kare, konstnärer, arbetar och studerande bildade i brokig men endrägtig blandning det största frivilliga tåg som här i Stock: holm varit sedt. Det uppsällde sig med ett antal facklor i spetsen, derefter en mu. sikkår och sedan äter led efter led med facklor till ett antal som antages ha upp: gått till närmare 1000. Ilockan 7 satte sig täget i rörelse från IElementarskolans gård till Bröttninggatan och följde denna samt Fredsgatan till Gustaf Adolfs torg och Norrbro. Under denna väg förenade sig oupphörligt med tåget flere och flere del tagar., så att det, när det uppför Slottsbacken ankom till södra slottsporten, hade vuxit till eit antal af åtminstone ett par tusen personer, gående 5 å G i ledet. Tägets främsta leder stannade på borggården midt. för norra hvalfvet och den starka kören afsjöng för könbögen de fosterländska sångerna: Ur svenska hjertans djup, Hell dg, du höga nord4, tHerrliga land! och till slut folksängen, i hvilken det på borggården församlade folket instämde. Konungen stod under sången i ett fönster och tackade med helsnin. ar samt uppkallade sånganföraren, direktör J. A. Allström, som han bad framföra uttrycken af hans tack och välvilja till de i festtåget deltagande. Hela den väg som festtåget passerade, men isynnerhet Norrbro, Lejo backen och borggården voro till trängsel fyllda af folk. Bäst tog sig det lysande tåget ut, sedt från Lejonbacken eller från Rydbergska hotellet, då man såg det bölja fram öfver Norrbro. Oaktadt en allmän illumination var afböjd hade man dock på många ställen i staden tragt konungen sin hyllning genom attillumincra sina fönster. Stadssmedjegaten utmärkte sig synnerligen i detta hänseende; särskildt må nämnas den smakfulla dekoreringen af Florys hus med gasstjernor, byster och blomsterguirlander. Vid Riddarhustorget framstod bondeståndets klubb i Bergstrahlska huset genom rikedomen på upplysning i desto bjertare kontrast mot det mörka Riddarhuset. Äfven sehweizerilokalen i samma hus var vackert dekorerad. Vid Stortorget var apotekaren Ahlströms hus H ett i hög grad lyckadt sätt illumineradt rån bottenvåningen till den öfversta, der konungens namnchiffer och en hyllningsdevis voro anbragta. På Stora Nygatan voro flera hus (isynnerhet hr Stafverbergs) rikt upplysta. Vid Lilla Nygatan bör, bland annan illumination dersiädes, nämnas att uta.för magister K. A. Lindströms hus var uppförd en kolossal, upplyst obelisk, hvarå var anbragt konungens namnehiffer i kronlas. Kornhamnstorg, några hus vid Örerohamnen och Munkbrogatan samt det stora Lindska huset vid Munkbron gåfvo en praktfull anblick när man såg dem från söder, då ljusmassorna speglade sig i Riddarfjärdens mörka s, egelklara vatten. Öfverst på Södermalms amfiteatraliska höjd prunkade södra teaterhuset i stark belysning, och så väl i Stadsgården som långt upp på Xariasidan såg man skimrande fönsterrader, comligstädes fördubblade genom reflexen från Mälarens vatten. Midt på Riddarfjärden brann en effektfull eld af tjärtunnor. När man nalkades norr och passerade någon Öppning mot strömmen såg man på andra sidan det Kejserrka huset vid Röda Bodarne, omgilvet liksom med en strålkrans kring den höga hjessen. Man hade användt det sinnrika och för ett så beläget hus synneligen effektrika sättet alt rikt illuminera endast den allraöfversta våningens små fönster. I Ciaratrakten, på Regeringsgatan, vid Brunkebergstorg, vid Hötorget, vid OCarl XIII:s torg, vid Munkbron, Jerntorget och flera andra gator och platser säg man äfven hus illuminerade. På Ladugårdslandet var å Aminoffska huset anbragt en transparent med konungens namnehiffer. -Vid Institutet för dörstumma och blinda firades Carlsdagen på ett särdeles festligt sätt. Eleverna, till en del kostymerade, samlade sig jemte ärare och lärarinnor på eftermiddagen i stora salen å Manilla, der en med Carla-namnet i kronglas och med grönt utsirad transparent och derframför konungens bröstbild var anpbragt. Institutets direktör hr Borg tolkade i några enkla ord dagen3 betydelse, utbringande ett lefve? för konungen, hvars bild lagerkröntes af en blind och en döfstum elev under afsjupgande af folksången. En skål egnades derefter äfven institutets beskyddarinna, H. M. drottningen, som genom sin nyligen lemnade gåfva till insättning i baruens sparbanksböcker visat ett förnyadt prof ef välvilja för sina skyddsliogar. Under duns, komiska upptåg och traktering förflöt den glada aftonen, som afslöts med bön.