förlagsräkningar. Enligt hr Beckmans förklarande, skulle hr Lundhqvist förut för honom enskildt erkänt att så var. Hr Lundhqvist bestred emel!ertid nu förhållandet och begärde att få förlagsräkningar för alla de år, som hr Holm varit hans förlagsman, hvilka kärande ombudet åtog sig aflemna nästa rätteogångsdag. — Lidk ping den 24 Jan. Natten till den 14 dennes har bonden Anders Anderssons i Lars Persg. Essunga hustru Anna Andersdotter jemte ett af henne den 4 dennes framfödt flickebarn spårlöst försvunnit. Vid, i anledning häraf, anställde efterspaningar har barnets lik påträffats i den närbelägna ån Rossan, men om hustruns öde har ingen upplysning ännu kunnat vinnas. Det är ganska sannolikt, att äfven hustrun omkommit i ån, fastän hennes döda kropp ännu icke kunnat återfinnas; ty, oberäknadt det att alla hennes vanliga gångkläder, till och med skodon, finnas qvar i hemmet, voro hennes krafter efter barnsängen ej så mycket återställda, att någon rymning är sannolik. Vid på stället hållen undersökning har ingen vidare upplysning kunnat erhållas än att Anders Andersson ej ansett sig vara fader till det mördade barnet och att ett mindre godt förhållande i följd deraf varit rådande mellan honom och hustrun. — Filipstad den 2 Jan. En högst egen rymning har för 14 dagar sedan skett från härvarande ruskiga stadshäkte. En pojke, Carl Brattlöf, 15 år gammal, anställd som lärling hos skomakaren Björkman härstädes, har flera gånger tid efter unnan beträdts med tjufnad å diverse saker här och der i husen, och nu sednast hos en enkefru å tvenne stycken guldringar, hängande på vanligt ställe 1 ett skåp i hennes sängkammare, hvariör han slutligen blef häktad för att förmås till sanningsenlig bekännelse hvarest han gjort af en af ringarne, som ej kunde tillrättaskafflas. Efter några dagars vistelse i häktet fann han en spik 1 kakelugren, med hvilken han betjenade sig att på ett fiffigt sätt komma ur buren. Vid eldning i kakelugnen glödgade han spiken, och med tillhjelp af ett par vedträn tryckte han denna mot dörren rundt omkring låset, då efter flera förnyade gånger detta blef kringbrändt, att han med en skuffning på dörren blef befriad från denna förarglighet samt kom i tillfälle att aflyfta haspeln utanför. (Den yttersta dörren var ej stängd, hvilket af vaktmästaren ansågs obehöflivt för en sådan liten förbrytare). Väl utkommen hörde han någon komma i nedra förstugan. hvarföre han gömde sig i ett midt emot varande olåst kontor, hvarest black m. fl. fängsel äro förvarade. Den ankommande, Kvilken var vaktmästarens piga, som medförde fångens aftonmåltid, anade ej hvad som skett — då han försigtigt stängdt dörren efter sig, så godt sig göra lät och pålagt haspeln — steg in och med häpnad saknade sin gäst. Under detta ögonblick fortsatte rymmaren sitt tilltag, smygande tyst ned för trappan och, som vi hört, tog vägen norrut åt Elfsbacka socken. Efterspaningar ha skett, men utan att han ännu blifvit ertappad. (Fil: T.) Mordet uti Haga i Göteborg. Göteborg den 23 Januari. . I dag fortsattes förhöret angående denna tilldragelse, men hustru Anna Brita Pehrsson kunde i anseende till fortfarande sjuklighet ej inställas, hvaremot hennes man, gasarbetaren Magnus Pehrsson, var från cellen upphemtad. Pehrsson vidhöll sin förra berättelse och sade sig ej ha något att tillägga. På fråga till Pehrsson om han ej vid sönderhuggning varsnat några llodfläckar å den ved, som inköpts och upplagts å deras vedvind samma dag, han sista gången sett mördade Lotta Andreasdotter, och hvilken ved vid sågningen, enligt hvad