grindarne och veko af om den högra flygeln, tagande denna väg ned till en af tradgår dens bredaste aller. Falkenstern gick tyst, utan att besvara de anmärkningar om slottets åldriga utseende, som Anna gjorde. Då hon icke på minsta sätt uppmuntrades i sina bemödanden att inleda ett samtal, tystnade äfven hon och inträlde tigande i trädgården. En frisk vårvind kom från sjön och for lekande förbi dem. Ja så, du tycker att Birgersborg liknar ett spöke från medeltiden?, sade i detsamma Falkenstern, liksom väckt ur sina tankar och till svar på hvad Anna redan för en lång stund sedan yttrat. ?Da kan hafva rätt, och följde jag mitt tycke, så ref jag ned detta rästensruckel ända till sista stenen och uppbyggde en ny och smakfullare boning; men det skulle kosta alltför mycket, och derför får ?spöket? stå der.? Kosta för mycket pengar?, upprepade Anna leende. Ja visst; eller anser du mig måhända så rik, alt jog för en nyck kan kasta bort tusentals riksdaler.? Falkenstern fästade sina skarpa ögon på Anna, liksom han velat läsa i henne ria. Jag anser dig så rik, alt du gerna för förskönandet af denna egendom skulle kunna uppoffra hvilken summa som helst, i fall det roade dig, svarade Anna. Och för hvem skulle jag uppby nytt hus? För mina arfvingar mål För hvem spar du då dina peng sade ju nyss: om jag följde min skulle jag rifva ned detta hus och bygg upp ett annat. Nå väl, jag svarar: följ din böjelse och bry dig icke om hvad det kostar.? Den rikaste man kan ruinera sig senom att bygga, och nu kunde det hända att denna min böjelse skulle lemna det resultatet efter sig, att då jag dog finge mina arfvingar icke hälften qvar af hvad jag eger.? ett