossar, på det ej dessa vägar måtte till men för det allmänna, försvinna genom en skilda personers odlingsföretag, uppträdde til försvar för sin motion och understöddes af fler: talare. Betänkandet godkändes dock såväl i dess: båda punkter som i en tredje, afstyrkande a Ola Olsson från Skåne väckt motion om at jordbrukaren måtte beirias från att utan ersätt ning underhålla vägarne, och i stället dessa un derhållas genom vägpenningars betalande af de resande. N:r 50. Afstyrkande en af Almqvist frår Norrbottens län väckt motion derom att inger telegraftjensteman måtte kunna transporteras till annan station utan eget medgifvande, återremit: terades, sedan motionären sjelf, äfvensom Men gel, Ola Jönsson, Rosenberg och Jöns Persson påpekat det orättvisa och ingalunda för telegrafverket gagnande uti att tjenstemännen kunna efter telegrafstyrelsens godtycke förflyttas från den ena orten till den anära, hvarigenom staten jemväl förorsakas onödiga utgifter, instämmande dessa talare uti rektor Berggrens inom utskottet afgifna reservation, lydande sålunda : Det är emot godtyckets grundsåts jag reserverar mig. Ått en tjensteman ej må kunna utan egen ansökan flyttas, har hittills ansetts vara af den vigt, att ett särskildt stadgande derom blifvit intaget i 36 S regeringsformen. Det synes mig derföre betänkligt att i närvarande tid, då aktningen för individens rätt alltmera göres gälJande, förvägra ett sådant grundlagens skydd åt tjenstemännen vid telegrafen, hvilken just är en Produkt af vår tids högre kulturutveckling. Att latser genom sjukdom, dödsfall och dylikt befötva skyndsamt fyllas, lärer inträffa vid alla slags tjenster. Äfven vid telegrafverket finnes elt antal obefordrade, måhända lika skickliga som villiga att i sådant fall användas. Om ock tillfälliga Iledigheter ej alltid kunna genom dem nöjaktigt fyllas, så följer väl ej deraf nödvändigheten att hvarje tjensteman inom kåren städse skall hålla sig resfärdig. Det må vara nog att enhvar, efter först vunnen ordinarie anställning, under 5, högst 10 år är skyldig att, äfven mot sin vilja, flyttas till annan ort; men må han derefter, allrahelst som hars lott ändock icke är afundsvärd, åtminstone få tillgodonjuta förmånen af en fast plats. Medvetandet af en så prekär ställning, som utskottet här godkännt, framkallar ingalunda duglighet och utöfvar i öfrigt icke något godt inflytande hos tjenstemiännen. dessa motioner hafva Falhem och Ola Jönsson instämt.