sågarne intygat, ej varit nedblodad, men bland hvilken vid visitation påträffats 14 stycken större och mindre med blod betäckta trän, försäkrade Pehrsson likasom förut, att han ej förmärkt sädant. Måndagen den 3 November arbetade han på gasverket, men sjuknade följande dag, och någon ved sönderhöggs ej af honom förrän ungefär 3 veckor sedan den blifvit upplagd å vinden, men hustrun hade, såsom Pehrsson förut meddelat, staplat om densamma några dagar efter det Lotta sednast varit synlig i deras bostad. Han hade haft trenne yxor, hvaraf den ena var en vanlig vedyxa och den andra nåsot mindre. Den förra, som han slipat på gasverket någon tid efter det veden blifvit inköpt, fanns ännu hos hans värd Nilsson, der en aildeles ny, hvilken aldrig begagnats och är utan skaft, äfven förvaras. Den mindre yxan derercot hade, såsom Pehrsson förut uppgifvit, försvunnit några dagar efter det Lotta sista gången varit i makarnes hemvist, men hvart denna yxa tagit vägen hade Pehrsson ej kunnat erfara. Härvid fästades Pehrssons uppmärksamhet på att han vid föregående förhör berättat, det han haft tvenne yxor och att dessa ej varit slipade, utan båda slöa, hvarjemte han alldeles icke omtalar den tredje, som skulle vara ny och utan skaft. Pehrsson kunde ej närmare förklara denna sak och sade sig ej minnas om han haft en sådan uppgift. Deretter hördes upplysningsvis följande i målet inkallade personer: Handelsbetjenten Ohlander berättade att Lotta Andreasdotter ofta besökt handl. Betzens salubod vid Siilgatan, der vittnet biträder, och emellanåt handlat varor samt inlemnat väfnader i förvar, så att hon var väl bekant på stället. Efter hvad han ville minnas hade hon varit i boden medio af Oktober. När hennes far var i staden hade han haft qvarter hos den midt emot vid samma gata boende handl. Theodor Olsson, men nnder sednare tiden hos handlanden Betzen. Vittnet hade hört berättas, att Lotta skulle ha köpt sits och andra tyger å ångfartyget Oder, hvilket hennes far äfven omtalat, men sjelf hade hon aldrig nämnt sådant till vittnet. En tullvaktmästare Åohansson skulle dervid ha varit henne på något sätt behjelpiig, hvarom dock vittnet ej kunnat inhemta någonting närmare, enär vid efterfrågan flera vaktmästare befunnits ha samma namn och dessa förklarat sig ej ha kunskap om denna sak. Angående nämnde altfärer, hade vittnet äfven ryktesvis hört, att varorna skulle ha blifvit anhållna sedan de kommit i land och afförda till tullkammaren. Efter Lottas försvinnande hade hustru Pehrsson, som vittnet visste vara bekant med Lotta, en dag väntat på dennas far och när han ankommit, talat med honom om de fordringar Lotta hade utestående, hvarvid hustru Pehrsson erbjudit sig att vara behjelplig vid dessas indrifvande. Hustru Pehrsson hade då på fråga yttrat, att hon ej vore skyldig Lotta någonting och att hon sednast sett denna en dag, när hon druckit kaffe hos henne, hvarefter Lotta skulle; ha begitvit sig till Mölndahl. (Forts.) LANDSORTS-NYHETER Upsala d. 21 Jan. Tillbud till eldsvåda yppade sig natten till förliden torsdag å en spamålsvind inne på handlanden Södermans gård vid Waksalagatan, uppkommet derigenom, att ett rör från eldstaden i det under spanmålsvinden belägna destilleringstummet gick med blott en tunn tegelstens mellanrum nära en af takbjelkarne, hvilken på det ställe der röret framgick blef alldeles genomkolad. Till all lycka var vinden fylld med spanmål till en höjd af ett par alnar, hvilket hindrade någon låga att tränga fram, hvilket dock skedde isamma ögonCAM man agartam dan otarlka Mm wu Mua —Hua MD