störd och hans tillstånd ingaf redan farhågor före insurrektionens utbrott. Samme korrespondent säger, att han haft tillfälle att se de sex första telegrammerna som ingingo till Petersburg, och att regeringen sedermera publicerat lem af dem, men förhemligat den sjette, som förkunnade, att i den första förfärliga masakern hade blifvit dödade 10 generaler, 37 andra officerare och ett så stort antal soldater, att man ännu icke kunde uppgifva siffran. Han angifver också såsom en i Petersburg rådande föreställning, alt denna resning skall ha till resu!tat PoJens fullständiga oberoende eller ock Finis Polonic. Utan att nu inlåta sig på de vidare följder som den polska resningen kan medföra på andra håll, synes det åtminstone vara visst, att Ryssland fått tillräekligt att tänka på, då det måste inberga skördarne af det hat, hvars frön under en mansälder så rikligt blifvit sådda i polska nationens hjerta. Det gamla såret är åter fullkomligt öppet, alla täckande bandager äro bortslitna och en frisk ström af blod flyter åter emellan Ryssland och polska folket, bildande en skiljande klyfta, som icke blir lätt att öf. verspringa. I värsta fall och om ännu-en gång en ny Paskiewitech skulle bli i tillfälle stt, sedan han härjat, förödt och mördat så mycket som möjligt, rapportera till ryska kejsaren: Warschau är lugnt; Polen ligger vid Eders Maj:ts fötter; så har dock den polska frågan på djupaste allvar kommit på dagordningen, och de stora armåer, med hvilka ezaren då skall nödgas hålla landet besatt, skola försvaga Rysslands makt och måhända derigevom indirekt påskynda lösningen af denna fråga, om hvilken man nu omsider torde börja inse, att hon hörer till dem, som icke kunna falla. Öfverallt der hjertan finnas, som klappa varmt för frihet och nationalitet, skall Polackaroes frihetssträfvande framkalla de varmaste sympathier, men ingenstädes lifligare än i Sverge, der deltagandet för detta ädla folk af gammalt varit så stort och på ett så talande sätt gaf sig luft under det för en mansålder sedan förda frihetskriget, då förhållandena i så måtto voro annorlunda än nu, att receringen hyste osven ka känslor, betraktade sig såsom solidarisk med ryska regeringen och jublade öfver alla dess tramgångar och öfver polackarnes undergåovg, under det hela nationen litvades af helt motsatta känslor. Numera äro vi lyckliga nog att ha en regering, som tänker och känner svenskt, som känner sig ingenting vilja eller kurna göra under Rysslands auspicier, och som om det gäller att med anledning afinträffande politiska evenementer offentligen uttala sig eller framträda i handling, ofelbart skall göra det på ett svenskt sätt i öfverensstämmelse med nationens känslor och tänkesätt.